lilldjurets blogg

Stenarna skola ropa avslöjar sitt slut på en gång. Vi får veta namnet på mördaren, vilka hon mördade, och varför. Ett drastiskt drag för att förflytta spänningen i en thriller från vad till hur. Även efter detta avslöjande förväntas läsaren villigt läsa resten av romanen.

Och det gör man, även om jag är osäker på om det tillför något att veta slutet från början, speciellt som det inte blir några oväntade vändningar som får morden att framstå i ett nytt ljus.

Eunice Parchman är ett effektivt och skickligt hembiträde med ett stort och hemligt lyte: hon är analfabet. Något hon är beredd att göra vad som helst för att dölja.

Boken kretsar mycket kring denna analfabetism, och den hävdar bestämt att Eunice som analfabet är blind inte bara för bokstäver utan för alla högre värden. Eunice jämställs nästan med ett djur, omedveten om moral, kärlek, äkta vänskap och djupa tankar. Hon är helt egoistisk, endast bekymrad om sin egen bekvämlighet.

Den första svenska upplagan kom 1982 och jag tvivlar på att man idag hade skrivit en sådan här bok. Att peka ut en dyslektiker som en simpel driftsvarelse känns lite hårt. Samtidigt finns en glidning, vad som är Eunices sanna natur och vad som är orsakat av hennes oförmåga att läsa, blir upp till läsaren att avgöra.

Det är mycket som känns gammeldags med boken, de unga syskonen i familjen Eunice arbetar för och senare mördar förefaller ofta som karikatyrer av välartade ungdomar i en svunnen tid. Men det är ingen ointressant bok. Morden känns på sitt sätt ovanligt realistiska när man lärt känna människorna innan deras död. Trots att slutet redan är avgjort läser man förnöjsamt till sista sidan.

ISBN: 91-7448-692-6