2006 års bästa skivor

Så var det dags att summera skivåret och samtidigt blev det lite summering av bloggen. De flesta länkarna går till lilldjuretrecensioner, några enstaka går till myspace. Givetvis kan man leta upp alla på myspace om man vill lyssna, men jag orkade inte göra alla länkarna dit. Eller så kan man lyssna på Amazon, eller CDbaby.


Blivande klassiker


Joanna Newsom
- Ys

Joanna Newsoms debut var orginell och nyskapande och jag tyckte mycket om den. Men att uppföljaren skulle bli så svindlande fantastisk och fullständigt unik kunde jag inte ana. 2006 gick Joanna Newsom från att vara en av många charmiga låtskrivare och musiker till att göra en av mina 10 favoritskivor någonsin. Fem oändligt långa sånger med texter lika genomtänkta och fyndiga som Lewis Carrols.

 

Fionn Regan - The End of History

Snudd på en perfekt singer-sonwriterdebut. Jeff Buckley, Bright Eyes, Damien Rice, Nick Drake och Fairport Conventionfantaster nästan måste älska det här.

Neko Case - Fox Confessor Brings the Flood

Den är bra redan vid första genomlyssningen men man är oförberedd på hur mycket den kommer att växa. Hela skivan är beroendeframkallande på samma sätt som att vissa sånger på radion gör det omöjligt att byta kanal även om man hört dem tusen gånger förut. Samtidigt är allt genuint välskrivet, välsjunget, välgenomtänkt. Ukrainska folksagor, country twang, spöklika 4AD-ekon och melodier någonstans mellan radioplåga och det obskyra. Läs om när hon var i Göteborg.

 


Charmiga favoriter som tål många lyssningar:

 

My Brightest Diamond - Bring me the Workhorse
Cortney Tidwell - Don't Let Stars Keep Us Tangled Up

Catherine Feeny - Hurricane Glass

Anais Mitchell - Hymns for the Exiled

 

Dessa fyra är precis sådana jag brukar lyssna på. Kvinnliga låtskrivare med vackra röster. My Brightest Diamond och Cortney Tidwell är åt det gotiska experimentella hållet, medan Anais Mitchell är mer traditionell och Catherine Feeny egentligen inte är särskilt orginell alls, utan låter som en snällare Fiona Apple. Ingen av dem har gjort en sådan där skiva man tar med på fester och entusiastiskt letar upp favoritspår på och sedan skriker "Tysta nu, ni bara måste höra det här!". Man vet att det inte är något som alla kommer att falla pladask för.

Men det är musik som är som skräddarsydd för mig just nu och som har väldigt höga lyssningstal i min iTunes.

 

Laleh - Prinsessor

Lika ojämn och stundtals tråkig, pinsam och barnslig som debuten, men spåret "Closer" påminner om Joanna Newsom med Lalehs mest fängslande melodi och sång någonsin. Lätt det bästa svenska jag hört i år. 

 

Midlake - The Trials of Van Occupanther

Förmodligen min mest otippade favorit i år. Manliga, skäggiga och nästan gubbrockiga och omöjliga att sluta lyssna på. Man blir glad och känner sig stark när man hör dem. Jag kan inte förklara varför.

 

Be Good Tanyas - Hello Love

Inte en skiva som har fångat mig helt. Men "For the Turnstiles" och "When Doves Cry" går på repeat i iPoden fortfarande.

 

 

Besvikelser som ändå var ganska bra:

 

Cat Power - The Greatest

Titelspåret är ljuvligt och det finns några sånger till som påminner om Cat Powers storhetstid. Ändå är det något charmlöst över hela skivan och jag kände aldrig att jag ville lyssna på den om och om igen.

 

Damien Rice - 9

Debuten 0 var hårresande känslosam, nästan Jeff Buckleyesque. Lisa Hannigans sång och mörkt romantiska texter fulländade O. Men uppföljaren 9 är märkvärdigt anonym i jämförelse. Lite smutsigare, lite rockigare, Damien Rice sjunger "fuck you" med andfådd stämma och det är dödtråkigt. Det är ett fåtal spår som påminner om hans bästa stunder och allra bäst är B-sidan "Rat within the Grain" som doftar Fionn Regan. Den kom inte ens kom med på 9.

 

Joan as Police Woman - Real Life

Trots samarbeten med Antony och Rufus Wanwright är det här ganska intetsägande. Man lyssnar och lyssnar men det beror mest på att man letar efter något spännande, inte så mycket att man verkligen vil lyssna. Men singlarna Eternal Flame och Christobel kan faktiskt förtjäna sin plats på ett blandband 2006.

 

Regina Spektor - Begin to Hope

Fidelity var en helt fantastisk sång, med hip-hopaktigt intro, betvingande melodi och klurig text. Resten av skivan var ungefär lika konstlad och lite pubertal som Reginas övriga skivor. Intressant men inte oumbärligt. 


Kommentarer
Postat av: Johan

Fin lista! Du har fått med många bra skivor.

Postat av: ulrika

hej,jag har fortfarande inte riktigt kollat upp fionn reagan, lyssnade lite på myspace men sen kom annat emellan... och sen har jag helt nyligen blivit helt kär i midlakes låt young bride som en kompis spelade in på en bland-cd, om resten av albumet låter som den måste jag bara höra mer!

2007-01-25 @ 01:13:01
URL: http://ristarinsinamarken.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback