lilldjurets blogg

Det finns sex böcker om damernas detektivbyrå. Och egentligen kanske det bara hade behövts en. Men det är trevligt att läsa om feta damer som dricker te, och som alltid vet vad som är rätt och fel. Och det är hemtrevligt att läsa om människor som är sällsynt väluppfostrade och säger saker som: ”Ni har varit mycket vänlig. Jag hoppas att ni är mycket lycklig.” Det är mysböcker och tröstböcker, böcker som säger att det finns rättvisa och att allt ordnar sig bara man är snäll. Nu har jag läst trean och fyran i serien.
 

I Vackra flickors lott får Mma Makutse, detektivsekreteraren med fläckig hy och tjocka glasögon, en större roll, när hon ska hjälpa till att välja en värdig vinnare i tävlingen Miss Beauty and Integrity. Och Mr J.L.B. Matekoni blir deprimerad.

I Kalaharis skrivmaskinsskola för män öppnar Mma Makutse en skrivmaskinsskola, och blir förälskad i en av deltagarna. Och detektivbyrån får konkurrens av en annan detektivbyrå med en skrytsam ägare.

Det är underligt att böckerna verkar på samma gång mycket visa och mycket onyanserade. Ibland får problem överdrivet enkla lösningar, och ibland är det som att författaren glömmer bort vissa trådar i historien. När Mr J.L.B. Matekoni blir deprimerad kureras han enkelt av medicin. Att han har djupa skuldkänslor för något bortförklaras med att sådant tillhör sjukdomen depression, men att han är en så god människa att det omöjligt kan finnas något verkligt att skämmas för. Mycket riktigt hjälper medicinen utan någon terapi.

Och skönhetstävlingen avgörs lätt eftersom tre av finalisterna är dåliga flickor och en är godheten själv. Och så vidare.