Fågelbovägen 32 - Sara Kadefors
Karin är en medelålders framgångsrik läkare som bor med sin man och sina två barn på Fågelbovägen i ett trevligt villaområde. Trots att hon numera tjänar bra och kör bil varje dag håller hon fast vid sina medmänskliga ideal från ungdomen. På fritiden hjälper hon flyktingar utan uppehållstillstånd med deras medicinska problem.
En dag får hon Katerina från Moldavien som patient. Hon har en allvarlig lunginflammation och arbetar under förfärliga förhållanden som barnflicka och hushållerska hos en familj som låser in henne i källaren på nätterna. Karin grips av Katerinas situation och erbjuder henne en fristad i sitt eget hem.
Problemet är bara att när Katerina väl kommer, är hon inte alls den tacksamma flykting som Karin önskat sig. Och när Karin inte får trösta och hjälpa och tycka synd om längre, när hon inte längre får bekräftat att hon är God, ställs hela hennes tillvaro på ända. Hennes yrkesliv, hennes humanitära engagemang, hennes äktenskap och relationen till de egna barnen kommer i gungning.
En ganska kontroversiell bok med andra ord. Vad är egentligen godhet? Har man rätt att sträva efter att bli upplevd som god och självuppoffrande, eller tar själviskheten ut den goda handlingen då? Och finns det egentligen några verkligt goda och ödmjuka människor som skulle göra sina goda handlingar även om ingen visste om det? Det finns ofta en viss självgodhet hos människor som berättar om hur mycket de bryr sig, om djur, om miljön, om människor som på olika sätt är offer. Just denna självgodhet kommer verkligen i fokus i Fågelbovägen 32.
Sara Kadefors har tidigare skrivit den charmiga ungdomsboken Sandor slash Ida. Detta är hennes första roman för vuxna och lite av stilen från ungdomsromanen har följt med. Språket är den typiska enkla svenska prosan, utan krumbukter eller långa reflektioner, eller några poetiska ambitioner. Det är rakt och tydligt, med berättelsen och innehållet i centrum.
Och det blir spännande, nästan som en deckare. Man undrar över Katerinas hemligheter och man undrar hela tiden hur det ska gå, när situationen blir mer och mer ohållbar.
Hela boken berättas utifrån Karins perspektiv, även om det formella perspektivet är tredje person. Här kan jag tycka att berättaren brister. I början av boken skildras Karin något distanserat, redan på de första sidorna är det tydligt för läsaren hur mycket Karin njuter av att bli betraktad som en ängel av sina kollegor och patienter. Sprickorna i Karins moraliska rustning är uppenbara. Längre fram i boken förskjuts perspektivet till att ligga närmare en berättelse i första person, Karin är fortfarande ”hon” men distansen är borta. Det är lite synd. Hade romanen konsekvent berättats i jagform eller en mer sympatiserande fokaliserad tredje person hade läsaren fått upptäcka Karins verkliga motivationer i takt med Karin själv. Det hade varit en spännande vändning: att börja med att helhjärtat stödja en huvudperson och sedan upptäcka hennes fördomar och självgoda sidor samtidigt som man kanske ser dem hos sig själv också. Eller hade det varit för obehagligt?
Titeln då? Jag tänker mig att Karins hem är hennes fågelbo och att Katerina får rollen av en gökunge, eller att hon helt enkelt är ”en främmande fågel”.
Det är en lättläst och snabbläst bok som ändå ställer många frågor. Slutet är lite osannolikt och förenklat men ger inga definitiva svar. Boken vore perfekt som diskussionsmaterial i en läsecirkel, eller bara som spännande och intressant läsning på tåget, till kvällen, på stranden.
ISBN: 9164201872