lilldjurets blogg

En Woody Allen film utan Woody själv, eller ens någon neurotisk snabbpratande karaktär. Det är inte ens en komedi. Och det är inte New York utan London.

Men visst finns här romantiska sammanträffanden på gatan, intellektuella medelklassmiljöer och ett ovanligt rutinerat manus. Här finns inga logiska fallgropar eller repliker som lämnats åt slumpen.

Chris Wilton (sockersöta Jonathan Rhys-Meyers) är en ung pensionerad tennis-stjärna som ska undervisa den rike Tom Hewett. Toms syster Chloe fastnar omedelbart för Chris, som i sin tur faller för Toms fästmö, den vackra men komplicerade Nola (Scarlett Johansson). Men det är inte bara ett relationsdrama utan något långt mörkare, en mordhistoria. Mer The Talented Mr Ripley än Closer.

I inledningen av filmen ställs hypotesen att det är slumpen som styr över våra liv. En tennisboll som nuddar nätet kan falla ner antingen på ens egen sida eller på motståndarens, och den kan så avgöra matchen. Vad är tur och vad är skicklighet? Kunde Chris ha blivit världsmästare i tennis om han bara haft mer tur?

Som en parallell, mer diskret frågeställning, antyds romanen Brott och straff, som Chris läser i början av filmen. Dostojevskijs roman om studenten Raskolnikov som mördar en pantlånerska är ambivalent i sitt motiv. Raskolnikov är i ena stunden övertygad om att han måste mörda på grund av sin filosofiska övertygelse, i nästa stund handlar det mest om pengar. Dostojevskij själv vacklade mellan de olika motiven genom boken, vilket ger läsaren en känsla av obeständighet och ambivalens.