Outsiders
Ibland engagerar jag mig i konstiga saker. Som programmet Outsiders. Ett hemskt "dokumenärt" program om människor som avviker. Bara titeln gör ju att det känns som ett cirkusnummer, mer än människoporträtt. Men men.
Programmet kom igång igår när jag satt vid datorn och jag blev mer och mer dragen till det. Det behandlade tre män, och en av dem, Oskar, var en blyg kille som aldrig haft någon tjej, så nu skulle han på kurs i England.
Oskar verkar i början av programmet bitter. "Tjejer säger att de vill ha en snäll rolig kille, men i verkligheten vill de ha någon som är stor och stark och har en fin bil" säger han nästan agressivt.
”Igår pratade jag med 16 kvinnor” säger Oskar glatt, ”jag tror jag är gjord för det här”. Det är så underligt och overkligt att jag inte kan sluta titta.
Programmet kom igång igår när jag satt vid datorn och jag blev mer och mer dragen till det. Det behandlade tre män, och en av dem, Oskar, var en blyg kille som aldrig haft någon tjej, så nu skulle han på kurs i England.
Oskar verkar i början av programmet bitter. "Tjejer säger att de vill ha en snäll rolig kille, men i verkligheten vill de ha någon som är stor och stark och har en fin bil" säger han nästan agressivt.
Det jobbiga verkar vara att inte ha ”en tjej” vilken som helst, inte någon speciell som han är olyckligt kär i. Å andra sidan beskriver han ju kvinnor som en homogen grupp, så det kanske inte spelar någon roll vem det blir.
Sen bär det av till England där en underlig man med mycket framtänder ska lära massa osäkra killar att flirta. Och det här är lustigt: taktiken är Casanova-aktig. Solglasögon, frisyrgelé, stå bredbent och låtsas spå kvinnor i handen efter några minuters samtal. Sedan är det dags att sänka rösten och försöka kyssas.
Verkar det inte underligt att gå från nästan okysst till att ragga på kvinnor med repliker och knep? Och ingen gång nämns känslor, eller att man skulle satsa på att prata med de man tycker mest om. Det är någon slags kvantitetsprincip som gäller.
”Igår pratade jag med 16 kvinnor” säger Oskar glatt, ”jag tror jag är gjord för det här”. Det är så underligt och overkligt att jag inte kan sluta titta.
Kommentarer
Postat av: kerstin larsson
Väldigt skojigt och humoristiskt skrivet. Du har fångat, tycker jag, konflikten mellan kognitivt och psykodynamiskt tankesätt. Kan vägen till en inre förändring vara att man börjar med att förändra det yttre. Eller måste man börja förändringen från det andra hållet från det inre till det yttre. Värt att tänka på. Mamma
Trackback