lilldjurets blogg

Jenna Jameson är en oerhört framgångsrik porrstjärna som skrivit denna bok ihop med journalisten Neil Strauss (som just nu åtnjuter smaskig publicitet med sin bok Spelet). Precis som man kan vänta sig har hon ett brokigt förflutet, med känslokalla män och återkommande övergrepp. Hon inledde tidigt en karriär som strippa som blev en karriär som utvikningsbrud i porrtidningar, till en karriär i renodlade porrfilmer och till slut bildandet av ett eget porrbolag och giftermål med en snäll man.

Den här typen av biografier med spökskrivare är oftast intressanta för att det handlar om öden väldigt långt ifrån ens eget liv, för att de är sanna och för att de på något sätt ger illusionen av att vara en alldeles sann inblick i någons verkliga psyke. Man ska komma så nära inpå det går utan att känna författaren i verkligheten.

Och det underliga med den här typen av biografier är att det är oftast just det man inte gör. Trots att det ska vara brutalt ärligt, trots att inget förtigs, inte sex, inte knark, inte känsloliv, så är berättelserna ofta fulla av hål, logiska luckor och känslor och händelser som aldrig beskrivs. Visst reflekterar Jenna över sitt liv, men ändå har hon helt andra referensramar än alla jag känner skulle ha.

Detta är ju oväntat nog något av en framgångssaga (om man vill se det så) och inte en berättelse om en tjej som klarat sig ur porrträsket.

Och detta är bokens stora problem: Jenna gör fortfarande pengar i porrindustrin, och boken är ett led i hennes marknadsföring. Så även om man får läsa en hel del elände vill hon fortfarande upprätthålla bilden av sig själv som en framgångsrik karriärist som håller på med porrfilm för att hon älskar sex och pengar. Resultatet blir inkonsekvent och stundtals oärligt.

I vanliga biografier brukar det finnas några högblanka sidor i mitten med färgfotografier på huvudpersonen som barn, med föräldrar och syskon, med olika pojkvänner och kändisar och så vidare. Men denna bok är i stället fulladdad med svartvita fotografier på nästan varannan sida, billigt tryckta på vanligt papper. Dels är det ofta hårdporr (vilket gör boken oerhört pinsam att läsa på bussen, man får hela tiden täcka över Jennas skrev med handen för att inte grannen ska snegla) och dels är de helt ologiskt placerade, okronologiska, oftast utan samband med texten och i inget fall står fotograf och datum. I kapitlen om när hon gick ner till 36 kilo får vi alltså se en kurvig glad tjej på bilden bredvid, i kapitlet om silikonbrösten har man ingen aning om vilka bilder som är ”före” och ”efter” om det ens fanns någon sådan tanke. Hennes första seriösa pojkvän och hennes första man finns inte med på bild överhuvudtaget, åtminstone inte med bildtext. Det finns ingen ledtråd om bilderna är från början eller slutet av hennes karriär, och det ständiga uttalandet att alla tycker att hon ser ut som tolv exemplifieras inte med någon bild. Bilderna tycks snarast finnas där för att locka presumtiva kunder att köpa fler av hennes produkter (filmer och tidningar), vilket känns väldigt obehagligt när hon i samma bok berättar om alla gånger hon blivit våldtagen och hur dåligt hon har mått i långa perioder.

Marilyn-motivet på framsidan och i de första bilderna är rörande i det att hon på något sätt verkar se sig själv som Marilyn (även om just hon inte nämns i boken som en förebild): som en framgångsrik skådespelerska som bejakar sin sexualitet. På flera ställen anspelar boken på Marilyn-myten. Jenna är blyg bland folk och kallas ”musen”, precis som Norma Jean i Blonde (Joyce Carol Oates), men kan koppla på charm och sexighet inför publik. Tävlingsinstinkten och viljan att vara unik, att ständigt bli bättre på sitt jobb påminner också om Marilyn, som fortsatte ta teaterlektioner även när hon låg på topp.

Jenna verkar inte dum, det är tydligt att hon reflekterat en hel del över sina livsval och här och där skymtas hennes terapisessioner, men hon verkar ändå övertygad om att det hon har gjort har hon gjort av fri vilja.