Semester igen
Nu åker jag iväg en vecka och kommer antagligen inte att skriva här då. Men jag har med mig några romaner, lite musik och en kamera så det borde bli något av det.
SJ
När man handlar något på nätet blir man ofta erbjuden att skapa ett konto. På så sätt slipper man skriva in adressen många gånger, det räcker ofta med e-post och ett lösenord. Ibland kan man också spara sitt Visakortsnummer. Det gör jag bara om jag verkligen litar på affären. Ibland vill jag inte ens att adressen ska sparas. Vissa affärer vet man att man bara handlar i en enda gång.
Obskyr skivaffär, varken billig eller snabb, där de har en singel som bara finns just där. De får inte behålla min adress. Cdwow, de får behålla min adress men inte mitt kortnummer. Mystiskt antikvariat som man knappt vågar lämna ut kreditkortsnumret till från början? Nix.
Men SJ är ett företag som är garanterat tryggt. Det är garanterat att de inte skulle slarva med mina uppgifter, och garanterat att jag kommer att handla där igen. Jag har svårt att tänka mig en människa som handlar där en enda gång och sedan aldrig igen. Oavsett om man är missnöjd.
Och just SJ har såklart det mest omständiga boknings- och betalsystem som finns. Massa grejer att fylla i innan man ens kommer till betalningen. Sen väntar inskrivning av kortnummer, expiry date, kontrollsiffror, telefonnummer, e-mail och mobilnummer. Vill man ha biljetterna skickade (och varför inte, när det är gratis?) måste fullständig adress fyllas i också. Inget av detta går att spara till nästa köp.
Obskyr skivaffär, varken billig eller snabb, där de har en singel som bara finns just där. De får inte behålla min adress. Cdwow, de får behålla min adress men inte mitt kortnummer. Mystiskt antikvariat som man knappt vågar lämna ut kreditkortsnumret till från början? Nix.
Men SJ är ett företag som är garanterat tryggt. Det är garanterat att de inte skulle slarva med mina uppgifter, och garanterat att jag kommer att handla där igen. Jag har svårt att tänka mig en människa som handlar där en enda gång och sedan aldrig igen. Oavsett om man är missnöjd.
Och just SJ har såklart det mest omständiga boknings- och betalsystem som finns. Massa grejer att fylla i innan man ens kommer till betalningen. Sen väntar inskrivning av kortnummer, expiry date, kontrollsiffror, telefonnummer, e-mail och mobilnummer. Vill man ha biljetterna skickade (och varför inte, när det är gratis?) måste fullständig adress fyllas i också. Inget av detta går att spara till nästa köp.
Kommentarer
Två långa inlägg idag. Jag blev så till mig när jag fått så många kommentarer på sistone! Tack. Hoppas ni läser här igen nu.
Samaria
För den som överväger att gå Samaria-ravinen på Kreta. Så här vackert är det. Men tänk på att ha vettiga skor, helst utan öppna tår, och allra helst med stadga kring vristen. Jag hade så ont i benen efteråt att jag inte kunde så mycket som lägga benen i kors i två dagar efteråt, men så är jag sällsynt otränad.
Flyme.com
Fly me är ett nytt billigt flygbolag. Ingen mat på planet, inga biljetter, bara en sifferkod man får mailad. Och så vidare. Bra så.
Men om man ska resa med dem är det bra att bekräfta tiden innan.
På min hemresa tar vi en taxi till flygplatsen som kommer fram två och en halv timme innan planets avgång. Bara det att när jag går in i vänthallen är avgångstiden tidigarelagd drygt två timmar. I högtalarna säger de "Fly714 to Gothenburg -Go immediately to gate", och där står man med jätteväska, jättekö till incheckning, ordentlig känsla av panik.
Men personalen var berömvärda och VIP-slussade oss genom hela incheckningsproceduren och skickade till och med en snäll man som sprang före oss hela vägen fram till flygbussen (från gate till plan). Som en parantes kan sägas att min far som nyligen fått metallproteser opererade i armen, gav kraftiga utslag i metallkontrollen, men vi fick springa vidare ändå. Alla lömskingar gör alltså klokt i att nästan missa sina plan, för efter det verkar säkerhetskontrollerna vara minimala.
Men om man ska resa med dem är det bra att bekräfta tiden innan.
