Stop - Sam Brown
Jag känner inte till någon mer sång av Sam Brown. Min gissning är att jag inte skulle tycka om någon annan sång.
Men Stop är en sång jag aldrig kommer att tröttna på. Den känns 80-tal, och egentligen tycker jag att sångstilen känns omodern och svulstig, för att inte tala om arrangemanget, och det hemska solot i mitten.
Ändå är det så fantastiskt bra. Man vill bara sjunga med: Time after time I've tried to walk away / but it's not that easy when your soul is torn in two / so I just resign myself to it every day / now all I can do is to leave it up to you.
Nej det är inte Joni Mitchell bra, men det är ändå igenkänningsfaktor så det räcker.
Förra året gjorde Ane Brun en cover, som är precis sådär underproducerad, långsam och ljuvlig som jag hoppades att den skulle vara. En version man kan stå för.
Men orginalet är också beroendeframkallande, trots att det innehåller så mycket jag i vanliga fall avskyr. Det är väl ett gott betyg om något.
Men Stop är en sång jag aldrig kommer att tröttna på. Den känns 80-tal, och egentligen tycker jag att sångstilen känns omodern och svulstig, för att inte tala om arrangemanget, och det hemska solot i mitten.
Ändå är det så fantastiskt bra. Man vill bara sjunga med: Time after time I've tried to walk away / but it's not that easy when your soul is torn in two / so I just resign myself to it every day / now all I can do is to leave it up to you.
Nej det är inte Joni Mitchell bra, men det är ändå igenkänningsfaktor så det räcker.
Förra året gjorde Ane Brun en cover, som är precis sådär underproducerad, långsam och ljuvlig som jag hoppades att den skulle vara. En version man kan stå för.
Men orginalet är också beroendeframkallande, trots att det innehåller så mycket jag i vanliga fall avskyr. Det är väl ett gott betyg om något.
Kommentarer
Trackback