Don't Let Stars Keep Us Tangled Up - Cortney Tidwell

Cortney Tidwell är från Nashville men förutom någon enstaka steelguitar och ekon av Neko Case (Tidwell har turnerat med New Pornographers) är detta långt mer shoegaze/goth/electronica än vad det är country.

Och det är varierat. Inledande Eyes at the Billions börjar som en nästan schablonmässig kombination av kvinnlig Hope Sandoval-aktig sång och gitarr (och kanske en orgel?), men stegras efter 2 minuter till något nästan My Bloody Valentineskt. Pictures on the Sidewalk låter skrämmande likt The Sundays, både till melodi och sång (Harriet Wheeler får akta sig, när Tidwell sjunger lika vackert men aldrig tippar över mot det skräniga). La la la är traditionellt mjukpoppig, nästan Concretesdrömsk. Titellåten, Don't Let Stars Keep Us Tangled Up, är stillsamt rytmisk i electronicastil, som ett av de mer spöklika spåren från This Mortal Coils ”Blood”. I Do Not Notice med sin väna baklängessång och sina stämmor låter Björk-inspirerad. Illegal är så lik Björks Undo från Vespertine att det tillsammans med Tidwells röst, som plötsligt slår över till en exakt Björk-kopia, blir snudd på plagiatkänsla.

Tidwells röst är ljuvlig men påminner om lite för många andra sångerskor för att jag skulle kunna känna igen den i ett annat sammanhang. Arrangemangen och melodierna är njutbara men inte unika.

Don't Let Stars Keep Us Tangled Up låter som om någon kört stora delar av min skivsamling (förutom de jag redan nämnt låter skivan som alla Cocteau Twins-inspirerade band jag någonsin köpt: Devics, Orange, Siddal, Underflowers, An April March, Halou) genom ett sinnrikt datorsystem som sedan spottat ur sig ett hopkok av alltihop, med 4AD-känsla. Och det pinsamma är att datorprogrammet hade helt rätt. Jag tycker om det.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback