lilldjurets blogg

Norah Vincent klädde ut sig till man under 18 månader och kallade sig för Ned. Hon penetrerade en mängd olika klassiskt manliga miljöer för att kunna se dem som en kvinna aldrig skulle kunna göra. Ned gick med i ett bowlinglag, han levde som munk, gick på sexklubbar, dejtade kvinnor, arbetade som macho försäljare och åkte på mansläger inspirerade av Robert Blys Järn-Hans.

Det finns mycket man kan motsätta sig i det här experimentet redan innan man har läst boken. Hela idén är ju att män och kvinnor är varandras motsatser, att man som kvinna måste klä ut sig för att kunna ta sig in i fiendens läger och få veta vad manlighet är på riktigt. Man kan motsätta sig själva idén om att det finns något manligt respektive kvinnligt överhuvudtaget. Men jag tror ändå att de flesta kan gå med på att det finns stora kulturella skillnader mellan män och kvinnor i dagens samhälle. Jag tänker mig också att dessa skillnader är ännu större i USA än i Sverige, men där kan jag ha fel.

Det bästa med Förklädd till man är att den är seriös. Det är ingen skådespelerska som klätt ut sig till man i en dokusåpa och sedan anlitar en spökskrivare som skriver ihop något ytligt och skojigt om hur det gick, utan en verklig människa som verkligen försöker sätta sig in i hur det är att vara man och som också är analytisk och bra på att i skrift förmedla sina insikter. Det går till och med så långt att Vincent mot slutet bryter ihop och blir inlagd på mentalsjukhus, dels för att hon är utsliten av att leva som en bedragare men också för att hennes könsidentitet blir urholkad och omkullvält. Kanske känner hon sig lika identitetslös som en transsexuell person, eller så är det som hon också säger: att livet som bedragare är så slitsamt för att man måste upprätthålla en helt falsk identitet som inte har några rötter, ingen barndom, inget förflutet, inga verkliga åsikter.

Det Vincent upplever och hennes tolkningar är oerhört intressanta. Hennes långsamma omvandling från kvinna till man är långt svårare än vad hon från början trodde. Ett exempel är kvinnors sätt att ursäkta sig och tacka hela tiden. Vincent upplever detta som trevligt och artigt, men när hon beter sig på samma sätt som man blir hon inte respekterad. Hon upplever mer och mer att andra män kräver att hon ska vara manlig och ser med misstänksamhet och förakt på de egenskaper som avviker från detta. Vincent blir mer och mer pressad att passa in, att inte sticka ut, hon kväver mer och mer av sin personlighet och får allt större sympati för alla de män som alltid lever med hotet att bli sedda som feminina eller fjolliga, som svaga och otillräckliga.

När Ned dejtar kvinnor möts han med fientlighet av kvinnor som blivit svikna av män tidigare och sedan betraktar män som en homogen grupp och är misstänksamma redan vid första dejten. Vincent känner sig anklagad och reagerar med att till slut bli nästan aggressiv tillbaka och faller i fällan att bli precis den kvinnoföraktande kliché som kvinnan förväntar sig: ”Ned kunde känna sig tillfreds med siig själv och sina kompisar eftersom han var enkel och ingen förväntade sig något av honom. Nu kunde han klara sig hyfsat genom att göra lite goda gärningar då och då, likt sina bowlingkompisar, vilket ibland inte innebar mycket mer än några varma handslag och lite självkännedom, för vilken han kunde ge sig själv en klapp på axeln. Men kvinnor förväntades vara flygfärdiga. Och jag klandrade dem för att de var lika små och skitaktiga och kortsynta som alla andra, inklusive mig själv. Ned såg detta, och sedan såg jag hur Ned såg detta, och sedan såg jag mig själv. Jag antar att det var charmen med Ned. Han var en spegel och ett fönster och en prisma på en och samma gång.”

Även i klostret härskar homofobi och oförmåga att prata om känslor. Männen pratar mest om sport och grabbiga ämnen under de måltider och stunder då de inte ber eller arbetar. Vincent kan också se lockelsen för heterosexuella män att leva i denna alltigenom maskulina miljö utan att behöva vara homosexuella. I klostret finns möjligheten att uppfylla sina behov av manlig vänskap, broderskap och faderskap. Flera av munkarna har problem med sina relationer till kvinnor men trivs inte heller med att leva själva och så väljer de att bli munkar. Så även i denna miljö som Vincent trodde skulle kunna vara könlös och religiös, är manligheten en viktig faktor.

Man kan tycka att detta är en feministisk bok på det sätt att Vincent pekar ut könsrollerna och visar hur vi alla är lika stora förlorare när vi pressas in i dessa roller. Sen är kanske frågan om en sån här bok, som fokuserar så på skillnaderna mellan könen, cementerar rollerna än mer. Men man kan välja att läsa detta som en helt subjektiv berättelse också. Och man kan tänka att mycket handlar om Norah Vincent själv, som aldrig gömmer sig mellan raderna, utan tvärtom blottar sig, sina tvivel och sina depressioner på ett sätt man inte förknippar med objektiv journalistik.

ISBN: 9171306773