På min hemresa tar vi en taxi till flygplatsen som kommer fram två och en halv timme innan planets avgång. Bara det att när jag går in i vänthallen är avgångstiden tidigarelagd drygt två timmar. I högtalarna säger de "Fly714 to Gothenburg -Go immediately to gate", och där står man med jätteväska, jättekö till incheckning, ordentlig känsla av panik.
Men personalen var berömvärda och VIP-slussade oss genom hela incheckningsproceduren och skickade till och med en snäll man som sprang före oss hela vägen fram till flygbussen (från gate till plan). Som en parantes kan sägas att min far som nyligen fått metallproteser opererade i armen, gav kraftiga utslag i metallkontrollen, men vi fick springa vidare ändå. Alla lömskingar gör alltså klokt i att nästan missa sina plan, för efter det verkar säkerhetskontrollerna vara minimala.
Semester
Nu åker jag iväg på semester. Två veckor från och med imorgon. Så bloggen kan bli lite tyst ett tag.
Förhoppningsvis kommer jag tillbaka och har läst en mängd böcker, sett någon film, kanske hittat någon ny musik och kanske har jag någon anekdot.
Förhoppningsvis kommer jag tillbaka och har läst en mängd böcker, sett någon film, kanske hittat någon ny musik och kanske har jag någon anekdot.
En gul stol
Häromdagen hoppade jag av bussen utanför mig och det stod en gul stol utanför. Jättefin. Eftersom jag har en trasig stol själv som jag aldrig vågar låta någon sitta i (den tjänar mest som avlastningsbord) tänkte jag ta med den hem kanske.
Men på stolen finns ett klistermärke: "Detta är en utomhusstol, den är till för dem som behöver sitta". Då kunde jag ju inte ta den. Idag tog jag trapporna i stället. Stolen hade flyttat till andra sidan vägen. Men den stod kvar. Det tycker jag är solidariskt.
Men på stolen finns ett klistermärke: "Detta är en utomhusstol, den är till för dem som behöver sitta". Då kunde jag ju inte ta den. Idag tog jag trapporna i stället. Stolen hade flyttat till andra sidan vägen. Men den stod kvar. Det tycker jag är solidariskt.
Vilken kändis är du lik?
Jag har blivit besatt av myheritage.com. Där kan man ladda upp bilder på sig själv och de man känner och få veta vilka kändisar de liknar och till hur många procent de i så fall liknar kändisen.
Oftast är det helt missvisande. Datorprogrammet som gör beräkningarna verkar mest ta hänsyn till glamourfaktor (är man osminkad i orginalet är risken stor att man blir liknad vid en man), fotovinkel (foton i halvprofil liknas vid andra foton i halvprofil) och min (småler personen på fotot kommer också kändisen att småle för att räknas som "lik"). Trots detta är det spännande. Ibland är det ju faktiskt likt och andra gånger är det roligt.
Scarlett Johansson är den snyggaste jag blivit liknad vid, en åldrad Dustin Hoffman den minst smickrande. Ingen av dem särskilt lik, men båda två var ju ett spännande resultat.
Oftast är det helt missvisande. Datorprogrammet som gör beräkningarna verkar mest ta hänsyn till glamourfaktor (är man osminkad i orginalet är risken stor att man blir liknad vid en man), fotovinkel (foton i halvprofil liknas vid andra foton i halvprofil) och min (småler personen på fotot kommer också kändisen att småle för att räknas som "lik"). Trots detta är det spännande. Ibland är det ju faktiskt likt och andra gånger är det roligt.
Scarlett Johansson är den snyggaste jag blivit liknad vid, en åldrad Dustin Hoffman den minst smickrande. Ingen av dem särskilt lik, men båda två var ju ett spännande resultat.
Min dåliga klockradio del 2
Som att det inte räckte att klockradion är krånglig att använda så s a k t a r den sig också. Jag trodde inte att digitala klockor kunde göra det. Så en gång i veckan måste jag trycka fram den några minuter (en bra klocka ska bara gå fel några sekunder på ett år, inte tre minuter i veckan, tro mig) annars kommer jag för sent till jobbet.
Så kommer helgen igen
Jag har längtat. Efter den konstiga pausen med nationaldagen som var som en blandning mellan lördag och söndag (första OCH sista dagen ledighet på samma gång), fick jag liksom smak på ledigheten.
Nu vill jag baka apfelstrudel och sova ut och använda min nya klänning och ligga i Slottskogen. Kanske inte allt på samma gång.
Nu vill jag baka apfelstrudel och sova ut och använda min nya klänning och ligga i Slottskogen. Kanske inte allt på samma gång.
Café i Berlin
Bara för att visa mysigheten på bild, en dag då det inte regnade. Glücklich am Park.
Städa
Vissa saker är obegripliga och deprimerande. Som hur mycket man kan stöka till det i en etta och hur lång tid det tar att snygga upp det. Idag ställde jag klockan på 8 för att gå upp och tvätta och fixa i ordning lite inför ett besök.
Först tvättstugan alltså, sen fixa till nästa tvättkorg med lakan och handdukar. Ner till tvättstugan igen, jättetrött. Hänga kläderna i torkrummet. Tillbaka. Jättetrött. Läsa lite i bok. I tvättstuga igen. Centrifugera, hänga.
Ner till affären, handla nödvändiga saker till hemmet, som hygienartiklar.
Hem igen. Ner i tvättstugan. Diska disken. Bädda om. Svara i telefon. Hänga handdukar, stoppa in i skåp.
Duscha, klä på sig. Tömma resväskan. Tömma tvättkorgen. Äta frukost. Ny disk. Diska disken. Svara i telefonen.
Plocka upp saker från golvet. Rensa upp på soffbordet. Plocka upp dammtussar, orkar inte dammsuga. Jättetrött.
Tvätta ytor i kök. Plocka bort saker från handfatet. Klippa naglarna.
Hela dagen har gått och det är ändå inte färdigt. Det är stökigt! Usch vad tråkigt. Dags att läsa lite bok igen.
Först tvättstugan alltså, sen fixa till nästa tvättkorg med lakan och handdukar. Ner till tvättstugan igen, jättetrött. Hänga kläderna i torkrummet. Tillbaka. Jättetrött. Läsa lite i bok. I tvättstuga igen. Centrifugera, hänga.
Ner till affären, handla nödvändiga saker till hemmet, som hygienartiklar.
Hem igen. Ner i tvättstugan. Diska disken. Bädda om. Svara i telefon. Hänga handdukar, stoppa in i skåp.
Duscha, klä på sig. Tömma resväskan. Tömma tvättkorgen. Äta frukost. Ny disk. Diska disken. Svara i telefonen.
Plocka upp saker från golvet. Rensa upp på soffbordet. Plocka upp dammtussar, orkar inte dammsuga. Jättetrött.
Tvätta ytor i kök. Plocka bort saker från handfatet. Klippa naglarna.
Hela dagen har gått och det är ändå inte färdigt. Det är stökigt! Usch vad tråkigt. Dags att läsa lite bok igen.
Mina hemmagjorda råd om Berlin
And now over to something completely different.
Jag har varit i Berlin och tänkte i all hast dela med mig av tips och råd.
Råd 1 är att inte ta med sig en gammal guidebok, inte ens en från 2004. Det medför nämligen att restauranger man vill gå till inte går att hitta, och att man åker 40 minuter på tunnelbana i fel riktning för att egyptiska museet har flyttat dit man precis åkte ifrån.
Råd 2 är att man bör gå till Knaack på Greifswaldstrasse. En klubb från 1952 som känns som en indieklubb i London på 90-talet. Nergånget, rökigt, Rage Against the Machine på ett dansgolv, hård rock i källaren med dystra personer, sen efter en promenad över en regnig gård där det serveras curry wurst, kommer ytterligare ett dansgolv med hysteriskt blandad musik, Prince, Oasis, tysk vals, The Roots, och på övervåningen galen tysk karaoke. Dessutom verkar det vara öppet hur länge som helst.
Råd 3 är att ta sig till Prenzlauerberg, gärna med en hel dag till förfogande. Slitna men gamla kvarter, massvis med små bohemiska caféer och restauranger, hippieaktigt klotter, magiska småbutiker.
Råd 4 är att äta så mycket som möjligt för allt är jättegott och prisvärt. Jag åt bland annat en hel grillad fisk, makrillsushi i miniformat, en egyptisk middag med olika såser, färsk kokt sparris med hollandaisesås, och mängder av ljuvlig apfelstrudel. Dessutom massa goda öl.
