lilldjurets blogg

Igår var det ett program om krabbmakaker på TV. En slags apor med fin päls som lever på krabbor de gräver upp ur sanden.
Och så tänkte jag så här: Varje dag går jag upp klockan sex, åker en timmes resväg till jobbet, där jag är mellan åtta och tio timmar, en timme hem, sen gör jag trevliga saker tills jag lägger mig vid niotiden.
Tack vare detta får jag pengar i slutet av månaden. Och med de pengarna ska jag betala hyra och mat. Det är egentligen väldigt tillkrånglat. Det viktiga är ju att man har någonstans att sova, och någonting att äta. Och så vill man göra trevliga saker.
Krabbmakakerna sover i fina träd där det är varmt, krabborna gräver de bara upp ur sanden, det går fort. Största delen av dagen sitter de nog och är sociala, leker och plockar löss.
De behöver inte krångla med internetbanken och lägenhetslån och uppgående räntor och deklarationer, eller inköp av råvaror i en affär, som sen ska bäras hem och tillagas på en spis, och folk som ska ringas och skrivas till, och planering av semester och busskort som avmagnetiseras, och arrangerade nöjen i stökiga lokaler.
Ändå har de mat, nöje och en plats att sova.
Jag tror jag vill vara en krabbmakak.