lilldjurets blogg

Jag vet inte varför jag inte skrev om fulboken på en gång. jag läste den för flera månader sen. Den gjorde verkligen intryck på mig, och är en av de där böckerna som jag kommer referera till i samtal en lång tid framöver.

Ottar annonserade om att få ta del av fula personers (eller snarare, människor som upplever sig som fula) berättelser. Resultatet blev en bok med intervjuer, egna berättelser, berättelser om andra och också en del essäer om skönhet och fulhet.

 

Berättelserna tar upp den vindögda äldre kvinnan, som i intervjusituationen inser att andra kanske tror att hon är synskadad och att det kan vara därför de inte möter hennes blick. Kanske beror det inte på att hon är ful? På fotot ser hon riktigt bra ut.

 

En annan ung kvinna har känt sig ful och osynlig hela livet och sedan gift sig med en man som kallar henne ful. 

 

Ytterligare en kvinna berättar att hon aldrig haft en romantisk relation trots möten med ett 40-tal olika män genom tidningsannonsering och brevväxling. Hon ställer inte upp på bild, men som läsare undrar man ändå om någon verkligen kan vara så ful, att den andre inte kan se någon skönhet trots att det finns gemensamma intressen, och en relation som odlats genom brev och telefonsamtal.

 

Essäerna tar upp olika aspekter på fulheten. Det finns en föreställning om att det inte finns några fula människor, i alla fall får man inte säga det. Samtidigt översvämmas media med artiklar om skönhet, mode, skönhetsoperationer, bantning, frisyrer, forskning kring skönhet och så vidare i det oändliga. Och genom att peka ut något som ideal säger man ju att motsatsen är just fult, även om ingen vill låtsas om det. Skamligt är det att vara ful i en tid när man förväntas ägna timmar varje dag åt sitt utseende.

Fulhet i ett historiskt perspektiv är också tankeväckande. Nuförtiden får fulheten inte finnas till. Verkligt gamla, fysiskt avvikande och handikappade göms undan på olika institutioner, på TV får man inte ens presentera vädret utan att se ut som en fotomodell. En ful Fröding hade fått gömma sig på sin kammare idag, en ringare i Notre Dame hade aldrig varit med i folklivet.

 

Kulturella skillnader diskuteras också. Extra intressant idag kan jag tycka, när det västerländska skönhetsidealet hyllas som om det var kulturellt obundet. Som om ungdom, stora ögon, stora bröst, smal midja, liten näsa är ideal överallt, som om hyllandet av denna skönhet är medfödd och primitiv. Det är självklart inte sant, men ibland behöver man bli påmind.

 

Men det som underligt nog känns mest banbrytande med boken är dess definition på skönhet. Den första definitionen är att man måste vara älskad för att vara attraktiv. Det har jag aldrig sett någon våga skriva innan. Det brukar i vanliga fall vara massa prat om självkänsla och älska dig själv, något som jag alltid tyckt verkar orimligt. Bara en galning skulle kunna älska sig själv innan någon annan gör det. En person som ingen tyckt om någonsin, har ytterst små möjligheter att få god självkänsla på egen hand.

Det andra är att själva det fysiska inte är så viktigt. Tvärtemot all forskning i Illustrerad vetenskap och alla andra artiklar man har läst där det går att räkna ut skönhet med speciella formler och datorprogram (ansiktshalvorna ska vara lika varandra, dragen ska vara arrangerade enligt gyllene snittet, inre ögonbrynsgränsen ska vara i linje med näsvingen, kindbenen står för 75% av utseendet, midjan ska vara till höfterna i relation som 7 till 10), så poängteras här andra egenskaper. Och inte det där luddiga ”inre skönhet” som också det kan vara väldigt vagt i medias värld, handlar det om självkänsla, styrka eller påklistrad godhet liksom? Nej, snarare något slags helhetsintryck av utseende, hälsa, utstrålning, livlighet, intelligens, intresse för omvärlden. Det är ju helt sant. Man träffar massor av bildsköna människor som verkar helt själlösa, och efter fem minuter ser man inte ens att de är snygga längre. Vad skönt att få se det i tryck. Och likadant är det väl ingen som bli överraskad av att charmtroll med dubbelhakor och kroknäsor kan vara hur snygga som helst.

Det enda jag saknar i boken är lite mer diskussion kring samspel mellan människor. Det där med utseende är ingen objektiv sak och jag skulle gärna läsa mer om varför man attraheras av vissa utseenden som andra tycker är frånstötande och tvärtom.

ISBN: 9179980120