Råd 5 är att gå till KaDeWe, det jättestora varuhuset. Visserligen står det redan i alla guideböcker att man ska dit, och visserligen har jag aldrig brytt mig om Harrods på grund av klädkoden. Men KaDeWe är verkligen fånigt stort, allt är dyrt med bra kvalité, och det ÄR roligt att se 1400 ostar på samma gång.
Råd 6 är att gå på zoo. Visserligen verkar vissa djur lida beklämmande mycket, men jag har aldrig sett så många apor någon annanstans, eller så många kattdjur, eller pandor överhuvudtaget.
Råd 7 är att bo på hotell i Prenzlauer berg. Jag bodde visserligen jättefint vid Kurfurstendamm, men det räcker att se den gatan en gång. Prenzlauer berg däremot hade jag gärna tillbringat mer tid i. Dessutom ligger det närmare flygplatsen och Alexanderplatz.
Råd 8 är att titta på så många klassiska sevärdheter man hinner. Även jag som är ointresserad av politik tycker att muren är fascinerande. Checkpoint Charlie och den lilla bit som återstår av muren är ett måste.
Råd 9 är att åka till Friedrichshain och gå på spännande marknad på söndagen. Restaurangtätt område, och på marknaden kan man köpa lite annat än det vanliga Camdenskräpet. Till exempel secondhandtoppar med hemmagjorda tryck som ser ut som omslag på svenska 70-talsromaner.
Råd 10 är att prata så mycket tyska som möjligt och vara så vänlig som möjligt. Då är alla tyskar underbara tillbaka.
Råd 11 är att ha bra skor. Jag köpte mina på KaDeWe.
Jag har varit i Berlin och tänkte i all hast dela med mig av tips och råd.
Råd 1 är att inte ta med sig en gammal guidebok, inte ens en från 2004. Det medför nämligen att restauranger man vill gå till inte går att hitta, och att man åker 40 minuter på tunnelbana i fel riktning för att egyptiska museet har flyttat dit man precis åkte ifrån.
Råd 2 är att man bör gå till Knaack på Greifswaldstrasse. En klubb från 1952 som känns som en indieklubb i London på 90-talet. Nergånget, rökigt, Rage Against the Machine på ett dansgolv, hård rock i källaren med dystra personer, sen efter en promenad över en regnig gård där det serveras curry wurst, kommer ytterligare ett dansgolv med hysteriskt blandad musik, Prince, Oasis, tysk vals, The Roots, och på övervåningen galen tysk karaoke. Dessutom verkar det vara öppet hur länge som helst.
Råd 3 är att ta sig till Prenzlauerberg, gärna med en hel dag till förfogande. Slitna men gamla kvarter, massvis med små bohemiska caféer och restauranger, hippieaktigt klotter, magiska småbutiker.
Råd 4 är att äta så mycket som möjligt för allt är jättegott och prisvärt. Jag åt bland annat en hel grillad fisk, makrillsushi i miniformat, en egyptisk middag med olika såser, färsk kokt sparris med hollandaisesås, och mängder av ljuvlig apfelstrudel. Dessutom massa goda öl.
Råd 5 är att gå till KaDeWe, det jättestora varuhuset. Visserligen står det redan i alla guideböcker att man ska dit, och visserligen har jag aldrig brytt mig om Harrods på grund av klädkoden. Men KaDeWe är verkligen fånigt stort, allt är dyrt med bra kvalité, och det ÄR roligt att se 1400 ostar på samma gång.
Råd 6 är att gå på zoo. Visserligen verkar vissa djur lida beklämmande mycket, men jag har aldrig sett så många apor någon annanstans, eller så många kattdjur, eller pandor överhuvudtaget.
Råd 7 är att bo på hotell i Prenzlauer berg. Jag bodde visserligen jättefint vid Kurfurstendamm, men det räcker att se den gatan en gång. Prenzlauer berg däremot hade jag gärna tillbringat mer tid i. Dessutom ligger det närmare flygplatsen och Alexanderplatz.
Råd 8 är att titta på så många klassiska sevärdheter man hinner. Även jag som är ointresserad av politik tycker att muren är fascinerande. Checkpoint Charlie och den lilla bit som återstår av muren är ett måste.
Råd 9 är att åka till Friedrichshain och gå på spännande marknad på söndagen. Restaurangtätt område, och på marknaden kan man köpa lite annat än det vanliga Camdenskräpet. Till exempel secondhandtoppar med hemmagjorda tryck som ser ut som omslag på svenska 70-talsromaner.
