Att skriva som en dröm
Jag fick en fråga på om det är bra eller dåligt att drömma fram sina berättelser i stllet för att medvetet skriva dem, och jag blev tvungen att tänka över det.
En dröm är som en bild av det undermedvetna, förbundet med den andliga välden långt mer än den fysiska. Människor byter ansikten, rummet byter form och tiden styckas upp som en linjal splittrad med en hammare.
Det finns inga hinder eller lagar som strukturerar handlingen utan allt kan hända.
Just här är svagheten. En dröm kan uttrycka mycket om personen som drömmer men är sällan intressant för någon annan. När jag läste skrivprov till skrivarlinjen på en folkhögskola, såg man ofta två misstag. Skribenten kunde vara för privat och skickade in reflektioner om det egna livet helt okamouflerat, så att man generad kände sig som om man tittat i någons distanslösa dagbok. Eller det motsatta, skribenten var så livrädd att lämna ut sig själv att texterna var nonsensberättelser, ordexperiment utan botten. Drömredovisningar är en märklig blandning av dessa två: olidligt privata och samtidigt ospännande nonsenstexter.
I en text där allt kan hända vill man inte veta hur det ska gå. Spänning byggs av regler och klausuler: "kommer kvinnan att berätta sin hemlighet trots konsekvenserna?" Om konsekvenserna kan utebli, är det inte spännande att läsa vidare.
Drömsekvenser i romaner kan vara inbyggda för att visa något om karaktärernas själstillstånd, men är ofta olidliga att läsa. Berättelser som känns inspirerade av drömmar, slumpmässiga och absurda, kan också vara olidliga. Paul Auster är en briljant författare, men jag kan uppleva honom som drömsk och tråkig också. Feg nästan, som om han i sina identitetsglidningar inte vågar kalla sina karaktärer vid deras rätta namn och att de i sin känslomässiga avstängdhet signalerar en känslomässig feghet hos författaren.
Fast kanske finns det inga regler, kanske är litteratur helt enkelt bra eller dålig oavsett tema.
Även bra och dåligt är osäkert, kanske finns det bara vad jag tycker om och vad jag inte tycker om, bortom gott och ont.