Transfiguration of Vincent - M Ward
Nu när jag skrev om Beth orton häromdagen, kom jag att tänka mer på M Ward igen. Han har ju tydligen skrivit Beth’s nya singel. Dessutom tycker Cat Power om honom, och hon skrev en gång om honom att hon hade träffat en man ”who can sing like a great big heart”.
Alt-country skulle man kunna säga, sad-core också kanske. Tidlöst, sparsmakat, med känslig röst och gitarr. Will Oldham och Smog är inte långt borta.
Musiken är stillsam, men ibland kommer små melodiska slingor där farten ökar, och man nästan vill dansa, eller åtminstone svänga sig ett varv i vardagsrummet.
Sad Sad Song, och Undertaker biter sig fast.
Men covern på Bowies Let’s Dance är den som gör skivan oförglömlig. Långsam, sorglig, med melodin omgjord till en vaggvisa och med en röst och ett hjärta som verkar brista i varje rad:
If you say run, I'll run with you
And if you say hide, we'll hide
Because my love for you
Would break my heart in two
If you should fall
Into my arms
And tremble like a flower
Inte "trevlig bakgrundsmusik", utan musik man ska lyssna på uppmärksamt, med örat mot transistorradion.
Kommentarer
Trackback