Råd 10 är att prata så mycket tyska som möjligt och vara så vänlig som möjligt. Då är alla tyskar underbara tillbaka.
Råd 11 är att ha bra skor. Jag köpte mina på KaDeWe.
Blogranker och bloggtoppen
Så anmälde jag mig till två ställen i förrgår, där de ska räkna statistik på min blogg och förhoppningsvis locka hit fler besökare. Och plötsligt steg siffrorna hysteriskt. Dubbelt så många besökare som vanligt. Jag förstår inte vad det beror på, för jag kan inte ens hitta länkar till mig själv från dessa sajter än.
Så om du skriver på en blogg och vill ha fler besökare är de värda att titta på. Länkarna finns nere till höger på "länkar".
Så om du skriver på en blogg och vill ha fler besökare är de värda att titta på. Länkarna finns nere till höger på "länkar".
Bloggkartan
Nu när jag skrivit lite om lokala saker på sistone kan det vara bra att placera mig på bloggkartan.se. Jag är i Göteborg.
Jornada 720
Igår fick jag äntligen min Jornada som jag fantiserat om och väntat på så länge! Den är ett slags mellanting mellan handdator och laptop. Klumpig för att vara en handdator när den väger ett halvt kilo. Oerhört smidig för att vara en laptop med riktigt (svenskt!!!) tangentbord och tio timmar batteritid.
De tillverkades i början av 2000-talet innan de floppade och HP lade ner produktionen. Nu får man jag dem på Tradera eller Blocket om man vill ha en. På Ebay finns det ju många, men inte med å ä och ö. Däremot finns det väskor, reservdelar och skärmskydd där, och det blir väl nästa steg, nu när jag ska skydda min dyrgrip.
Det är ett mysterium att de inte blev mer populära. Jag tittade ju på Qteks smarta telefoner med tangentbord och multifunktioner nyligen. Men dels är de dyra, dels ska de kunna göra så mycket att de är dömda att drabbas av barnsjukdomar och de flesta funktioner har man bättre på annat håll. Varför krångla med en 1.3 megapixelkamera när man redan har en 3.2 megapixel liksom?
Min Jornada kan man skriva på, man kan synka den med datorn för att ladda ner mail och kalenderuppgifter. Och så går det att surfa på den med inbyggt telefonmodem. Musik fungerar hjälpligt, som en gammal freestyle i ljudet.
Men det riktiga tangentbordet är det bästa. Nu kan jag skriva blogg överallt! Och inte som idag göra det långt efter läggdags bara för att jag vill skriva något.
De tillverkades i början av 2000-talet innan de floppade och HP lade ner produktionen. Nu får man jag dem på Tradera eller Blocket om man vill ha en. På Ebay finns det ju många, men inte med å ä och ö. Däremot finns det väskor, reservdelar och skärmskydd där, och det blir väl nästa steg, nu när jag ska skydda min dyrgrip.
Det är ett mysterium att de inte blev mer populära. Jag tittade ju på Qteks smarta telefoner med tangentbord och multifunktioner nyligen. Men dels är de dyra, dels ska de kunna göra så mycket att de är dömda att drabbas av barnsjukdomar och de flesta funktioner har man bättre på annat håll. Varför krångla med en 1.3 megapixelkamera när man redan har en 3.2 megapixel liksom?
Min Jornada kan man skriva på, man kan synka den med datorn för att ladda ner mail och kalenderuppgifter. Och så går det att surfa på den med inbyggt telefonmodem. Musik fungerar hjälpligt, som en gammal freestyle i ljudet.
Men det riktiga tangentbordet är det bästa. Nu kan jag skriva blogg överallt! Och inte som idag göra det långt efter läggdags bara för att jag vill skriva något.
Hur man lindrar en förkylning
Igår hade jag lite ont i halsen. Idag har jag mer. Det är tur att man är van vid förkylningar.
