lilldjurets blogg

Till handlingen är detta en deckare, ett slags mysterium. En sexårig pojke, Esajas, faller från ett tak. Hans 37-åriga vän Smilla tar reda på varför. Hon får fler och fler ledtrådar, och till slut går färden till Grönland, platsen där allt började, och platsen, hemlandet, som Smilla alltid längtat tillbaka till.

Smilla är en ovanlig karaktär, expert på is och snö, en orädd rebell, oförmögen att anpassa sig och passa in det danska samhället, en arbetslös som lever gott på sin fars skuldpengar, en ensam kvinna, med Esajas som enda vän, en kvinna som intalar sig att hon slutat förvänta sig något av livet men som ändå brinner när något tas ifrån henne.

Och trots allt detta är handlingen sekundär. Det som gör boken unik och briljant är alla de små utläggningarna om allt i Smillas värld, hennes beskrivning av förälskelsen (som ”fyrtiofem procent rädsla för att inte bli accepterad och fyrtiofem procent maniskt hopp om att just denna gång ska denna rädsla komma på skam, och av blygsamma 10 procent svag förnimmelse av kärlekens möjlighet”), om varför man måste äga slöa knivar, det skönaste, dyraste och mest opraktiska fodret i ett par byxor, oändliga utläggningar om snöns och isens beskaffenhet, om hennes barndom i Grönland, hur hennes mor gjorde för att undvika att svara på frågor. Varje sida har en mening eller ett stycke att minnas. Varje ord är noga utvalt, varje mening känns utmejslad i sten, som om allt överflöd mödosamt har hackats bort. Som om alla små reflektioner är nödvändiga.

I andra halvan av boken tappar Höeg precisionen. Smilla går ombord en båt, en mängd nya karaktärer kommer in i handlingen utan att väcka läsarens intresse, det blir mer handling, mindre tankar, ändå känns det tråkigare, miljön är statisk. Det är lätt att man slöläser flera sidor i taget bara för att komma vidare.

Men slutraderna är fantastiska. Ett av de bästa slut jag läst trots att det samtidigt är frustrerande. Jag återger en mening här: ”Det är bara det man inte förstår som man kan avsluta”. Det är en mening att ta med sig och plocka fram och fundera över en lång tid framöver.