Edward Finnegans upprättelse - Roslund & Hellström

Jag är inte så mycket för deckare (jag tycker oftast att de är ytliga, torftiga i sin realism och ändå osannolika, dessutom med en verklighet av våld och mord alltför långt borta för att beröra), framför allt inte svenska, men när de är som bäst kan de ändå erbjuda lite bladvändarspänning.

Edward Finnegans upprättelse är bra på två sätt: den utspelar sig till stor del i USA så man slipper det där påtvingade vardagssvenska som annars blivit så vanligt (lämna på dagis, kissa så att det luktar mannagryn, svenska ortsnamn och farbröder som pratar dialekt) och den är bladvändarspännande. En mycket lång tågresa gick förhållandevis snabbt med denna deckare i händerna.

Som vanligt i den här sortens romaner kryllar det av människor. Den här gången handlar det om John Schwarz, svensk medborgare, som misshandlar en man på en finlandsbåt. Men när polisen börjar förhöra honom märker de att han har en falsk identitet och att hans DNA kopplar honom till en död man. Parallellt skildras en John Frey som sitter i dödscell i USA sju år tidigare, fälld för ett mord på Edward Finnegans dotter. Edward Finnegan är en bitter man. Sen är det kriminalkommissarie Ewert Grens, med handikappad flickvän och ny kollega. Johns fru, Edwards fru, en fängelsedirektör och några till.

Utan att säga för mycket kan jag säga att handlingen är misstänkt lik filmen
The Life of David Gale med en ganska politisk dödstraffvinkel.

Om man redan sett den och Dead Man Walking och någon dokumentär om dödstraff så tillför den här boken inget nytt. Dessutom tycker jag inte om när det är för många människor i en och samma bok. Men som tidsfördriv på tåget fungerade den bra.

ISBN: 9164201880

Kommentarer
Postat av: Jessica

Jag var besviken på slutet, tyckte det kändes lite ansträngt. Får man skriva spoilers i din blogg? Här kommer en i alla fall: Hade tyckt att det var lite intressantare att i slutet få läsa att han faktiskt var skyldig, att den (eventuella) sympati man fått för honom under läsningen skulle göra att man fick fundera kring dödsstraffets vara eller inte vara.

2007-01-09 @ 16:27:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback