Systrar i jeans - Ann Brashares
När jag var tonåring läste jag Maria Gripe och Tove Jansson. (Okej, jag läste Virginia Andrews och Jackie Collins också, men det var den mer kvalitativa litteraturen jag brann för.) Maria Gripes skuggserie var gotisk, mystisk och filosoferade kring Schopenhauer och Swedenborg, Tove Jansson skrev visserligen om Mumintroll men hade mellan raderna en del att säga om det verkliga livet också.
Inger Edelfeldt läste jag också. Hon skrev om att leva i utkanten, på gränsen till det vi kallar det onormala, om gravitation, om att dras till den mörka stjärnan.
Ungdomsböcker idag verkar alla berätta om samtiden och de har ofta skojiga omslag i klara färger, i chicklit-stil. Systrar i jeans är en sådan bok. Den handlar om fyra 16-åriga tjejer (med fyra vitt skilda personligheter såklart) som är bästisar sen de var små. När den första sommaren de ska spendera isär kommer, bestämmer de sig för att skicka runt ett par magiska jeans (magiska för att de sitter perfekt på alla fyra tjejerna, trots att de har så olika figurer), som de alla ska uppleva spännande saker i.
Det här är inte olikt Dawson’s Creek i bokform. En tjej träffar en yngre cancersjuk kompis (som är otrevlig till en början men sen god, mogen och tapper), en annan åker till Grekland och blir kär för första gången, en tredje förlorar oskulden till en äldre fotbollscoach på träningslägret (och naturligtvis går det illa), en fjärde blir tvingad att göra upp med sin själviske pappa. Men på det stora hela är det väldigt välartat. Tjejerna är superbra kompisar hela tiden, alla lär sig något och mognar under sommaren. Ingen dricker eller knarkar och den enda som har sex inser bittert att hon borde ha väntat.
Språket är en tudelad blandning av slentrianmässigt lättläst och något mer litterärt ambitiöst som bryter av så mycket att det är svårt att hänga med. Som här: ”Skuldkänslorna snodde runt benen på henne som den katt hon aldrig hade haft. ’Gå din väg’ sa hon till skuldkatten…”
Det blir underliga abstrakta kontraster i en text som blir alldeles för inkonsekvent. Försöken till insikter blir också ytliga och underskattar läsaren: ”Lycka kanske inte behövde vara så märkvärdigt och storslaget, när allt kom omkring. Det kanske bara var att kunna ta tillvara på alla de små glädjeämnena här i livet och ha vett att uppskatta dem.”
Blä. Här lämnar jag denna moderna ungdomsromans Pollyannor, med hopp om att det även ges ut en del mindre andefattiga romaner för målgruppen.
ISBN: 9170010781