Liz Phair

En gång i tiden fick jag ett tips om Liz Phair, som en amerikansk version av PJ Harvey. Toppen tänkte jag och åkte hem och köpte den billigaste skivan jag kunde hitta. Det var Juvenilia. En lång EP med roliga uppkäftiga sånger.

Turning Japanese var snabb och kul. Min favorit var California där hon pratar sig igenom en lång rolig historia om gamla och unga tjurar som vill ligga med kor. Insprängt sjunger hon en söt refräng om att det är därför hon aldrig vill åka till kalifornien igen. Det fanns fler bra sånger, även om jag aldrig köpte hela hennes katalog. Annars ska väl Fuck and Run vara hennes bästa sång har jag hört.

Men idag var hon med i Bewitched. Ja. Det där trista programmet med tre snygga häxor som alltid råkar bli ihop med demoner, som man bara tittar på om det inte är något annat på TV. Där dyker Liz Phair upp. Sminkad precis likadant som huvudrollsinnehavarna står hon på scenen på äldsta häxans "klubb", med en välartad publik som står och nickar leende och parvis. Hon sjunger en sång som är så slätsruken radiorock att jag gapar av besvikelse. Jag vet inte vad den heter men jag är säker på att det inte är Fuck and Run.

Blev hon bara gammal, eller går det så dåligt att hon måste göra den här typen av reklam för sig själv? Jättetråkigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback