Att läsa innantill
Det finns litteraturteorier som går ut på att en text uppstår i varje nytt möte. Varje gång någon läser en roman blir romanen ny, för det är först tillsammans med läsaren den får betydelse och mening. Innan dess är det bara långa rader av symboler på papper.
Därför är varje roman en oändlig mängd romaner, lika många som antalet gånger texten kan möta en läsare. Och också läsaren är i varje sådant möte en ny person, för det går aldrig att förbli oförändrad. Inte ens om man läser samma bok två gånger direkt efter varandra. Efter den första läsningen är läsaren inte längre en läsare som kan möta texten för första gången, och i en tredje läsning har det hänt något med läsaren sedan den andra läsningen.
Just så.
Samtidigt skulle jag vilja vända på det: i skönlitteraturen uppstår det enda mötet med en annan människa som man inte själv kan påverka. Tolkningen av texten kan man påverka, man kan påverka vad man kan ta till sig, vad man vill förstå, vad man ignorerar. Men texten är oförändrad. Den kan läsaren inte påverka.
Även om författaren föreställt sig en implicit läsare, kanske till och med har en explicit läsare, som i en brevroman, är den läsaren aldrig den verkliga läsaren. Det är aldrig som i samtalet eller det verkliga brevet, så, att den verklige läsaren påverkar innehållet, genom att författaren smickrar något, förtiger något, tar hänsyn till vad som kan såra, eller tvärtom riktar in en stöt just där det kan såra mest. Förhoppningsvis är romanen bara den ärligaste bilden av sin syn på livet författaren kan ge.
Att läsa är därför kanske det enda sättet att få insyn i någons tankar. Det enda sättet att få en aning om hur någon annan uppfattar tillvaron. Utan censur, utan att kunna gripa in i vare sig bild eller skeende och utan att från början ha kunnat påverka heller. Som att göra en vetenskaplig undersökning av ett ekosystem och veta att man med absolut säkerhet inte kommer att påverka resultatet med sin egen närvaro, eller med de verktyg man använder för att samla in sina observationer.
Tolkningen kommer alltid att variera. Ekosystemet, texten, kommer att bestå, oförändrad.