Könsbytet: plus vad hände sen? - Johan Ehrenberg
Så här står det på Adlibris:
"För 21 år sen chockade chefredaktör Johan Ehrenberg, det samlade mediesverige med berättelsen om att han bytt kön. Namnet var nu Jenny. En skandal och en våldsam de-batt (sic!) var ett faktum. Bluff! skrev tidningar. Ett PR- trick! Allt står i reportaget, svarade Ehrenberg och blev sen tyst. Nu återpublicerar han för första gången den text som sen dess lästs av hundratusentals svenskar. En text om könskamp, kvinnoförtryck och manliga fängelser. Om hat och förakt och vänskap. Och han lägger till berättelsen... Vad hände sen?"
Den största delen av boken är alltså Ehrenbergs eget reportage om hur han levde som kvinna under en tid och hur han blev bemött som transsexuell. Och det är en sorglig historia. Främmande män spottar på honom/henne i tunnelbanan, tafsar, hatar, förnedrar. Till och med de egna vännerna sviker. Dessutom träffar Ehrenberg ett antal andra transsexuella som väntat i upp till 13 år på operationer, som blir dåligt bemötta av psykologer och läkare, som utvärderas med de mest klumpiga verktyg.
Och till skillnad från en låtsasdokumentär av typen Outsiders, finns här ett verkligt tänkvärt innehåll om vad det egentligen innebär att tillhöra ett kön. Att vi lever i ett samhälle där det är omöjligt att välkomna en baby till världen utan att fråga vilket kön det har. Att vi har oerhört svårt att relatera till personer av obestämt kön, så till den grad att vi till och med vill veta vilket kön en baby har för att kunna jollra med den på rätt sätt. (Och att jag, när jag skriver det här tycker att det är obekvämt att inte tydligt kunna definiera Ehrenberg i boken som "han" eller "hon".)
Det är inget mysterium att Ehrenberg valde att ge upp sitt försök att försöka leva utanför könsstrukturerna. Men han berättar sympatiskt och empatiskt om transsexualitet, om könsroller, om det obehagliga i att han som kvinna automatiskt blev mer försynt, mer förbindlig, mer angelägen om att vara till lags. Om att hans vänner sa att de föredrog honom som Jenny, som om han inte fortfarande var samma person. Om att hans feministiska vän säger att han "aldrig kommer att bli en riktigt kvinna".
Och man undrar, om vi levde i ett samhälle där alla behandlas som individer, där egenskaper och intressen definierar en människa, snarare än könet, skulle det fortfarande finnas transsexuella då? Skulle det fortfarande finnas människor som mår så dåligt av att tillhöra fel kön att de vill ta livet av sig?
ISBN: 9187670100
"För 21 år sen chockade chefredaktör Johan Ehrenberg, det samlade mediesverige med berättelsen om att han bytt kön. Namnet var nu Jenny. En skandal och en våldsam de-batt (sic!) var ett faktum. Bluff! skrev tidningar. Ett PR- trick! Allt står i reportaget, svarade Ehrenberg och blev sen tyst. Nu återpublicerar han för första gången den text som sen dess lästs av hundratusentals svenskar. En text om könskamp, kvinnoförtryck och manliga fängelser. Om hat och förakt och vänskap. Och han lägger till berättelsen... Vad hände sen?"
Den största delen av boken är alltså Ehrenbergs eget reportage om hur han levde som kvinna under en tid och hur han blev bemött som transsexuell. Och det är en sorglig historia. Främmande män spottar på honom/henne i tunnelbanan, tafsar, hatar, förnedrar. Till och med de egna vännerna sviker. Dessutom träffar Ehrenberg ett antal andra transsexuella som väntat i upp till 13 år på operationer, som blir dåligt bemötta av psykologer och läkare, som utvärderas med de mest klumpiga verktyg.
Och till skillnad från en låtsasdokumentär av typen Outsiders, finns här ett verkligt tänkvärt innehåll om vad det egentligen innebär att tillhöra ett kön. Att vi lever i ett samhälle där det är omöjligt att välkomna en baby till världen utan att fråga vilket kön det har. Att vi har oerhört svårt att relatera till personer av obestämt kön, så till den grad att vi till och med vill veta vilket kön en baby har för att kunna jollra med den på rätt sätt. (Och att jag, när jag skriver det här tycker att det är obekvämt att inte tydligt kunna definiera Ehrenberg i boken som "han" eller "hon".)
Det är inget mysterium att Ehrenberg valde att ge upp sitt försök att försöka leva utanför könsstrukturerna. Men han berättar sympatiskt och empatiskt om transsexualitet, om könsroller, om det obehagliga i att han som kvinna automatiskt blev mer försynt, mer förbindlig, mer angelägen om att vara till lags. Om att hans vänner sa att de föredrog honom som Jenny, som om han inte fortfarande var samma person. Om att hans feministiska vän säger att han "aldrig kommer att bli en riktigt kvinna".
Och man undrar, om vi levde i ett samhälle där alla behandlas som individer, där egenskaper och intressen definierar en människa, snarare än könet, skulle det fortfarande finnas transsexuella då? Skulle det fortfarande finnas människor som mår så dåligt av att tillhöra fel kön att de vill ta livet av sig?
ISBN: 9187670100
Pinocchioeffekten: 130 sanningar om hur du funkar : Henrik Diamant
Pinocchioeffekten handlar om hur människor fungerar. Hur vi beter oss mot varandra, hur vi väljer partner, hur vi övertalas, hur vi reagerar vid fara, hur vi reagerar på grupptryck och så vidare.
Boken ser rolig ut, färgglad och oakademisk, och på baksidan säger Arne Weise att det är en fascinerande bok.
Och visst är det intressant. Allting åskådliggörs med vetenskapliga experiment och visst får man sig en del tankeställare. Det otäckaste experimentet är väl det där testpersonerna får i uppdrag att utdela elektriska stötar till andra testpersoner som ska svara på frågor. Ledaren för experimentet uppmanar stötutdelaren att höja strömstyrkan steg för steg ända upp till en dödlig nivå och nästan ingen säger ifrån och avbryter. (”testpersonen” som får stötarna är i själva verket skådespelare och stötarna är inte riktiga, men det vet alltså inte stötutdelaren.) Det verkar alltså som att människor under påverkan av en auktoritär figur kan göra vad som helst. Något som otäckt nog gör till exempel nazismen lättare att förstå.
Ja de flesta experimenten går ut på att människor i allmänhet är lättmanipulerade. Att vi är som trädockor, marionetter med trådar i. Man kan lura någon att gå med på stora tjänster genom att be dem om en liten tjänst först. Man kan lättare tigga pengar om man begär en exakt summa. Man kan få en människa att gå med på att två uppenbart olika långa streck är lika långa, bara tillräckligt många andra i gruppen säger att de är det. Om tillräckligt många människor ser ett överfall ingriper ingen, för ingen känner att de själva har tillräckligt stort ansvar. Människor överskattar sin egen förmåga och tror oftast att de ska klara av saker bättre än de gör, medan lätt deprimerade är mer realistiska. Och så vidare.
Mellan experimenten står små anekdoter, ofta så korta att de får plats i en mening och ibland helt lösryckta från sammanhanget.
Varje kapitel slutar med en sammanfattning, precis som en skolbok.
Det är underhållande läsning tycker jag till en början, men ju mer jag läser desto obehagligare känns det. Bilden av människan är inte särskilt vacker. Människan är ett flockdjur, lätt att kontrollera, lätt att definiera, dessutom är vi klart och biologiskt indelade i man och kvinna utan att det ifrågasätts. Kapitlet om attraktion är långt ifrån könsneutralt. Ett experiment handlar om att män blir mer intresserade av en kvinna i en pressad situation, nästa experiment handlar om blyga kvinnor, nästa experiment igen visar att kvinnor faller för högstatustitlar hos män medan män tilltalas mer av lågstatustitlar hos kvinnor. Förutom denna schablonartade bild av människan som grupp, så tilltalar dessutom författaren människan som ”du”. Läsaren blir alltså tilltalad som ett flockdjur i stället för en individ. Och skulle man som läsare känna att man inte vill klumpas ihop med människorna i experimenten, får man ju strax veta i ytterligare ett experiment att detta med att vara en individ bara är en annan av människans illusioner och ett utslag av naivt storhetsvansinne.
Hur väl underbyggt är då detta tänker man och letar efter en källförteckning. Och jodå den finns längst bak. Experimenten är uppräknade och efter varje står det ett personnamn. Man får anta att det är forskaren som stått bakom det hela. Men det finns inga årtal, inga boktitlar. Det finns heller ingen som helst diskussion om hur tillförlitliga och vetenskapliga testerna är och vad man kan dra för slutsatser av dem. Däremot framförs onyanserad kritik mot psykoanalysen och moderna psykologer, med experiment som visar att det inte finns några belägg för att barndomen påverkar den psykiska hälsan på ett förutsägbart sätt, att moderna psykologer inte kan skilja på en frisk och en sjuk människa, och att schizofreni är en påhittad sjukdom som psykologer diagnosticerar för att de inte vet vad det är för fel.
Ok, detta är en lättviktig populärvetenskaplig, men samtidigt görs ju anspråk på att förklara hur ”du” fungerar och då borde det framgå lite tydligare vad som är subjektivt och objektivt.
Tar man det här på allvar är man precis så lättmanipulerad som Författaren verkar tro att man är.
ISBN: 91-27-35682-5
Northanger Abbey - Jane Austen
Northanger Abbey är Jane Austen första roman som hon skrev i ungdomen. Den är också hennes minst kända. Det finns flera skäl till det: Den är betydligt kortare än hennes övriga romaner, på bara strax över 200 sidor, den är skriven som en parodi på den tidens gotiska skräckromaner vilket gör att den inte riktigt har egna ben att stå på, men främsta skälet tror jag är att hjältinnan är alldaglig, kärlekshistorien relativt ytlig och berättelsen, i stort, barnslig och lättviktig.
17-åriga Catherine Morland faller för en ung man vid namn Henry Tilney och får förmånen att tillbringa en tid med hans familj i ett gammalt kloster. Inspirerad av de skräckromaner hon är så förtjust i, fantiserar hon strax ihop olika spännande scenarier om vad som ska hända där. Snopet nog är det hemliga manuskriptet hon hittar i ett låst skåp bara en vanlig tvättlista med moderna bokstäver, och så vidare.
Catherine är barnslig och omogen. Hon är ganska självupptagen och vet inte hur man ska bete sig som en äkta vän. Hon vet inte vad som är passande och vad som är opassande. Hon är inte vacker, hon fnissar och är tanklös och är betydligt mer som en vanlig tonåring än Austens övriga hjältinnor som alltid är kloka och ädla och vet vad som är bäst.
