JPod - Douglas Coupland
Douglas Coupland är en av mina favoritförfattare. Eller han var det i alla fall. Girlfriend in a Coma är fantastisk, Livet efter Gud en slags genial kortprosabetraktelse över just livet efter Gud, och jag har alltid varit svag för Mikroslavar, där en handfull människor i tjugoårsåldern jobbar på Microsoft, men bryter sig ut och startar eget, finner sig själva och varandra.
Coupland brukar gå en bra balansgång mellan det extremt nördtrendiga och det genuint mänskliga, namedropping och det på gränsen till banala ”vi behöver kärlek”. Men de senaste romanerna har slagit över mot det coola hållet.
JPod ska vara en Mikroslavar för iPod-generationen. Sex unga killar och tjejer med efternamn som slutar på J, som trängs i en cell/pod (JPod alltså) på ett stort spelföretag och gör allt för att undvika att arbeta.
Boken börjar halsbrytande med ett stream of consciousness utan styckeindelning av reflektioner kring modernt liv och företagande. Så här:
Life is a contest between you and everyone else. Don’t you get an empty feeling in your soul when you have an empty to-do list? Hasn’t it been a long time since you had a flying dream? Workshops and seminars are basically financial speed-dating for clueless poor people. TV and the Internet are good because they keep stupid people from spending too much time out in public. There are too many old people coming down the chute in the next few decades. Heaven help if you can’t hold your job act together. Put a smile to it or it’s cat food tonight for dinner tonight.
Genialt. Sen följer typografiska experiment, bland annat avslutas tankeflödet ovan med flera sidor dollartecken och sedan lika många ”ramen noodles”. Kapitlen inleds med varumärken, företagsvokabulär och typiska millenium-ord i olika storlekar, formaterade som konst. Insprängt i texten finns en massa formexperiment som när alla de sex Jpoddarna ska skriva kärleksbrev till Ronald McDonald eller sälja sig själva på Ebay. Ibland går det helt till överdrift, som när huvudpersonen Ethan vinner en primtalstävling och alla primtalen också trycks i boken, 16 sidor. Det är förteckningar över Alfapets godkända trebokstavsord, bevis på att allt ser tråkigare ut i typsnittet Courier och så vidare och så vidare. Dessutom kommer små fyndiga referenser till Coupland själv när hans huvudpersoner reflekterar över att de lever i en slags Coupland-värld av dataprogrammering och alienering. Han skriver till och med in sig själv i handlingen, likt Kaufmann i Adaptation.
Men historien är lövtunn, som en filmintrig baserad på en TV-serie. Halvvägs in i romanen känner jag ingenting för karaktärerna och kan inte säga att det finns någon direkt intrig över huvudtaget. Det känns sorgligt nog som att Douglas Coupland blivit övertalad att skriva en ny Mikroslavar och att han dessutom fått betalt per sida och likt karaktärerna i sina böcker gör sitt yttersta för att slippa arbeta för pengarna. ”Jag slänger in 16 sidor primtal och ser om förlaget säger ifrån. Nehej. Jag slänger in den fullständiga innehållsförteckningen i ett paket Dorritos.”
Boken inleds med att Ethan får hjälpa sin mamma begrava en biker-kille hon råkat döda i samband med att hon skyddade sin stora haschodling. Alltihop delges väldigt distanserat och odramatiskt. Det är väl meningen att det ska vara lite absurt och Pulp Fiction aktigt. Lite alienation i vår tid. Morbid humor och ”titta vad MTV och dataspelen har gjort för våra känsloliv, vi reagerar inte på någonting”. Men det känns mest tröttsamt och oengagerande. Jag skulle till och med vilja säga "overkligt", fast det är en form av kritik jag brukar tycka är enbart okunnig.
Jag är inte säker på att jag kommer att läsa ut JPod. Den är så tung också. Alla de där sidorna med primtal gör att jag får ont i axeln när jag ska bära med den på bussen.
ISBN: 074758222X
På din beskrivning låter det som att man tryggt kan hoppa över JPod och hoppas på att han till nästa bok hittar rätt igen. Han kan ju fortfarande skriva bra böcker vilket jag tycker att han bevisade med Hey Nostradamus!, så JPod får vara tills vidare. En uppdaterad version av Mikroslavar är ingenting som lockar mig just nu åtminstone.
Trist att läsa att JPod är tråkig men det stämmer tyvärr med flera kommentarer jag läst. Jag har köpt den men kommer att ställa in den bland de andra Couplands böckerna och istället läsa om girlfriend in a coma. Av någon outgrundlig anledning har jag mina Couplandböcker brevid mina Jan bergling samlingar men någonstans kanske det finns en lihet mer än att båda är underhållande och kritiska mot den medelklass både jag och de tillhör