På vinst och förlust - David Nicholls
David Nicholls debuterar med På vinst och förlust, men har tidigare skrivit TV-serien Kalla fötter som jag tyckte om. Kalla fötter var en typisk charmig brittisk dramasåpa med olika medelålders parkonstellationer, skådespelare som såg ganska vanliga ut, fyndiga repliker, lite skratt, lite gråt, lite värme.
På vinst och förlust handlar om 19-åriga Brian som börjar på universitetet på 80-talet, och är alltså mer av en ungdomsbok. Brian vill allt det vanliga: förlora oskulden, bli ihop med snyggaste tjejen på universitetet, gå med i frågesportslaget och vinna en frågesport på TV. Samtidigt försöker han hålla ihop sitt liv, med en död far, bråkiga barndomskompisar, trista rumskompisar och ett besvärligt acne-problem.
Men mest handlar det om att få ihop det med Alice, flickan som ser ut som en blond Kate Bush, med bröst av alabaster. Brian förbereder skämt, han bjuder på middag, han skriver dikter, han slår nästan knut på sig själv för att imponera. Och redan här blir jag väldigt trött. Det är precis som i Betong fjäril betong. Brian är handlöst förälskad i denna Alice som egentligen inte verkar vare sig särskilt smart eller trevlig, möjligtvis lite lyxig i egenskap av att tillhöra en högre samhällsklass. Jag bara väntar på att han ska se igenom Alices ytlighet och lära sig uppskatta den betydligt mer slagfärdiga och känsliga Rebecka i samma korridor som han mest bråkar med. Men icke.
Brian är överlag inte en huvudperson man gärna identifierar sig med. Han är självisk. Han är lite fånig, övertygad om att han är oerhört begåvad och litterär, fast man som läsare lätt genomskådar honom. Han är mesig och har ingen riktigt egen identitet. Han säger inte ifrån. Han vet inte hur han ska prata med sin mamma. Han sprider hemligheter. Han fuskar. Det hela påminner om Adrian Mole om någon minns honom. Samma ålder, samma tidsepok, samma självgoda själviskhet och samma finnar.
Det är ändå underhållande och inbäddat i den ganska tramsiga intrigen finns en del intressanta tankar om det brittiska klassamhället.
Men slutet förstör mycket av intrycket. Som såpaförfattare visste kanske inte Nicholls hur han skulle avsluta en berättelse och det märks tydligt. Där övriga romanen åtminstone gör anspråk på att vara socialrealistisk slutar den i en skruvad fars som är både osannolik och larvig, och den personliga utveckling som skulle kunna gjort boken till en utvecklingsroman (och stundtals verkar det faktiskt som att det ska utvecklas just så) lyser med sin frånvaro när Brian i slutscenen sitter och skriver ett brev som visar att han inte utvecklats det minsta.
ISBN: 9113014110
På vinst och förlust handlar om 19-åriga Brian som börjar på universitetet på 80-talet, och är alltså mer av en ungdomsbok. Brian vill allt det vanliga: förlora oskulden, bli ihop med snyggaste tjejen på universitetet, gå med i frågesportslaget och vinna en frågesport på TV. Samtidigt försöker han hålla ihop sitt liv, med en död far, bråkiga barndomskompisar, trista rumskompisar och ett besvärligt acne-problem.
Men mest handlar det om att få ihop det med Alice, flickan som ser ut som en blond Kate Bush, med bröst av alabaster. Brian förbereder skämt, han bjuder på middag, han skriver dikter, han slår nästan knut på sig själv för att imponera. Och redan här blir jag väldigt trött. Det är precis som i Betong fjäril betong. Brian är handlöst förälskad i denna Alice som egentligen inte verkar vare sig särskilt smart eller trevlig, möjligtvis lite lyxig i egenskap av att tillhöra en högre samhällsklass. Jag bara väntar på att han ska se igenom Alices ytlighet och lära sig uppskatta den betydligt mer slagfärdiga och känsliga Rebecka i samma korridor som han mest bråkar med. Men icke.
Brian är överlag inte en huvudperson man gärna identifierar sig med. Han är självisk. Han är lite fånig, övertygad om att han är oerhört begåvad och litterär, fast man som läsare lätt genomskådar honom. Han är mesig och har ingen riktigt egen identitet. Han säger inte ifrån. Han vet inte hur han ska prata med sin mamma. Han sprider hemligheter. Han fuskar. Det hela påminner om Adrian Mole om någon minns honom. Samma ålder, samma tidsepok, samma självgoda själviskhet och samma finnar.
Det är ändå underhållande och inbäddat i den ganska tramsiga intrigen finns en del intressanta tankar om det brittiska klassamhället.
Men slutet förstör mycket av intrycket. Som såpaförfattare visste kanske inte Nicholls hur han skulle avsluta en berättelse och det märks tydligt. Där övriga romanen åtminstone gör anspråk på att vara socialrealistisk slutar den i en skruvad fars som är både osannolik och larvig, och den personliga utveckling som skulle kunna gjort boken till en utvecklingsroman (och stundtals verkar det faktiskt som att det ska utvecklas just så) lyser med sin frånvaro när Brian i slutscenen sitter och skriver ett brev som visar att han inte utvecklats det minsta.
ISBN: 9113014110
Kommentarer
Trackback