Dessutom använder sig Austen av direkt tilltal vilket ger boken karaktär av en barnbok nästan. ”Nu märker läsaren att det inte är många sidor kvar i boken” och liknande små fraser flockas. Det gör läsandet gemytligt och hela boken blir som en lättsam kärlekskomedi. Dessvärre blir jag inte heller särskilt engagerad och när Austen i vanlig ordning presenterar fler människor än de strängt nödvändiga och det blir för många sidor med småprat och detaljer kring promenader och bjudningar blir det på gränsen till för drygt. När samtidigt vissa personer försvinner ur handlingen utan att man får veta hur det går för dem blir det hela en olycklig sammansättning av skissartat och långtråkigt.
Men Austen är ju en stilist och det går ändå att hitta små cyniska citat och skrivarglädje.
ISBN: 9144353014
Bildningsakuten - Göran Everdahl
Detta är en bok med en mängd uppslag som behandlar ett ämne var. poänge är att man ska ta sig igenom ett uppslag på mindre än fem minuter och sedan vara expert på ämnet. Ämnena är främst personer, som dracula, Virginia Wolf och HC Andersen, men det finns också ämnen som häxor, papper, pesten och pengar.
Det är lättsamt med skojiga teckningar och små faktarutor, och det går fort och lätt att läsa. Lite lär man sig nog också, även om det är enklaste sortens fakta utan några analyser.
Visst blir det förkortningar och förenklingar. Men på det stora hela är det faktiskt en ganska bra bildningsakut. Jag visste faktiskt inte att Evita Perons kropp låg framme i 24 år innan hon blev riktigt begravd och jag visste inte heller riktigt hur det låg till med Frida Kahlos bussolycka. Man blir kanske inte direkt klokare, men lite mer allmänbildad i alla fall.
ISBN: 91-638-42-72-6
Det är lättsamt med skojiga teckningar och små faktarutor, och det går fort och lätt att läsa. Lite lär man sig nog också, även om det är enklaste sortens fakta utan några analyser.
Visst blir det förkortningar och förenklingar. Men på det stora hela är det faktiskt en ganska bra bildningsakut. Jag visste faktiskt inte att Evita Perons kropp låg framme i 24 år innan hon blev riktigt begravd och jag visste inte heller riktigt hur det låg till med Frida Kahlos bussolycka. Man blir kanske inte direkt klokare, men lite mer allmänbildad i alla fall.
ISBN: 91-638-42-72-6
Förflutenhetens landskap - Peter Englund
Historia var mitt sämsta ämne i skolan. Jag förstår inte kungar och krig. Jag förstår inte geografi, inte ens sådant som riktningar och gränser. Men jag är intresserad av människor. De människor och mänskliga angelägenheter som aldrig nämndes i historieböckerna i gymnasiet.
Jag är intresserad av hur man sett på gråt genom tiderna, hur man har upplevt ensamheten, hur man gick på toaletten och hur man inte gjorde det.
Peter Englund skriver om slag och krig i sina historiska essäer, men de kapitlen kan man hoppa över om man vill. Långt mer spännande är just essäerna om smuts och stank, om historiens casanovor, om gråten, om offentligt bajsande, om häxjakt och om hur människor har upplevt sin egen tid. Och det är sant att vi står inför förflutenhetens landskap som inför främmande länder. Vi kan aldrig riktigt veta hur det var eller hur det kändes, men vi kan gissa och spekulera och fantisera.
Bara en sån sak som att det blev nödvändigt med klockor man kunde ta med sig, först när krigsföringen begärde att soldater skulle kunna anfalla samtidigt: vid en tid när uttrycket ”synkronisera era klockor” betydde något annat än ett skämt i en Jönssonliganfilm. Så att den moderna människan kan ”bära det stora krigets märke på sin armled”, med Englunds ord.
Ja det är poetiskt skrivet och tänkvärt och eftersom historia fortfarande är mitt sämsta ämne kan jag läsa om boken hur många gånger som helst utan att lära mig tillräckligt mycket för att tröttna.
ISBN: 9174861166
Holy Smoke : Avprogrammeringen -Jane Campion & Anna Campion
Jane Campion som gjorde kritikerrosade filmen Pianot har skrivit en bok tillsammans med sin syster. Filmen med samma namn är förmodligen mer känd, men boken kom tidigare. Kanske säger det något om bokens kvalitet. Tekniken för att överföra ett filmmanus till bok är en hel vetenskap, att överföra bok till film förmodligen än svårare. I det här fallet har samma författare skrivit manus till både bok och film, men jag som inte sett filmen vet inte hur mycket de båda medierna berikar varandra.
Berättelsen är briljant: Ruth, en ung vild kvinna, reser till Indien och blir indragen i en sekt. Hennes traditionella familj i Australien lyckas lura hem henne strax innan initiationsriten, och hon blir tvingad att tillbringa tre dagar in en stuga med avprogrammeraren PJ, en man som är nästan tre gånger så gammal som hon själv. PJs medhjälpare kan inte delta, och snart blir spänningen mellan de två isolerade människorna sexuellt laddad och ett passionerat drama tar vid.
Här finns alltså religion, psykologi, sex och kärlek och en mängd frågeställningar som var för sig skulle räcka till en roman.
Problematiken med sekter är oupphörligt fascinerande. Vem blir förförd av dem och varför? Vad har sektledaren för motiv? Vari består manipulationen och varifrån kommer den religiösa upplevelsen? Men medan detta till största delen avhandlas i början av boken är avprogrammeringen nästan ännu mer intressant. Hur får man en människa som upplevt religiös eufori och kärlek och total förståelse att ifrågasätta detta? Känslan har ju ändå funnits där och att förneka den är som att säga att man är tokig.
Och på allt detta tillkommer alltså en sexuell relation i en form av lärare-elev, doktor-patientrelation, med alla frågor om vem som manipulerar vem.
Boken skiftar mellan Ruths och PJs perspektiv, men på dryga 200 sidor hinner inte någon karaktär fördjupas riktigt, och alla frågor romanen ställer lämnas hängande i luften. Varken avprogrammeringen eller kärleksrelationen blir fullt utvecklade. Ruth framstår som ovanligt omogen, PJ får en bakgrund som sektmedlem men förklaringen att han lämnade sekten på grund av sexuella övergrepp håller inte hela vägen. Läsaren får många intressanta antydningar om vad sektledare gör för att locka till sig människor och hur man gör för att motarbeta dem, men allt känns suddigt och ofärdigt.
Det är bara en roman, och kanske en roman för att förklara i alla fall lite av det som inte går att förmedla i film, men som roman håller det inte riktigt heller. Ruth skriver med en slängig tonårsaktig stil och precis som en riktig 20-åring är det som om hon inte kan förmedla sitt inre. PJ får kortare textstycken, men han framställs bitvis mest som en gubbsjuk man, driven av sexuella begär och en föreställning om passion som fiendskap. Språket är långt ifrån ambitiöst, det är ofta en hafsig tonårsprosa med insprängda ”blah bla bla” och könsord.
Som tankeexperiment är romanen underbart intressant. I praktiken är den tunn och fladdrig.
ISBN: 91-1-300715-7
Stjärnor och äpplen som faller - Ulf Danielsson
Om man någon gång har gått planetpromenaden i Slottskogen, där solen och planeterna är i proportionerliga storlekar och avstånd (solen är stor som en badboll och jorden är liten som huvudet på en spik en backe därifrån) eller om man läst en artikel om atomer någon gång av eget intresse, eller kanske bara funderat på det där med tidsresor, så är det här en bra bok.
Under vetenskapsveckan i Göteborg för några veckor sedan kunde man gå till observatoriet och titta på solen i en stjärnkikare. En mycket entusiastisk man berättade om solfläckar, knotter på solen (mindre knotter än på apelsiner och ganska omöjligt att urskilja, men ändå) och rymdens oändliga avstånd. Jag såg mest en gul cirkel och lärde mig inte så mycket, men det var roligt att lyssna på någon som så uppenbart brinner för sitt ämne och som dessutom påminner om en överintelligent och lillgammal kille i mellanstadiet.
I jämförelse är Ulf Danielsson som en poppig litteraturprofessor även om det är teoretisk fysik som är hans ämne i verkligheten. Hemma i Uppsala håller han i en kurs som heter fysik för poeter och det känns helt logiskt. Här förklarar han det mesta om fysikens historia (som sammanstrålar en hel del med idéhistoria), och när han kommer till svåra och abstrakta begrepp exemplifierar han gärna med litteratur. Gravitation, färger, ljusår, svarta hål, rummets krökning, avlägsna galaxer, maskhål och allt jag någonsin hört talas om i den här vägen blir tydligt beskrivna med ett ofta poetiskt språk. Det är inte helt olikt Peter Nilsons böcker om kosmos, men mer strukturerat och lärorikt.
Men det blir mäktigt. Jag klarar något kapitel i taget och nu när jag nått halvvägs börjar det kännas som om jag ätit för mycket russinkaka. Det är nog en bra bok att köpa och inte sträckläsa för att den ska lämnas tillbaka till ett bibliotek. I bokhyllan kan den plockas fram och njutas i små portioner. Efteråt känner man sig berikad. Lite klokare, lite mer tankfull, lite mer respektfull när man tittar på himlen en natt nästa gång.
ISBN: 9170012067
Stolthet och fördom - Jane Austen
I vanlig ordning kunde jag inte hejda mig när jag väl läst en Jane Austen-bok. Nu verkar det som att jag kommer läsa om allihop en gång till.
Dessutom såg jag om filmen direkt efteråt.
Men om man nu bortser från kärlekshistorien, finns det andra roliga saker att fundera på . Som att även de som anses fattiga och av låg börd tillhör en slags överklass som knappt ens existerar idag. Hur många finns det i världen som kan leva på räntorna av sin förmögenhet och dessutom anställa tjänstefolk med det? Systrarna Bennet framstår plötsligt som Paris Hilton, som utan att behöva arbeta en dag av sina liv, sveper omkring på baler och möjligtvis får lite privatlektioner i estetiska ämnen ibland.
Och vad lustigt att alla pratar så mycket om pengar och att det är helt offentligt hur mycket varje människa tjänar om året. En man hinner knappt presenteras i boken innan man får veta förmögenhet, årsinkomst, och hur mycket han betalade för hallmattan.
Okej, detta var en ganska ytlig betraktelse, men det beror på att jag redan skrivit om både bok och film nyligen.
ISBN: 9137129732
Dessutom såg jag om filmen direkt efteråt.
Men om man nu bortser från kärlekshistorien, finns det andra roliga saker att fundera på . Som att även de som anses fattiga och av låg börd tillhör en slags överklass som knappt ens existerar idag. Hur många finns det i världen som kan leva på räntorna av sin förmögenhet och dessutom anställa tjänstefolk med det? Systrarna Bennet framstår plötsligt som Paris Hilton, som utan att behöva arbeta en dag av sina liv, sveper omkring på baler och möjligtvis får lite privatlektioner i estetiska ämnen ibland.
Och vad lustigt att alla pratar så mycket om pengar och att det är helt offentligt hur mycket varje människa tjänar om året. En man hinner knappt presenteras i boken innan man får veta förmögenhet, årsinkomst, och hur mycket han betalade för hallmattan.
Okej, detta var en ganska ytlig betraktelse, men det beror på att jag redan skrivit om både bok och film nyligen.
ISBN: 9137129732
Franska kvinnors smala hemligheter - Mireille Guiliano
På jobbet äter mina kollegor efter Atkins, och enligt GI. Man ska undvika fett, man ska undvika kolhydrater och ju striktare och konstigare och svårare det är att följa, desto mer måste väl bantningen ge resultat? Nja. Jag pratade med en väns syster som läser till dietist, och hon sa precis det man misstänker: det enda som hjälper är att äta färre kalorier och att bättre göra sig av med de man äter.
Då är det trevligt med en sådan här bok, som går tvärt emot alla moderna kostråd, och som förespråkar en livsstil som går att leva med livet ut.
Hon menar på att franska kvinnor, dricker vin och äter efterrätt och sällan går på gym, men att de ändå är betydligt slankare än amerikanska kvinnor. Boken riktar sig mycket riktigt till amerikanska kvinnor och snabbmatskulturen. För en svensk är en del av innehållet självklart.
Men i korta drag går det ut på att vara mer noggrann med vad man äter, att äta mat lagad från grunden, färska frukter, säsongens grönsaker, örtkryddor, hemmalagade efterrätter i balanserade portioner. Att promenera och ta trappor. Att vara medveten om att en bastant lunch kräver en mindre midag på kvällen. Att hellre äta en liten portion av något vackert upplagt, än att vräka i sig av något slabbigt. Att undvika kemikalier och dietläsker. Att framför allt aldrig inte späka sig och avstå från vissa matvarugrupper, för då kommer man bara att bli ännu mer sugen på det förbjudna.
Jag orkar inte läsa hela boken från pärm till pärm, men läser lite här och där och funderar på att laga recepten. Det mesta verkar vettigt, konceptet är sympatiskt och det är ljuvligt att se något i denna genre som inte är så strängt.
ISBN: 9172637358
Då är det trevligt med en sådan här bok, som går tvärt emot alla moderna kostråd, och som förespråkar en livsstil som går att leva med livet ut.
Hon menar på att franska kvinnor, dricker vin och äter efterrätt och sällan går på gym, men att de ändå är betydligt slankare än amerikanska kvinnor. Boken riktar sig mycket riktigt till amerikanska kvinnor och snabbmatskulturen. För en svensk är en del av innehållet självklart.
Men i korta drag går det ut på att vara mer noggrann med vad man äter, att äta mat lagad från grunden, färska frukter, säsongens grönsaker, örtkryddor, hemmalagade efterrätter i balanserade portioner. Att promenera och ta trappor. Att vara medveten om att en bastant lunch kräver en mindre midag på kvällen. Att hellre äta en liten portion av något vackert upplagt, än att vräka i sig av något slabbigt. Att undvika kemikalier och dietläsker. Att framför allt aldrig inte späka sig och avstå från vissa matvarugrupper, för då kommer man bara att bli ännu mer sugen på det förbjudna.
Jag orkar inte läsa hela boken från pärm till pärm, men läser lite här och där och funderar på att laga recepten. Det mesta verkar vettigt, konceptet är sympatiskt och det är ljuvligt att se något i denna genre som inte är så strängt.
ISBN: 9172637358
Förnuft och känsla - Jane Austen
Mr Dashwood lovar på sin fars dödsbädd att försörja sina tre yngre halvsystrar. Men hans fru är en snål och kall kvinna som övertalar honom att låta bli. Följden blir att de tre systrarna Dashwood har en mycket liten inkomst och det blir viktigt för dem att gifta sig rikt.
Elinor och Marianne är i rätt ålder och står i centrum. Men båda systrarnas hjärtan krossas och deras framtid ser blek ut.
Typisk 1800-tals chick lit alltså. Singeltjejer som letar efter kärleken. Det är inget mysterium att Helen Fielding tog inspiration från Austens Stolthet och fördom när hon skrev Bridget Jones dagbok.
Men ingen chick lit är mer välskriven. Austens dialog är så subtil att man helst ska läsa varje replik två gånger. På ytan verkar alla oklanderligt väluppfostrade men mellan raderna döljs de mest dödliga förolämpningar insvepta i språkligt silke.
Där Stolthet och fördom har många inslag av komedi, är Stolthet och fördom mer allvarlig. Här är sorgerna mer beständiga, även om det också här finns personer som är lätta att göra sig lustig över.
Precis som att Stolthet och fördom är en allegori över just dessa egenskaper, med Elizabeth Bennet och Mr Darcy som Stoltheten och Fördomen, är Elinor Förnuftet med sitt rationella sätt och Marianne Känslan med sitt passionerade sätt. Dessutom är den engelska titelns Sense and Sensibility en briljant ordlek.
Just skillnaden mellan förnuft och känsla är central i boken, och det är inte förrän Elinor och Marianne börjar närma sig varandra från sina båda motpoler som de kan uppnå lycka. I en tid då det ansågs ytterst opassande att säga rakt ut hur man kände angående något, var konflikten och kontrasten påtaglig.
Nästan 200 år efter att boken först gavs ut är den underhållande och angelägen. Austen beskriver relationer i familjen, kärleksrelationer, relationer med vänner och bekanta och sociala konventioner på ett sätt som gör Förnuft och känsla angelägen än idag. Man kan läsa den för dialogen och språket, för tidsskildringen, för kärlekshistorierna eller för de varma släktbanden.
ISBN: 912711208X
Spelet - Neil Strauss
Jag har aldrig tidigare sett en bok bli så intensivt marknadsförd. Neil Strauss åker på världsturné för att prata om sin bok, gigantiska affischer klistras upp på staden, och det är artiklar överallt, utom kanske på kultursidorna.
För det här är berättelsen om Neil Strauss, en vanlig, kort och skallig kille som aldrig haft tur med tjejer, som tillbringar två år med världens främsta raggningsexperter, och får ligga med fler snygga tjejer än han kan räkna. Dessutom är han nu ihop med Courtney Loves gitarrist, en tjej som är både tuff och sexig.
Så visst är det ett fascinerande ämne, det är revansch och framgångssaga och sex och psykologi, allt på samma gång. Att sen Strauss är journalist gör att det är ovanligt välskrivet och analytiskt, för att vara den här typen av bok.
När jag läser mer om boken inser jag att det här är precis vad de höll på med i Outsidersprogrammet som fångade mig så. Det är en genväg till romantisk/sexuell framgång som ska kunna passa alla.
Som en magisk dryck, ett sätt att lära sig den enda sak man trodde var omöjlig att lära sig. Att det går att lära sig allt om ett visst ämne, eller att bli duktig på idrott genom att träna känns välbekant. Men att bli världsmästare på att ragga upp tjejer genom att prata med hundratals tjejer i veckan och öva, öva, öva?
Och vad vill de här raggningsexperterna ha? Inte pengar (de är inga solochvårare), inte kärlek (de verkar aldrig vilja dela något känslomässigt med någon tjej), många vill inte ens ha sex (En av killarna, Extramask misstänker till och med att han är homosexuell för att han har så tråkigt sex, men fortsätter glatt ändå). Nej det verkar handla mest om att få revansch efter en trist uppväxt, att bli beundrad av de andra killarna, att bevisa för sig själv att man är en riktig karl. Här härskar de allra mest traditionella könsroller, där tjejen med störst bröst anses mest attraktiv, och att få hem en snygg strippa är höjden av triumf.
Och hur gör en riktig raggningsexpert då? På tre viktiga sätt:
Ett: Genom att bete sig som en alfahanne, le när man kommer in i ett rum, bete sig som att man är åtråvärd och värd att stå i centrum, göra det mesta av sitt utseende och dessutom gärna ha på sig något extra pråligt, som en galen hatt.
Två: Genom att skaffa sig ett psykiskt övertag. Killen ska ignorera tjejen han verkligen är intresserad av och prata desto mer med hennes vänner och dessutom flika in en eller flera ”negs”, tvetydiga förolämpningar av typen ”Vad konstigt du rynkar på näsan när du skrattar” till tjejen han verkligen vill ha. Planen är att genom att trycka ner tjejen kommer hon sedan att söka bekräftelse hos honom.
Tre: I kombination med detta negativa beteende ska killen prata om intressanta saker, helst sådant som tjejer ska gilla: till exempel ”jag behöver en kvinnas åsikt om min kompis tjejs svartsjuka”, eller ”jag skulle vilja göra ett psykologiskt test på dig”. Omedelbart blir den tilltalade indragen i ett känslosamt samtal, och får dessutom chansen att prata om sig själv. Killen ska också gärna göra några trolleritricks.
Till slut börjar man undra hur magiska de här metoderna och replikerna är egentligen. Förutom "negarna" som påminner om grundskolans "dra tjerna i håret", handlar det ju mest om att snygga upp sig och hitta på lite intressanta samtalsämnen. Vem skulle inte bli fascinerad av någon som säger något nytt på krogen i stället för de vanliga rutinfrågorna (vad jobbar du med, kommer du hit ofta)? Självklart är det roligare att prata med en kille som är välklädd, utstrålar självförtroende, intresserar sig för relationer, och gör trollkonster för en, snarare än en osäker kille med instoppad stickad tröja och en konversation som påminner om en anställningsintervju.
Men det är en konstig balans. Medan killarna satsar på charm och utstrålning för få tjejen ska bli intresserad trots hans alldagliga yttre, värdesätts hennes inre egenskaper inte alls. Ändå är det hon som ska bli sugen på ytligt sex med honom.
Många gånger går det att läsa mellan raderna hur larvigt alltihop är. Trots Styles försäkringar om raggningexperternas oerhörda framgång hos tjejer, framstår de fortfarande mest löjliga. Utrustade med en hel väska rekvisita som hänger på magen (trollerileksaker, självlysande halsband att ge bort till tjejer och kondomer) är de bara småpojkar förberedda på sitt uppträdande på roliga timmen. Många är arbetslösa och bor hos sina mammor, med noll social förmåga i verkligheten och det är svårt att förstå hur de kan upprätthålla ett förhållande i mer än de sju timmar det ska ta att förföra en kvinna. Vad pratar de om när de inlärda replikerna tar slut?
Många gånger går det att läsa mellan raderna hur larvigt alltihop är. Trots Styles försäkringar om raggningexperternas oerhörda framgång hos tjejer, framstår de fortfarande mest löjliga. Utrustade med en hel väska rekvisita som hänger på magen (trollerileksaker, självlysande halsband att ge bort till tjejer och kondomer) är de bara småpojkar förberedda på sitt uppträdande på roliga timmen. Många är arbetslösa och bor hos sina mammor, med noll social förmåga i verkligheten och det är svårt att förstå hur de kan upprätthålla ett förhållande i mer än de sju timmar det ska ta att förföra en kvinna. Vad pratar de om när de inlärda replikerna tar slut?
Och på slutet verkar det bara vara spelet inför de andra raggningsexperterna som är viktigt. Vänskapen och intrigspelet mellan killarna behandlas mest, medan tjejerna är utbytbara. Konstigt nog blir denna bok som ska handla om spelet mellan könen, på många sätt en historia om manlig vänskap och föreställningen om maskulinitet.
Inte helt oväntat är det så att de som mår bäst i slutet av boken har vunnit kärlek genom att vara naturliga. Neil vinner på sin begåvning, medan hans knepiga kompisar aldrig har flickvänner, och tröstlöst fortsätter slipa på sina metoder.
Det här är på många sätt en av de mest fascinerande böcker jag läst. Inte för att det är så välskrivet och kanske inte för att den berättar några sanningar. Men det är som ett jättelångt Outsidersprogram som man inte kan slita blicken från.
ISBN: 9127112454
The Power Book - Jeanette Winterson
Kanske gör jag fel. Kanske borde jag inte kasta mig över ett helt författarskap på en gång och förvänta mig att varje bok ska kännas unik. Men the Power Book är ganska underbar.
I form är den perfekt. Nästan kvadratisk, starkt gul med författarnamnet i violett. Lagom tjock, nog för ett tungt innehåll, tunn nog för att komprimerad och intensiv. Titeln Power Book tvetydig, den syftar dels på sig självt, dels på den dator författarjaget använder. Och innehållet är en hybrid mellan novellsamling och roman.
Ali eller Alix sitter vid sin laptop och väntar på mail, och inspirerad av mailen skriver hon noveller, nästan som genom automatisk skrift. Men alla novellerna kretsar kring samma tema, samma förlorade kärlek. "I keep telling this story - different people, different places, different times - but always you, always me, always this story, beause a story is a tightrope between two worlds."
Myter, populärkultur, det vardagliga och det mest högstämda samsas i en modig bok. Det är inte alla författare som vågar använda så stora ord, och gå så nära det så många kallar pretentiöst. Men hon gör det, på nästan varje sida.
Jag slår upp ett uppslag på måfå och hittar det här:
Sex. How did it start?
In the strange dark history of evolution, there was a shift, inevitability, away from self-reproducing organisms – like bacteria – towards organisms which must fuse with one another to survive.
You see, bacteria know the secret of eternal life. They do not die unless something kills them. They don’t change, they don’t age, all they do is multiply.
Fusion allows complexity and diversity, but with it, we don’t know why, hand in hand, came death in the first of her many disguises. Death disguised as life.
It was our only chance. We took it.
So those morbid medievals and those burning Romantic poets weren’t wrong. Sex and death belong together, joined in our imagination as they are in our DNA.
Sex and death are our original parents. For some of us, the only family we’ll ever have.
Det är skräckromantiskt, det är jungianskt, det är melodiskt. Hela boken är fylld till brädden av sådana citat. För första gången på länge är jag sugen på att äga en bok.
ISBN: 0-224-06103-8
Det finns annan frukt än apelsiner - Jeanette Winterson
Det är märkligt att läsa ett författarskap i omvänd ordning. Som att uppleva en baklänges utveckling.
Detta Wintersons debut och förmodligen hennes mest kända bok. Den har vunnit mängder med priser. Här utvecklas det lesbiska temat för första gången, det som kommer att upprepas i varje bok. Huvudpersonen har också samma förnamn som författaren , men hur mycket som är självbiografiskt vet jag inte.
Det handlar om Jeanettes uppväxt med en strängt religiös mamma som avskyr onaturliga passioner, något Jeanette tror betyder att man ha kemikalier i sötsaker. "Apelsiner är den enda frukten" säger mamman, men när Jeanette börjar förälska sig i kvinnor, blir tesen ifrågasatt.
Här är känslorna svagare, orden mer försiktiga än i senare verk. Det känns som om Winterson oroligt gömmer sig bakom en ironisk och rolig fasad. Människorna är lite lösa i konturerna och komiken sker på bekostnad av realismen. Mamman förväxlar till exempel förälskelse med magsår, när hon inte vet vad som pirrar i magen.
Kanske kan Winterson anklagas för att vara pretentiös i sina nya böcker. Kanske kan man tycka att hon tar sig själv på för stort allvar nu, kanske tog hon sig själv på för lite allvar då i början.
Samtidigt ser man här fröna till Lighthousekeeping, redan här finns sidospår in i sagor om furstar och surrealistiska drömmar. Kung Arthur och Lancelot dyker upp redan här, samma historia som Winterson besatt går in i och återberättar i roman efter roman. Wintersons styrka, att hon sprider ut sitt berättande på flera historier, och inte fokuserar på en linjär och medryckande berättelse, utan snarare ett tema att associera omkring, blir här en svaghet som gör att jag tappar intresse för grundhistorien.
Jag är glad att jag inte började med Det finns annan frukt än apelsiner, risken finns att jag hade slutat där då. I så fall hade jag missat Wintersons författarskap. Och Winterson är fortfarande den klarast lysande och mest orginella författare jag funnit på länge.
ISBN: 9170280320
Detta Wintersons debut och förmodligen hennes mest kända bok. Den har vunnit mängder med priser. Här utvecklas det lesbiska temat för första gången, det som kommer att upprepas i varje bok. Huvudpersonen har också samma förnamn som författaren , men hur mycket som är självbiografiskt vet jag inte.
Det handlar om Jeanettes uppväxt med en strängt religiös mamma som avskyr onaturliga passioner, något Jeanette tror betyder att man ha kemikalier i sötsaker. "Apelsiner är den enda frukten" säger mamman, men när Jeanette börjar förälska sig i kvinnor, blir tesen ifrågasatt.
