Kajsas värld - Kajsa Ingemarsson

Det verkar finnas en ny typ av kvinnlig humor. Eller snarare som att någon har bestämt vad som är kvinnlig humor. I Sverige representeras denna humor av Martina Haag, Emma Hamberg, Kajsa Ingemarsson och några till. Det ska vara vardagligt, igenkänningsbart, med mycket självdistans. Författaren ställer sig själv i kontrast till filmens och veckotidningarnas ideal och förklarar att hon är tankspridd, att hon inte orkar hänga med och läsa kultursidorna eller några dagstidningar alls, att hennes lår inte alls ser ut som Kate Moss lår och att hon blir tokig på sina barn när de skriker och tigger glass och gör bort henne i snabbköpet.


Det ska alltså vara väldigt verkligt, mänskligt och genomsnittligt, och som folk är mest så att det ska vara lätt att identifiera sig.


Sen spelar det inte så stor roll om det är en roman eller om det är en samling krönikor, som det här är.


I Kajsas värld finns ett kapitel om när Kajsa var fotomodell. Det är väldigt distanserat skrivet. Kajsa gjorde några reklamjobb och fick åka till Italien, men var långt ifrån någon toppmodell. Läppstiftet var dåligt och hon var tvungen att fotograferas med en sko på huvudet. Så hahaha. ”Det är ju som en parodi på en modellkarriär, och inte ens i närheten av Kate Moss” ska man tänka. ”Och Kajsa är så himla vanlig och jag kan verkligen identifiera mig med henne.” Fast egentligen, när man tänker efter så var det väl ganska glamoröst ändå. De allra flesta kvinnor skulle aldrig få betalt för att fotograferas med en sko på huvudet.


Sen kommer ett kapitel om när Kajsa ska signera böcker och det inte kommer någon. Det är lite rörande och komiskt, tills man kommer på att det står på framsidan att Kajsa Ingemarsson var Sveriges bäst säljande författare 2005. Då blir det lite svårt att tycka synd om henne, eller ens tro på henne.


Och så känner man, mitt bland snoriga barn och sjaskiga sommarstugor och ensamma boksigneringar, att det här är ju en väldigt lyckad människa som ska låtsas vara lite vanlig. Kajsa är gift med friska barn, hon har sommarstuga, hon är snygg nog att arbeta som fotomodell och hon har en strålande karriär.

Ungefär som Martina Haag. Skillnaden är väl att Martina skrev om Reine Brynolfsson i sin sista bok, och eftersom min pappa är så lik honom känns det som att hon skriver om ett internt skämt, så då skrattar jag jättemycket.


Kajsa Ingemarsson är också rolig när hon driver med kvinnoidealet i franska filmer, inredningsreportage där till och med skärbrädan är en fantasifullt omgjord gammal brygga och pinsamheten i att reklamera något man har köpt.


Men när det ska handla om hennes alldagliga liv blir det lite krystat. Det ska vara så genomsnittligt och normalt och äppelkäckt att det känns onormalt.


Det finns vissa ämnen som aldrig skulle kunna behandlas i en sån här bok: ”När min son fick sin stomipåse”, ”När jag fick veta att min man var otrogen och jag ville ta livet av mig”, ”När min alkoholiserade pappa skadade huvudet”, ”När socialbidraget blev försenat” och så vidare. Men sånt händer också. Det händer helt normala människor. Men det kanske inte är lika roligt.

Så här står det på Adlibris förresten:

Kajsa Ingemarsson var Sveriges mest sålda författare år 2005. Hon är också en mycket uppskattad krönikör i bland annat Damernas Värld och, tidigare, Stockholm City. Nu har hon samlat sina vassaste och roligaste krönikor från 2003-2006 i Kajsas värld. Hon bjuder frikostigt på sig själv och berättar om sitt liv som småbarnsmamma, bestsellerförfattare, modell, diplomat, men framför allt - en alldeles vanlig kvinna.

Här får alla Kajsas läsare chansen att lära känna henne som hon egentligen är, och igenkänningsfaktorn är stor när hon avslöjar sina nojor, fobier, fixa idéer och drömmar. För egentligen är vi ju alla rätt lika. Alla pusslar vi för att få vardagen att gå ihop och drömmer ibland om ett liv i lyx där man lever i total harmoni med sig själv och sin omgivning. Tyvärr är verkligheten oftast ganska långt därifrån ... Välkommen till Kajsas värld!



ISBN: 9137129880

Kommentarer
Postat av: Lisa

Ha! Här är du minsann knivskarp får jag säga. Det är ju ett väldigt intressant fenomen, de superpriviligierade kvinnorna som framställs som "vanliga". Undrar om det beror mest på att kvinnor i Sverige förväntas önska sig texter om kvinnor som det går bra för men som ändå är precis som "alla andra", eller om det snarare är så att dessa priviligierade kvinnor förtvivlat gärna vill vara (eller framtså som) "vanliga".

Vanliga kvinnor förresten. Vilken underlig kategori. Jag har då aldrig träffat någon.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback