Martha Wainwright igen
Det känns som att jag inte förklarade tillräckligt varför jag tycker Martha Wainwright är så bra förra gången jag skrev.
Så här är det: Jag har några favoritsångerskor (ja sångerskor, jag föredrar kvinnlig sång). När jag upptäckte dem första gången var det som förälskelser. Här är tecknen: Jag köper samtliga skivor, inklusive singlar med exklusiva b-sidor. Jag läser noga igenom alla texter, och alla intervjuer jag kan hitta på nätet. Jag köper eventuellt en t-shirt, eller funderar på att göra det. Jag lyssnar också på relaterad musik som släktingar (se Rufus Wainwright från igår), före detta pojkvänner, vänner och så vidare.
Det händer inte så ofta att jag hittar någon jag tycker så mycket om. Sist var det nog Björk när hon kom med Vespertine 2001. Och innan det var det Cat Power 1999. Och nu, kanske, Martha Wainwright 2005.
Nu hör jag inte ens att Marthas röst påminner om Chrissie Hynde och Mary Margaret O'Hara, nu tycker jag snarare att de påminner om henne.
Och trots att jag verkligen fastnat för massvis med skivor, bara i år: The Magic Numbers, Frida Hyvönen, Bright Eyes, Jenny Wilson, Antony and the Johnsons, Khonnor, och ännu fler, så är det Martha Wainwright jag blivit besatt av. Sådär att jag jagar brusiga bootleg mp3or, bara för att höra om hon betonar orden på ett annat sätt live.
Skivan släpps i oktober i Sverige. EPn Bloody Mother Fucking Asshole är också bra. Och singlarna, och låten Year of the Dragon från mammans skiva The McGarrigle Hour. Ja ni förstår.
Så här är det: Jag har några favoritsångerskor (ja sångerskor, jag föredrar kvinnlig sång). När jag upptäckte dem första gången var det som förälskelser. Här är tecknen: Jag köper samtliga skivor, inklusive singlar med exklusiva b-sidor. Jag läser noga igenom alla texter, och alla intervjuer jag kan hitta på nätet. Jag köper eventuellt en t-shirt, eller funderar på att göra det. Jag lyssnar också på relaterad musik som släktingar (se Rufus Wainwright från igår), före detta pojkvänner, vänner och så vidare.
Det händer inte så ofta att jag hittar någon jag tycker så mycket om. Sist var det nog Björk när hon kom med Vespertine 2001. Och innan det var det Cat Power 1999. Och nu, kanske, Martha Wainwright 2005.
Nu hör jag inte ens att Marthas röst påminner om Chrissie Hynde och Mary Margaret O'Hara, nu tycker jag snarare att de påminner om henne.
Och trots att jag verkligen fastnat för massvis med skivor, bara i år: The Magic Numbers, Frida Hyvönen, Bright Eyes, Jenny Wilson, Antony and the Johnsons, Khonnor, och ännu fler, så är det Martha Wainwright jag blivit besatt av. Sådär att jag jagar brusiga bootleg mp3or, bara för att höra om hon betonar orden på ett annat sätt live.
Skivan släpps i oktober i Sverige. EPn Bloody Mother Fucking Asshole är också bra. Och singlarna, och låten Year of the Dragon från mammans skiva The McGarrigle Hour. Ja ni förstår.
Kommentarer
Postat av: Ylva
Länktips för att hitta ny musik: www.blandband.nu och www.pop.nu där jag har en kontakt som kallas hitfuzz49.
Trackback