Hemma har jag: Bafucin (bedövar halsen), Aspirin (bra mot värk och feber, dåligt för magen), Alvedon (bra mot värk och feber, dåligt för levern), Aspirin-paracetamol-koffein (en specialtablett från England, bra mot allt men ger hjärtklappning), Lemsip (ett sött pulver man rör ut i hett vatten. Slemlösande, feberdämpande och C-vitaminberikat), Nezeril (hjälper näsan täppta nätter), Kleenex med balsam i (så att inte näsan blir alltför narig), Idomin (om näsan blir narig ändå), Fisherman’s friend (om man tycker att Bafucinen bedövar för mycket), Mucoangin (ett nytt supermedel mot halsont som gör att det känns som efter en tandläkarbedövning), Echinagard (för att avvärja och lindra förkylningen) och kanske borde jag köpa med mig lite färsk frukt hem.
Jag avskyr att vara förkyld. Man tror att det ska vara så mysigt att vara hemma några dagar, men i stället är man bara yr och varm och maten smakar ingenting och man orkar knappt läsa romaner.
Hemma har jag: Bafucin (bedövar halsen), Aspirin (bra mot värk och feber, dåligt för magen), Alvedon (bra mot värk och feber, dåligt för levern), Aspirin-paracetamol-koffein (en specialtablett från England, bra mot allt men ger hjärtklappning), Lemsip (ett sött pulver man rör ut i hett vatten. Slemlösande, feberdämpande och C-vitaminberikat), Nezeril (hjälper näsan täppta nätter), Kleenex med balsam i (så att inte näsan blir alltför narig), Idomin (om näsan blir narig ändå), Fisherman’s friend (om man tycker att Bafucinen bedövar för mycket), Mucoangin (ett nytt supermedel mot halsont som gör att det känns som efter en tandläkarbedövning), Echinagard (för att avvärja och lindra förkylningen) och kanske borde jag köpa med mig lite färsk frukt hem.
Jag avskyr att vara förkyld. Man tror att det ska vara så mysigt att vara hemma några dagar, men i stället är man bara yr och varm och maten smakar ingenting och man orkar knappt läsa romaner.
Fri fri fri
Det är inte det att jag inte har det trevligt på jobbet. Men vad ljuvligt det är att vara ledig. Även om man bara städar och skaffar sig en tvättid och ska gå ner till banken för att byta batterier i räkningsdosan.
Ändå känns det som om jag har ett ymnighetshorn av möjligheter denna dag.
Det är som den där roliga Ulf Lundqvist serien: "Jag är fri fri fri" dansar en flicka fram. "Har du alltid varit fri fri fri?" frågar pojken. "Ja, utom i tre dagar när jag var gift".
Kanske måste man känna till utseendet på hans serier för att det ska vara roligt men jag fnissar bara jag tänker på dem.
Kanske kan jag bläddra lite i ett album idag när jag är fri.
Ändå känns det som om jag har ett ymnighetshorn av möjligheter denna dag.
Det är som den där roliga Ulf Lundqvist serien: "Jag är fri fri fri" dansar en flicka fram. "Har du alltid varit fri fri fri?" frågar pojken. "Ja, utom i tre dagar när jag var gift".
Kanske måste man känna till utseendet på hans serier för att det ska vara roligt men jag fnissar bara jag tänker på dem.
Kanske kan jag bläddra lite i ett album idag när jag är fri.
På rätt sida älven
1987 gjorde Janne Josefsson ett TV-program om två niondeklasser, en i Örgryte och en i Biskopsgården. Medan eleverna i Örgryte var bräddfyllda med självförtroende och övertygade om att de skulle bli mäktiga miljonärer kunde eleverna i Biskopsgården inte ens komma på något de var stolta över.
Nu har han gjort en uppföljning, som visades i kväll.
Örgrytebarnen vägrar låta sig intervjuas eftersom de anser att det tidigare programmet var missvisande och vinklat. Biskopsgårdbarnen har hoppat av gymnasiet, hankat sig fram, blivit vuxna. Det gick inte sådär jättebra, men de verkar glada att det inte gått direkt dåligt heller. Ödmjukheten i att vara tacksam för det lilla står i skärande kontrast mot den Örgrytekvinna som låter sig intervjuas på telefon, som säger att det var ett vinklat program förra gången för att Biskopsgårdklassen "var en obs-klass". Bara det att de inte var det.
Så klyftorna har vidgats ytterligare. Älven har blivit liksom bredare.
Och en annan Örgryte-elev säger på telefon att "det kan ju inte vara helt rättvist för att alla är så olika". Så livet är orättvist för att vissa människor är värda mer än andra då?
