lilldjurets blogg

Jag läste nyligen en artikel om Haga-mannen. Det stod att en av anledningarna till att det tog så lång tid att hitta honom, var att han är ”en vanlig familjefar”. Alltså ingen ensam och underlig typ som bor avskilt. För tydligen är det ofta så, att personer som ägnar sig åt överfallsvåld, ofta är just ensamma, utan kontaktnät. Och grannar och kollegor beskriver de som lugna, enstöriga, väluppfostrade.

I Joyce Carol Oates bok Livets uppkomst, finns just en sådan person, Kathleen Hennessey. Som 11-åring blir hon brutalt misshandlad av sin far, och hamnar på sjukhus. Och som vuxen återvänder hon till den trygga sjukhusmiljön som vårdbiträde och dödsängel.

Kathleen har inga vänner, ingen familj, hon föraktas av sin älskare och hon är på många sätt en luddig, undanglidande figur. Även för läsaren. Överviktig, tyst och stillsam uppfattas hon som snäll och lite egen. Hon utför sitt arbete perfekt, ingen kan ha något att klaga på. Det är bara i korta och mörka passager, som vansinnet blottas.

Det här är en av Oates kortromaner. Där Oates i vanliga fall kan bli mångordig och lite långsam, är hon här komprimerad och effektiv. Meningarna är ibland mycket långa, men motsägelsefullt nog ökar det tempot i stället för att sänka det.

Och första kapitlet är fulländat i sig. Det går att läsa som en novell, men en nästan Roald Dahlsk knorr på slutet.
ISBN: 91-0-055480-4