En författares övertygelse - Joyce Carol Oates

När jag får En författares övertygelse i min hand känns den som en liten skatt. Den är precis så tunn, liten och vacker som man kan önska. Som om det är ett klassiskt verk där varje ord förtjänar att skrivas i guld.

Och så är det också till en början. Boke är en samling av Joyce Carol Oates essäer om skrivande, om läsande, om konstens mening, om att vara författare, om att misslyckas som författare och om att få inspiration. Som vanligt med Oates är det oerhört välskrivet och hon tvekar aldrig att gå på djupet.

De senaste månaderna har jag av olika anledningar läst böcker om skönlitterärt skrivande, allt från konkreta praktiska handböcker till mer inspirerande verk. Men i jämförelse med Oates ter de sig outsägligt torftiga. Det är råd om att skapa spänning genom att börja en roman mitt i en dramatisk händelse, råd om huruvida det är bäst att skriva i presens eller imperfekt, hur man beskriver föremål utan att använda de vanligaste adjektiven, råd om hur mycket man ska hitta på, hur mycket man ska inspireras av andra böcker och hur mycket som ska vara självupplevt.

Oates angriper ämnet på en helt annan nivå, hon tar de stora klassiska författarna som exempel. Hon beskriver Hemingways arbetssätt, Oscar Wildes sinnesstämningar, Lewis Carrols magiska handlag med orden. Hon uppmuntrar varje ung författare att läsa oändliga mängder text och att skriva om just det han eller hon är besatt av: ”Din ’förbjudna’ lidelse är antagligen det som driver dig att skriva.”

Tyvärr kan essäsamlingar med essäer som från början inte var tänkta att publiceras ihop, bli spretiga och ojämna, och så är det här. Första halvan av boken är briljant och inbjuder till sträckläsning, andra halvan tog en månad att läsa färdig. Det blir för många upprepningar, inkonsekvenser och intervjun om Blonde, en av mina älsklingsböcker, som kändes så lovande, lämnar inga avtryck alls.

ISBN:  9146211578

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback