Betong fjäril betong - Ingrid Olsson
Jag läste någonstans att Betong fjäril betong är en mycket bra modern socialrealistsik ungdomsbok om olycklig kärlek. Så jag ville läsa den. Vissa ungdomsböcker är läsvärda även för vuxna.
Den handlar om Silja som är kär i sin barndomskompis Anders men inte vet hur hon ska säga det. Innan något hinner hända blir Anders blixtförälskad i Sanna som är ny på skolan, och är världens snyggaste tjej. Och Silja tänker ”att vara kär är som att få en kniv i hjärtat”.
Boken följer mallen för en ungdomsbok genom att börja dramatiskt med Anders flykt i en taxi, Halloweensminkad och upprörd, för att sedan backa och beskriva hela händelseförloppet som lett fram till denna taxifärd.
Det är verkligen socialrealism på ett 70-talsaktigt sätt. Mycket förort och betong. Anders som bor ensam med sin alkoholiserade mamma och har det fattigt och eländigt, medan Sanna bor i fin villa och har egen mobil, dator och TV. Så långt är allt behjärtansvärt.
Men att hela grundtonen är så tråkig och brister så i magi är förfärligt. Boken består av oändliga mängder dialog och det mesta av den leder ingenstans. Anders och Silja pratar om den hemska förorten och hur de avskyr olika företeelser, sura kärringar, tjejer med läppglans och så vidare. De pratar om vart de ska gå, vad de ska göra, var de ska åka, vad de ska äta. Allting är så himla praktiskt och konkret och urtråkigt. Silja ska säga sin hemlighet men det blir inte av. Anders ska försöka säga sin hemlighet till Sanna men det blir inte av. Anders köper en trisslott men han vinner inte. Hela boken känns som en lång väntan. Ska Anders bli ihop med Sanna eller ska han inse att de egentligen inte har någon gemensamt och att Silja är den han är menad för?
Men nej. Läsaren får inga entydiga svar. Boken slutar i det klassiskt socialrealistiska öppna slutet. Vi får aldrig riktigt veta vad Sanna känner, eller hur det går för Anders och hans mamma, eller hur det går för Silja, eller Anders och Siljas vänskap.
Blä. Nu kommer det dröja länge innan jag läser en ny ungdomsbok.
ISBN: 9185243531
Den handlar om Silja som är kär i sin barndomskompis Anders men inte vet hur hon ska säga det. Innan något hinner hända blir Anders blixtförälskad i Sanna som är ny på skolan, och är världens snyggaste tjej. Och Silja tänker ”att vara kär är som att få en kniv i hjärtat”.
Boken följer mallen för en ungdomsbok genom att börja dramatiskt med Anders flykt i en taxi, Halloweensminkad och upprörd, för att sedan backa och beskriva hela händelseförloppet som lett fram till denna taxifärd.
Det är verkligen socialrealism på ett 70-talsaktigt sätt. Mycket förort och betong. Anders som bor ensam med sin alkoholiserade mamma och har det fattigt och eländigt, medan Sanna bor i fin villa och har egen mobil, dator och TV. Så långt är allt behjärtansvärt.
Men att hela grundtonen är så tråkig och brister så i magi är förfärligt. Boken består av oändliga mängder dialog och det mesta av den leder ingenstans. Anders och Silja pratar om den hemska förorten och hur de avskyr olika företeelser, sura kärringar, tjejer med läppglans och så vidare. De pratar om vart de ska gå, vad de ska göra, var de ska åka, vad de ska äta. Allting är så himla praktiskt och konkret och urtråkigt. Silja ska säga sin hemlighet men det blir inte av. Anders ska försöka säga sin hemlighet till Sanna men det blir inte av. Anders köper en trisslott men han vinner inte. Hela boken känns som en lång väntan. Ska Anders bli ihop med Sanna eller ska han inse att de egentligen inte har någon gemensamt och att Silja är den han är menad för?
Men nej. Läsaren får inga entydiga svar. Boken slutar i det klassiskt socialrealistiska öppna slutet. Vi får aldrig riktigt veta vad Sanna känner, eller hur det går för Anders och hans mamma, eller hur det går för Silja, eller Anders och Siljas vänskap.
Blä. Nu kommer det dröja länge innan jag läser en ny ungdomsbok.
ISBN: 9185243531
Kommentarer
Trackback