lilldjurets blogg

Jane Campion som gjorde kritikerrosade filmen Pianot har skrivit en bok tillsammans med sin syster. Filmen med samma namn är förmodligen mer känd, men boken kom tidigare. Kanske säger det något om bokens kvalitet. Tekniken för att överföra ett filmmanus till bok är en hel vetenskap, att överföra bok till film förmodligen än svårare. I det här fallet har samma författare skrivit manus till både bok och film, men jag som inte sett filmen vet inte hur mycket de båda medierna berikar varandra.

Berättelsen är briljant: Ruth, en ung vild kvinna, reser till Indien och blir indragen i en sekt. Hennes traditionella familj i Australien lyckas lura hem henne strax innan initiationsriten, och hon blir tvingad att tillbringa tre dagar in en stuga med avprogrammeraren PJ, en man som är nästan tre gånger så gammal som hon själv. PJs medhjälpare kan inte delta, och snart blir spänningen mellan de två isolerade människorna sexuellt laddad och ett passionerat drama tar vid.

Här finns alltså religion, psykologi, sex och kärlek och en mängd frågeställningar som var för sig skulle räcka till en roman.

Problematiken med sekter är oupphörligt fascinerande. Vem blir förförd av dem och varför? Vad har sektledaren för motiv? Vari består manipulationen och varifrån kommer den religiösa upplevelsen? Men medan detta till största delen avhandlas i början av boken är avprogrammeringen nästan ännu mer intressant. Hur får man en människa som upplevt religiös eufori och kärlek och total förståelse att ifrågasätta detta? Känslan har ju ändå funnits där och att förneka den är som att säga att man är tokig.

Och på allt detta tillkommer alltså en sexuell relation i en form av lärare-elev, doktor-patientrelation, med alla frågor om vem som manipulerar vem.

Boken skiftar mellan Ruths och PJs perspektiv, men på dryga 200 sidor hinner inte någon karaktär fördjupas riktigt, och alla frågor romanen ställer lämnas hängande i luften. Varken avprogrammeringen eller kärleksrelationen blir fullt utvecklade. Ruth framstår som ovanligt omogen, PJ får en bakgrund som sektmedlem men förklaringen att han lämnade sekten på grund av sexuella övergrepp håller inte hela vägen. Läsaren får många intressanta antydningar om vad sektledare gör för att locka till sig människor och hur man gör för att motarbeta dem, men allt känns suddigt och ofärdigt.

Det är bara en roman, och kanske en roman för att förklara i alla fall lite av det som inte går att förmedla i film, men som roman håller det inte riktigt heller. Ruth skriver med en slängig tonårsaktig stil och precis som en riktig 20-åring är det som om hon inte kan förmedla sitt inre. PJ får kortare textstycken, men han framställs bitvis mest som en gubbsjuk man, driven av sexuella begär och en föreställning om passion som fiendskap. Språket är långt ifrån ambitiöst, det är ofta en hafsig tonårsprosa med insprängda ”blah bla bla” och könsord.

Som tankeexperiment är romanen underbart intressant. I praktiken är den tunn och fladdrig.

ISBN: 91-1-300715-7