lilldjurets blogg

Jag är en omoralisk person. Jag tycker inte om att sopsortera, jag tänker inte på miljön, jag byter kanal när det är nyheter, jag äter blodiga biffar, och skänker nästan aldrig pengar till tiggare eller fattiga eller svältande eller tsunamioffer. Jag är inte engagerad i det som är den verkliga världen.

Men det finns människor som är det, människor som reagerar på hundbajs, och tvättstugor, reklampauser på TV och duandet av kungliga. Och när de blir riktigt uppretade och arga över världens orättvisor så går de hem och skriver insändare. Ungefär så.

Och David Batra har samlat ihop de roligaste och mest absurda av dessa och fört ihop dem i en bok med ironiska kommentarer och teckningar. Och visst är det roligt. En perfekt bok att läsa på toaletten, en perfekt bok att ta fram på middagar och visa utvalda sidor. De gamla insändarna visar också lite av nutidshistoria som framkallar fnittrig nostalgi. ”Tänk när det blinkade i TV-rutan för att det började ett nytt program på den gamla kanalen” liksom.

Men en del inslag är inte alls roliga, de är precis sådana där helt vanliga insändare man kan läsa i tidningen varje dag, och en del är faktiskt vettiga. Och det är lite synd att de där människorna som faktiskt engagerar sig och orkar skriva den där insändaren, ska bli hånade. Kanske är jag en töntig moraltant men jag kan också tycka att Robinsson är ett obehagligt program som uppmuntrar till beteenden vi aldrig skulle tolerera bland våra vänner. Och kanske är Kamratpostens ”Ej negerhatare” ett litet barn som fortfarande brinner för anti-rasismen och som tror att hon kan påverka sin samtid.

Hela boken lämnar lite av en fadd bismak av folkförakt. Titta här vad svensken i folkhemmet hetsar upp sig för! Titta vilka obetydliga intressen och bekymmer han har! Titta vad löjligt! Och nu kan jag sätta ihop en bok och tjäna pengar på andras dumhet!

David Batra (som jag tycker är jättebra på TV och som jag också haft förmånen att se live en gång) raljerar själv med att den enda anledningen att han får göra en bok är att han har fått visa sig på TV innan. Och med hjälp av sin egen självdistans blir han oantastbar. Jag kan ju inte anklaga honom för att vara en dålig författare, eller att urvalet insändare känns slarvigt och urskillningslöst, eller att hela boken är något av ett hastverk. För det har han ju redan sagt själv. Och då är det väl bara komiskt att han får komma fram och bli publicerad för att han är kändis? Eller?

Isbn: 91-7588-557-3