lilldjurets blogg

Detta är en avhandling som verkade väldigt spännande, om genus, klass och sexualitet bland gymnasieelever. Ambjörnsson har umgåtts med tjejerna i en s-klass (samhällslinje, för medelklasstjejer som vill studera vidare) och en bf-klass (barn och-fritidslinje för arbetartjejer som inte har så bra betyg sen tidigare). En intressant tanke som redogörs för redan i början, är att den kvinnliga norm som media visar, är ännu mycket svårare att uppnå om man har arbetarbakgrund. Hur man än sminkar sig och klär sig kommer man aldrig att bli idealets "feminina" vita medelklasskvinna. (En intressant parallell kan för övrigt dras till de senaste årens överklassideal, med Ebba Von Sydow i spetsen, ouppnåeligt även för det prydliga lärarbarnet.)

Boken är indelad i kapitel och tar upp ämnen som självbild, heteronormativa beteenden, homosociala beteenden, attityder mot homosexuella och invandrare, och så vidare. Stora delar av boken är exakta återgivningar av inspelade samtal, och det är stundtals spännande att följa autentiska gymnasiesamtal.

Men, efter en oerhört ambitiös inledning, med en lång genomgång av feministiska teorier och termer, komplett med omfattande notapparat, känner jag att det egentligen inte sägs så mycket. Jag känner mig till och med lite frågande till metoden och framför allt objektiviteten. Ambjörnsson är själv bara tio år äldre än gymnasietjejerna, och hon är uppenbart från medelklassbakgrund. Det står snart klart både för tjejerna och för läsaren att hon kommer bra överens med s-tjejerna, men upplever bf-tjejerna som främmande, högljudda och frispråkiga. S-tjejerna bjuder hem Fanny för att "göra om" henne, de går ut ihop, de gillar att bli intervjuade och analyserade, medan bf-tjejerna upplever att Fanny är frågvis och nästan besvärlig. Följden blir att det blir en viss övervikt av samtal med s-tjejerna, och det blir ingen balanserad jämförelse.

Frågan är väl hur mycket objektiva slutsatser man kan dra av en sådan här undersökning. Dessutom är 27 elever ett ganska litet underlag. Som jag minns det hade varje klass på gymnasiet en speciell stämning och ett visst regelverk som skulle följas. Min klass festade alltid ihop på helgerna, men parallellklassen med samma inriktning hade aldrig gemensamma fester, till exempel. Frågeställningen är också mycket bred, så gott som alla attityder flickorna kan ha, ska tas upp. Kanske hade det blivit mer intressant att fokusera på enbart heteronormen, eller enbart klassperspektivet, eller enbart etnicitet.

Ofta trampar boken i redan upptrampade vägar. Ja, tjejer är mer sig själva när inga killar är med, och ja, alla kan känna sig pressade att raka sig/sminka sig/klä upp sig, och ja, det är många som känner sig hotade när någon avviker från normen genom att klä sig i killkläder och ha för kort hår. Och det är lätt att säga att man accepterar homosexuella och i nästa andetag tycka att "de inte borde skylta med det så mycket". Det räcker att man minns sin egen gymnasietid, eller till och med att man känner sig för lite själv och lyssnar på andra.

Men initiativet är lovvärt och för att vara en avhandling är det ju ovanligt underhållande.

ISBN: 9170370273