Visst är det vinklat, visst är det tydligt på vilken sida av älven Janne Josefsson står. Och kanske är det sant att det bygger mer på känslor än på analys och lösningar. Men skillnaderna behöver pekas ut och frågorna behöver ställas. Varför tycker vissa att det är naturligt att de ska bestämma över andra, och varför tycker de i sin tur att det är naturligt att andra ska bestämma över dem? På ena sidan älven fostras de som ska bli chefer på Volvo och SKF, på andra sidan fostras dem som ska stå vid bandet och tjäna dem. När Janne Josefsson rationaliserar bort gråskalorna blir strukturen smärtsamt tydlig.
Programmet går i repris i SVT2 7/5 och i SVT1 10/5.
Nu har han gjort en uppföljning, som visades i kväll.
Örgrytebarnen vägrar låta sig intervjuas eftersom de anser att det tidigare programmet var missvisande och vinklat. Biskopsgårdbarnen har hoppat av gymnasiet, hankat sig fram, blivit vuxna. Det gick inte sådär jättebra, men de verkar glada att det inte gått direkt dåligt heller. Ödmjukheten i att vara tacksam för det lilla står i skärande kontrast mot den Örgrytekvinna som låter sig intervjuas på telefon, som säger att det var ett vinklat program förra gången för att Biskopsgårdklassen "var en obs-klass". Bara det att de inte var det.
Så klyftorna har vidgats ytterligare. Älven har blivit liksom bredare.
Och en annan Örgryte-elev säger på telefon att "det kan ju inte vara helt rättvist för att alla är så olika". Så livet är orättvist för att vissa människor är värda mer än andra då?
Visst är det vinklat, visst är det tydligt på vilken sida av älven Janne Josefsson står. Och kanske är det sant att det bygger mer på känslor än på analys och lösningar. Men skillnaderna behöver pekas ut och frågorna behöver ställas. Varför tycker vissa att det är naturligt att de ska bestämma över andra, och varför tycker de i sin tur att det är naturligt att andra ska bestämma över dem? På ena sidan älven fostras de som ska bli chefer på Volvo och SKF, på andra sidan fostras dem som ska stå vid bandet och tjäna dem. När Janne Josefsson rationaliserar bort gråskalorna blir strukturen smärtsamt tydlig.
Programmet går i repris i SVT2 7/5 och i SVT1 10/5.
Myspace.com
Så nu har jag förstått det här med Myspace. Eller börjat förstå.
Man registrerar sig, får en sida där man beskriver sig själv, och sen letar man upp sådana man känner eller önskar att man kände och lägger till som "vänner". Och om de går med på det så blir de vänner och så mailar man varandra.
Är man musiker har man en musiksida med låtar.
Så nu har jag lagt till mina riktiga vänner och en massa såna jag önskar vore vänner, Cat Power, syskonen Wainwright och så vidare. Och sen får jag utskick från dem, Cat Power har en tävling till exempel.
Hade jag haft ett eget företag hade jag kunnat nätverka också, tror jag. Det är nog mycket kvar att upptäcka.
Man får skriva blogg också, men jag tror inte att jag hinner skriva en till. Speciellt inte på engelska.
Men med lite krångel kunde man fixa sin sida så att färger och allt blir som de ska. Jag gjorde det på nuclearcentury, och det blev jättefint i blått och rosa. Nu ska jag bara ordna bakgrundsbild också.
Man registrerar sig, får en sida där man beskriver sig själv, och sen letar man upp sådana man känner eller önskar att man kände och lägger till som "vänner". Och om de går med på det så blir de vänner och så mailar man varandra.
Är man musiker har man en musiksida med låtar.
Så nu har jag lagt till mina riktiga vänner och en massa såna jag önskar vore vänner, Cat Power, syskonen Wainwright och så vidare. Och sen får jag utskick från dem, Cat Power har en tävling till exempel.
Hade jag haft ett eget företag hade jag kunnat nätverka också, tror jag. Det är nog mycket kvar att upptäcka.
Man får skriva blogg också, men jag tror inte att jag hinner skriva en till. Speciellt inte på engelska.
Men med lite krångel kunde man fixa sin sida så att färger och allt blir som de ska. Jag gjorde det på nuclearcentury, och det blev jättefint i blått och rosa. Nu ska jag bara ordna bakgrundsbild också.