Crash
Crash är en film i Short Cuts- och Magnoliastil, där alla berättelser på något sätt handlar om fördomar och rasism. I vanlig amerikansk stil är det med poliser, vapen, stulna bilar och inbrott också. Människor är onda och goda på samma gång, människor har fördomar mot männsikor med annan hudfärg, och mot de som har samma hudfärg. Ibland stämmer fördomarna, oftast inte. Och mest är alla rädda och ensamma.
Det är många starka scener, och det är mycket som är så obehagligt att titta på att man nästan vill gå därifrån. Visst finns det försoning många gånger, men några verkligt gemytliga och trevliga scener hittar man inte.
Och det är klart att det är bra och tänkvärt, även om rasismen som skildras känns så långt ifrån vanligt svensk stadsliv att det är svårt att relatera. Det gör ju att det är svårt att bedöma hur realistisk eller orealistisk filmen är också. Men men. Klart att det här är bättre än det mesta, även om jag kan känna att det inte riktigt angår mig. Det kanske det gör.