Jenny Lewis and the Watson Twins - Rabbit Fur Coat
Jenny Lewis är indie-söt och Bright Eyes Conor Oberst tycker att hon är jättebra.
Och så har hon gett ut en skiva med två söta Watson tvillingar och fint indie-omslag, och så låter det lite som Bright Eyes mest countryaktiga stunder, men utan det sneda och vinda. Och så har M Ward producerat. M Ward som kan vara så bra men gjorde ett så trist album med Beth Orton.
Och det här är tråkigt. Jennys röst är väl fin men anonym. Melodierna är väl melodiösa efter några genomlyssningar, men inga dängor direkt. Det är avskalat på det rätta sättet, men känns mest distanserat.
Det roligaste är texterna som faktiskt är lite charmiga. ”And my Dad starts growing Bob Dylan’s beard” får mig alltid att le.
Det är som om det är meningen att man ska tycka om Jenny Lewis för att hon är med i ett gäng som är väldigt inne just nu. Eller så ska man tycka att hon är den nya Joanna Newsom/Beth Orton/ung snygg Emmylou Harris. Men det är hon inte. Det här är lättlyssnat och behagligt, men knappast unikt. Jag blev faktiskt besviken.
Kommentarer
Postat av: Ylva
Du brukar inte gilla lättlyssnat så då blir du väl besviken om det är det? Har lånat lite skivor av Karin där några av dina brända finns med. Ska se om det är tillräckligt lätt för mig. Det stora kruxet är att jag hellre vill ha vanlig CD än MP3.
Postat av: lilldjuret
Det finns olika typer av lättlyssnat. Allt är inte dåligt. Fast allra helst vill jag känna något när jag lyssnar på musik. Åtminstone att musiken är väldigt vacker. Så vacker är inte Jenny Lewis musik. Får se vad du tycker om Karins skiva!
Trackback