lilldjurets blogg

Min iPod Shuffle är en skatt. Hela poängen med den är att den inte har någon display, vilket gör den billig, och att den spelar alla sånger slumpmässigt. Ja, och så kan den användas som USB-minne också.

Sen CD-spelaren kom har jag använt shuffle-funktionen. När man är oförberedd på vilken ordning sångerna ska spelas i, blev skivorna som nya.

När man gjorde blandband på kasettspelaren var det viktigt med fina övergångar, att slutet på en sång passade ihop med början på nästa. Men så fort mini-discen kom köpte jag en sån och började spela med shuffle i stället. Ibland spelade man in alla sina favoritsånger med en och samma sångerska, ibland bara en skiva rakt av, ibland en helt vild blandning av sånger och genrer. Man fick plats med 74 eller 80 minuter på en mini-disc. Och jag använde alltid shuffle, både hemma och i MD-spelare ute.

Och sen kom iPod Shufflen, som tar drygt 100 sånger på en gång. Precis lagom. Det får plats några nya skivor i helhet som man vill lyssna in sig på (Catherine Feeny och My Brightest Diamond), några eviga favoritsånger som nästan aldrig lämnar spelaren (Neko Cases Hold On, Hold On och Be Good tanyas When Doves Cry, hela Joanna Newsoms Ys), några nya otippade favoriter (Siobhan Donaghys Ghosts), kanske lösa spår man fått skickade till sig och som man är nyfiken på (Billie Holiday), några gamla favoriter man glömt bort och hittat igen (Teardrop med Massive Attack och Liz Fraser och Kate Bushs Running up that Hill) och några man tar ur partymixen i iTunes som är en funktion för att plocka fram helt slumpmässiga spår ur hela samlingen (oftast tar jag snabbt bort dem igen, det brukar räcka med en lyssning).

Jag tycker om slumpmässigheten, kommer det en sång man inte känner för att höra är det lätt att trycka fram en sång. Knapparna är så tydliga att jag inte behöver titta utan det räcker att stoppa ner handen i fickan och trycka till så många gånger det behövs.

Man kan dessutom låta slumpmässigheten avgöra beslut åt en, som Tärningsspelaren. Inte så stora beslut utan små. Som "Om nästa sång är av Martha Wainwright så hoppar jag av bussen och köper takeaway".

En till bra sak är att den laddar sig i USB-porten och sen jag laddade hem Sharepod i den kan jag dessutom ladda upp sånger till vänner när jag är på besök. Eller bära omkring typsnitt och viktiga word-filer. Allt utan någon extra sladd, så det fungerar även om jag är oförberedd.

Nu har det kommit en ny iPod Shuffle. Dubbelt så mycket minne, hälften så stor som min. Och med en klämma så att man kan fästa den på kragen om man vill. Men den behöver en liten dockningsstation som man alntagligen inte kommer att vilja bära med sig vart man går. Jag tror jag ska köra slut på min gamla vita innan jag köper ny.

Och jag tror att min spellista i Shufflen kan fungera väldigt bra som en åretsbästaskivor-lista. Jag ska se om jag kan importera den hit.