Bärnstenskikaren - Philip Pullman

Så har jag läst tredje delen i Pullmans trilogi om Den mörka materian. Det är en märklig samling böcker. Tydligen har Pullman kritiserat CS Lewis för att ha lurat i barn kristna budskap med sina Narnia-böcker. Pullman gör precis tvärtom.
Hans trilogi är utpräglat anti-religiös, och kyrkan och alla andra auktoriteter får sig några rejäla kängor.
I tredje boken rustas det för ett krig mot Gud (eller Auktoriteten som Pullman kallar honom) och Lyra och hennes vän Will blir nyckelpersoner i dramat. Lyra är förutbestämd att bli den nya Eva, men kommer hon att motstå sin frestelse och vad kommer den att bestå av? Här presenteras också fantasifulla nya världar och gåtan med stoftet klaras äntligen ut.
Som i de tidigare böckerna finns här mängder med lån från mytologi, kristendom, och klassiska verk. I efterordet nämner Pullman Miltons Paradise Lost och William Blake som stora inspirationskällor. Dessutom inleds varje kapitel med utdrag ur dikter och andra verk av kända och ofta klassiska författare.
Jag blir också påmind om böckerna Djävulen och Gud av Mare Kandre (där Gud är en självgod tjockis utan medlidande och djävulen är sympatisk och ful), och, faktiskt, Djävulens frestelser i Anne Rices vampyrserie, som är oväntat tänkvärd (Lestat får höra skapelseberättelsen i modern och djävulsvänlig form).
Pullmans version av den religiösa historien känns stundtals dåligt underbyggd. Jag kan tycka att det övergripande budskapet är oklart. Will och Lyra dödar och räddar, de ljuger för att lyckas med sina uppdrag men är oerhört rättfärdiga när det gäller löften till personer de tycker om. Det känns lite som en gammal vikingmoral där styrka och list värdesätts, medan Jesus kärleksbudskap aldrig ens nämns i boken. Samtidigt presenteras en del intressanta tankar och berättelsen lämnar mig inte oberörd.
Dessutom är det en barnbok som inte väjer för olyckliga händelser, och som läsare är man aldrig säker på att det kommer att sluta lyckligt. Och det är ett tårdrypande slut, även om det finns spår av hopp om man läser noga.
Sammantaget är trilogin ovanligt läsvärd, med den stora fördelen att den blir bättre och bättre för varje bok. Den kan faktiskt tävla med de riktigt stora i fantasy-genren, som CS Lewis och JRR Tolkien, och min tro är att den också skulle växa vid en andra genomläsning. Den genomläsning där man vet hur det går och kan fokusera på sensmaoralen och de magiska världarnas eget regelverk.
ISBN: 9127112020

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback