Steve Martin - Shopgirl


Stilen påminner om Douglas Couplands också här. Ett Amerika med alienerade människor, osäkra på sin egen vilja och sina egna känslor.

Mirabelle (som skickligt skissas upp genom att jämföras med Karl-Alfreds Olivia) lever ett halvt misslyckat vuxenliv. Trots att hon är en begåvad konstnär och har avslutat sin utbildning jobbar hon i en handskdisk och har låg lön och höga skulder. Dessutom har hon problematik från barndomen med en otrogen far, och hon växlar ständigt mellan olika former av psykofarmaka (likheten med I eget sällskap gör att man undrar om Mr Martin själv har provat dessa mediciner).

Så träffar hon Jeremy, en annan misslyckad vuxen, och sedan Ray Porter, en ekonomiskt framgångsrik men känslomässigt omogen 50-åring.

Det finns vissa saker med romanen som känns typiska för genren. Trots att Mirabelle är 28 och Ray 50 är det som att deras liv börjar på bokens första sida. Jag kan förstå logiken i att vilja göra sina romankaraktärer sådana, speciellt om man inte vill skriva en lång roman. Samtidigt gör det karaktärerna lite overkliga och endimensionella, när de måste träda fram som oskrivna blad, med egenskaper, men med ett förflutet som är så luddigt i konturerna att alla verkar nyfödda. Någon av boken tre karaktärer borde ju rimligtvis ha varit djupt förälskade vid ett tidigare tillfälle?

Det ständiga påpekandet att Ray inte upplever Mirabelle som en jämlike känns också dåligt underbyggt. Visserligen tjänar han mer, men hon är ung, konstnärlig och intelligent, och ojämlikheten är inte påfallande för läsaren.

Men det är en relationsroman som fokuserar på relationer, inte miljö, politik eller ens iakttagelser om livet i stort. Det är kärlek, sex, känslor och förhållanden i koncentrat och det stramar upp romanen och gör den läsvärd.

En lysande iakttagelse är samtalet Ray har med Mirabelle för att förklara att hon kommer att vara ett sexuellt tidsfördriv medan han letar efter en jämlik kvinna, och hennes tolkning av det. Här närmar det sig faktiskt en tragisk komik, träffsäker och grym (från sidan 98):

------------------------------------------------

”Jag känner att det är några saker jag bör berätta för dig. Jag tror inte att jag är redo för ett seriöst förhållande just nu.”

Han säger detta inte till Mirabelle utan ut i luften, som om han just har insett denna sanning om sig själv och råkar uttala den högt.

Mirabelle svarar.

”Du har gått igenom en svår skilsmässa”

Förståelse. För Ray Porter är detta bra. Nu vet hon säkert att det här aldrig kan bli långvarigt. Han fortsätter:

”Men jag tycker verkligen om att träffa dig och jag skulle vilja fortsätta att träffa dig.”

”Det vill jag också”, säger Mirabelle.

Mirabelle tror att han har talat om för henne att han är på väg att bli kär i henne och Ray tror att hon har förstått att han inte tänker bli någons fästman.

”Jag reser för mycket just nu”, säger han.

Med den meningen har han förberett henne på att han skulle vilja komma till stan, ligga med henne och åka igen. Mirabelle tror att han uttrycker frustration över att behöva åka ifrån stan och att han försöker dra ner på sitt resande.

ISBN: 9132331266

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback