lilldjurets blogg

Paula Frazer sjöng först med bandet Tarnation. Sen har hon gjort tre soloskivor. Det spelar inte så stor roll, stilen är nästan oförändrad.

Det är alternativ country, fast inte som vanlig alt-country, utan mer som country med grädde. Tarnation gavs ut av 4AD, skivbolaget som haft Nick Caves Birthday Party, Lush, Bel Canto och Cocteau Twins i sitt stall, inte direkt Nashville-country alltså.

Musiken känns ny och har mer gemensamt med ovan nämnda band, än minimalistiska Hank Williams-låtar. Rikt instrumenterad, fyllig musik. Och Paula Frazer sjunger inte på ett renodlat country-sätt. Hon sjunger helt unikt. Visst finns det likheter med Patsy Cline i hennes röst, men sättet hon använder den är mer experimentellt. Hon sjunger ljust, och hon sjunger mörkt, och hon lägger på änglavackra körer, och hon nästan joddlar sig igenom vissa passager. Men allt är vackert och lättillgängligt, och texterna är sorgliga på det där countrysättet, tjusiga men inte deprimerande.