Soviet Kitsch - Regina Spektor
Regina Spektor spelar piano. Det gör att många liknar henne vid Tori Amos. Men det räcker faktiskt att titta på omslaget till Soviet Kitsch för att se att det här är något helt annat. Regina Spektor är rysk och judisk och ser ganska hård ut. På omslaget dricker hon ur en flaska med en sådan där militär keps som man kunde köpa efter murens fall i Berlin, och runt henne finns en mängd ryska dockor.
Anti-folk beskrivs musiken som. Punkigt skulle man kunna säga. Spektor följer inte alltid konventionerna för skönsång. Hon gör konstiga ljud, hon låter rå. Jag tänker mer på Patti Smith än feminina Tori. Rolig är hon också. Det är tvära kast mellan det ilska och det sköra. I spåret Whisper viskar ett barn till Regina (och dessa viskningar är så obehagliga och skräckfilmsaktiga att min första impuls är att stänga av): When is that song gonna start? The song that goes like Nanananananana? och Regina svarar: It's gonna start in a second. Och sen gör den det, Your Honor heter den: I kissed your lips and they tasted blood / Danannananananana! Musik gjord för att hoppa till.
Poor Little Rich Boy är unikt framförd med ord som verkar trilla ut ur munnen huller om buller och blixtsnabbt men ändå genomtänkt:
And you don't love your girlfriend
You don't love your girlfriend
And you think that you should but she thinks that she's fat
But she isn't but you don't love her anyway
And you don't love your mother
And you know that you should
And you wish that you would
But you don't anyway
Regina Spektor är lite påfrestande. Det är charmigt men opolerat. Men jag är svag för sångerna med piano och stråkar, som Ode to Divorce och min favorit Somedays med den ljuvliga texten I'm in love with your daughter / I wanna have her baby, helt oväntad när den är sjungen av en kvinna och galet vackert sjunget. En rad som sticker ut, men kanske måste den höras i sitt sammanhang för att uppskattas fullt ut.
I dagarna släpps Regina Spektors nya skiva Begin to Hope, den verkar betydligt mer radioanpassad. Ska skriva om den när jag hunnit lyssna.
Till dess får Soviet Kitsch gå ett varv till i iPoden.
Anti-folk beskrivs musiken som. Punkigt skulle man kunna säga. Spektor följer inte alltid konventionerna för skönsång. Hon gör konstiga ljud, hon låter rå. Jag tänker mer på Patti Smith än feminina Tori. Rolig är hon också. Det är tvära kast mellan det ilska och det sköra. I spåret Whisper viskar ett barn till Regina (och dessa viskningar är så obehagliga och skräckfilmsaktiga att min första impuls är att stänga av): When is that song gonna start? The song that goes like Nanananananana? och Regina svarar: It's gonna start in a second. Och sen gör den det, Your Honor heter den: I kissed your lips and they tasted blood / Danannananananana! Musik gjord för att hoppa till.
Poor Little Rich Boy är unikt framförd med ord som verkar trilla ut ur munnen huller om buller och blixtsnabbt men ändå genomtänkt:
And you don't love your girlfriend
You don't love your girlfriend
And you think that you should but she thinks that she's fat
But she isn't but you don't love her anyway
And you don't love your mother
And you know that you should
And you wish that you would
But you don't anyway
Regina Spektor är lite påfrestande. Det är charmigt men opolerat. Men jag är svag för sångerna med piano och stråkar, som Ode to Divorce och min favorit Somedays med den ljuvliga texten I'm in love with your daughter / I wanna have her baby, helt oväntad när den är sjungen av en kvinna och galet vackert sjunget. En rad som sticker ut, men kanske måste den höras i sitt sammanhang för att uppskattas fullt ut.
I dagarna släpps Regina Spektors nya skiva Begin to Hope, den verkar betydligt mer radioanpassad. Ska skriva om den när jag hunnit lyssna.
Till dess får Soviet Kitsch gå ett varv till i iPoden.
Kommentarer
Postat av: crrly
Jag är så jäkla sugen på Regina Spektor och det här gjorde ju inte det hela bättre! ;)
Trackback