Hjärtan i Atlantis
Jag tycker mest om Stephen King när han skriver sådant som drar åt fantasy. Visst kan han bli långrandig och överflödig, men han har en väldig fantasi, en ren känsla för skräck, förmodligen för att han själv har alla fobier och nojor som finns, och, faktiskt, ibland ett bra öga för människor. Kanske speciellt barn. Stand By Me är ett fint exempel på det.
Så när Stephen King skriver en novellsamling som Hjärtan i Atlantis som börjar med en rörande historia om Bobby som utan fadersfigur får uppleva en nära vänskap med en äldre synsk man, är det klart att någon vill göra en ny Stand By Me-film på den.
Men de börjar omedelbart med att ta bort de mest fantasifulla inslagen. Den synske mannen, Ted Brautigan (spelad av den alltid sympatiska Antony Hopkins) är förföljd av ”låga män”, i boken övernaturliga varelser som ska ta med honom till en annan värld. I filmen förvandlas det till en FBI-histora. FBI-män är ute efter Ted för att få hjälp att spåra kommunister. Ungefär lika overkligt men tråkigare.
Men annars är det en trevlig film, lagom för en TV-matiné, sentimentalt, söta barn, elaka föräldrar, uppslitande avsked, våld och hämnd.
Så när Stephen King skriver en novellsamling som Hjärtan i Atlantis som börjar med en rörande historia om Bobby som utan fadersfigur får uppleva en nära vänskap med en äldre synsk man, är det klart att någon vill göra en ny Stand By Me-film på den.
Men de börjar omedelbart med att ta bort de mest fantasifulla inslagen. Den synske mannen, Ted Brautigan (spelad av den alltid sympatiska Antony Hopkins) är förföljd av ”låga män”, i boken övernaturliga varelser som ska ta med honom till en annan värld. I filmen förvandlas det till en FBI-histora. FBI-män är ute efter Ted för att få hjälp att spåra kommunister. Ungefär lika overkligt men tråkigare.
Men annars är det en trevlig film, lagom för en TV-matiné, sentimentalt, söta barn, elaka föräldrar, uppslitande avsked, våld och hämnd.
Men boken är bättre. Där utnyttjar King novellens form, men låter olika personer återkomma. Bobbys flickvän återkommer i tonåren och har en kärlekshistoria med en ung man som åker in i Vietnam-kriget, men utan att någonsin älska honom lika mycket som sin barndoms kärlek Bobby. Den unge soldatens vän berättar i sin tur sin egen Vietnam-historia och så vidare. Det är en rörande bok, utan några skräck-inslag i traditionell mening. Och människorna är sympatiska och äkta.
Kommentarer
Trackback