Walk the Line
Ibland är verklighetsbaserade filmer urtråkiga. Antagligen för att ett helt liv oftast är ganska slumpmässigt, med för många människor, för många händelser, och för mycket som inte passar ihop. Och så ska skådespelarna åldras 40 år.
På det sättet är Walk the Line bra. Det handlar om Johnny Cash, men det handlar inte om hela hans karriär och liv utan mest känslolivet och allra mest kärlekslivet fram till giftermålet med June Carter.
Så man får inte veta allt om hans sånger och musikaliska utveckling. Tvärtom verkar karriären ha gått overkligt bra. Han skrev sånger, som han fick skivkontrakt med och sen blev han jättepopulär ungefär.
Medan kärleken till June Carter var mer komplicerad.
Joacquin Phoenix och Reese Witherspoon sjunger oväntat bra, men inte så bra att jag skulle vilja ha en skiva med dem. Det verkar fånigt att se en hel film om Johnny Cash och sen gå och köpa en skiva med någon som härmar honom.
Men Phoenix spelar bra, och är lik, och filmen är ovanligt spännande och sammanhållen för att vara verklighetsbaserad.
På det sättet är Walk the Line bra. Det handlar om Johnny Cash, men det handlar inte om hela hans karriär och liv utan mest känslolivet och allra mest kärlekslivet fram till giftermålet med June Carter.
Så man får inte veta allt om hans sånger och musikaliska utveckling. Tvärtom verkar karriären ha gått overkligt bra. Han skrev sånger, som han fick skivkontrakt med och sen blev han jättepopulär ungefär.
Medan kärleken till June Carter var mer komplicerad.
Joacquin Phoenix och Reese Witherspoon sjunger oväntat bra, men inte så bra att jag skulle vilja ha en skiva med dem. Det verkar fånigt att se en hel film om Johnny Cash och sen gå och köpa en skiva med någon som härmar honom.
Men Phoenix spelar bra, och är lik, och filmen är ovanligt spännande och sammanhållen för att vara verklighetsbaserad.
Kommentarer
Trackback