The Trial of Van Occupanther - Midlake
I pod-sändningen med Simon Raymonde berättade han att Midlake var hans favorit bland de egna, Bella Unions band och sångare. Jag tyckte inte om det. Det kändes inte bra att han hade favoriter alls. Ungefär som att en förälder inte ska ha favoriter bland sina barn. Dessutom tyckte jag att låten Roscoe var ganska trist.
Men men. Jag lyssnade igen. Och en gång till. Och det är ju bra. Americana verkar vara ett populärt ord nuförtiden. Men vad betyder det? Att det låter som allmän amerikansk pop/rock med elgitarrer, musikanter med skägg och lite stämsång? Så låter det i alla fall. Men melodierna är finurliga, efter ett par genomlyssningar blir man indragen, musiken låter mer och mer egen. Plötsligt hör jag ändå Bella Unionsoundet. Roscoe är en pampig singel, Young Bride har kinesiska tongångar, lyssnar man noga finns det små udda ljud i de flesta sångerna, texterna är intellektuella (se bara titeln!), och det låter uppdaterat, nytt, 2006.
Men att det skulle vara en Raymondes bästa skivor någonsin, alla kategorier, verkar fortfarande väldigt märkligt.