Här är känslorna svagare, orden mer försiktiga än i senare verk. Det känns som om Winterson oroligt gömmer sig bakom en ironisk och rolig fasad. Människorna är lite lösa i konturerna och komiken sker på bekostnad av realismen. Mamman förväxlar till exempel förälskelse med magsår, när hon inte vet vad som pirrar i magen.
Kanske kan Winterson anklagas för att vara pretentiös i sina nya böcker. Kanske kan man tycka att hon tar sig själv på för stort allvar nu, kanske tog hon sig själv på för lite allvar då i början.
Samtidigt ser man här fröna till Lighthousekeeping, redan här finns sidospår in i sagor om furstar och surrealistiska drömmar. Kung Arthur och Lancelot dyker upp redan här, samma historia som Winterson besatt går in i och återberättar i roman efter roman. Wintersons styrka, att hon sprider ut sitt berättande på flera historier, och inte fokuserar på en linjär och medryckande berättelse, utan snarare ett tema att associera omkring, blir här en svaghet som gör att jag tappar intresse för grundhistorien.
Jag är glad att jag inte började med Det finns annan frukt än apelsiner, risken finns att jag hade slutat där då. I så fall hade jag missat Wintersons författarskap. Och Winterson är fortfarande den klarast lysande och mest orginella författare jag funnit på länge.
ISBN: 9170280320
Jenny - Jonas Gardell
Jag tyckte om En komikers uppväxt, om Juhas djävulska uppväxt i Sävbyholm, förorternas paradis. Och uppföljaren Ett Ufo gör entré var inte dålig heller. Även om det kändes som att Gardell skrev om och gjorde om det förflutna, bröt mot de inre regler för berättelsen han själv satt upp. I En komikers uppväxt misslyckas Juha i allt han gör. Även som vuxen blir han misshandlad av klassens plågoande. Men i fortsättningen Ett ufo gör entré får han plötsligt revanch redan på högstadiet. Fint så, men romanbygget kändes glest i sömmarna. Och Juhas bästa kompis Jenny lämnades i sticket och fick aldrig uppleva någon utveckling.
Jenny är boken om henne, och den är obehagligt mycket som en del tre i en filmserie, där idéerna är uttömda, men publiken skriker efter mer och är beredda att betala för mer. De vill ha mer Sävbyholm, mer Juha, mer Jenny.
Jenny är boken om henne, och den är obehagligt mycket som en del tre i en filmserie, där idéerna är uttömda, men publiken skriker efter mer och är beredda att betala för mer. De vill ha mer Sävbyholm, mer Juha, mer Jenny.
Så Gardell ska skriva om Jenny och om den våldtäkt hon var med om i slutet av högstadiet. Men det är fortfarande Juha som berättar. Juha som återanvänder berättarteknik och fraser från de tidigare böckerna, men som ändå går på tomgång. Nya konfrontationer med de gamla klasskamraterna, nytt förakt för kärnfamiljens Sävbyholm där "alla ligger på magen och skriker in i kudden av ångest", nytt konstaterande av hur genomonda barn kan vara. Men allt har skrivits tidigare och våldtäkten förändrar egentligen inte den historia vi redan fått höra två gånger. Det är synd om Jenny. Men hur det går för henne sen få vi fortfarande inte veta.
Juha rabblar sitt "Jag har aldrig slutat gå", och kanske har Jenny nått någon försoning. Men det här är en helt onödig uppföljare som inte erbjuder något nytt.
ISBN: 9113015532Juha rabblar sitt "Jag har aldrig slutat gå", och kanske har Jenny nått någon försoning. Men det här är en helt onödig uppföljare som inte erbjuder något nytt.
Mannen under trappan - Marie Hermanson
Marie Hermanson debuterade 1986 med Det finns ett hål i verkligheten, en förtrollande novellsamling med magiska berättelser om trollkarlar, najader, talande spädbarn och underfundiga barndomsskildringar. Och novellen Honungsmåne börjar med ”Tant Kathleen är den enda kvinna jag kunnat kyssa utan en tanke i huvudet.”, en av få inledningsmeningar jag kan utantill. Det är en bok jag fortfarande håller högt.
Sen blev hon populär med Musselstranden, om en adopterad autistisk flicka. Men alla Hermansons böcker har inslag av det övernaturliga, det som går utanför det vanliga.
Så är det också i Mannen under trappan. Boken börjar i en vanlig kärnfamiljsidyll, med Fredrik, hans vackra konstnärsfru och deras två barn. De köper ett vackert gammalt hus i Kungsvik (en hybrid av Kungälv och Kungsbacka?) utanför Göteborg.
Men det visar sig att de har en oönskad hyresgäst: Kwådd, en kort, mörk och ovårdad man som bor i ett utrymme under trappan. Han vägrar flytta ut, och Fredrik blir mer och mer störd av situationen, samtidigt som hans övriga liv börjar falla isär.
Kwådd påminner mytologiskt om en hustomte, eller en faun med sitt korta mörka yttre, och sexuellt provokativa stil, eller en djävul som bor i en rödglödande underjord. Freud skulle säkert se honom som Fredriks undermedvetna, placerat i ett mörkt källarutrymme med sina våldsamma och sexuella drifter.
Berättelsen påminner också om Stephen Kings klassiska skräckuppbyggnad, där det som börjar med en obehaglig känsla går över i döda djur och sen människor, medan huvudpersonen desperat söker sanningen hos före detta husägare.
Så det finns potential i boken, men samtidigt har den stora brister. Fredriks familjs uteblivna reaktioner på inkräktaren blir nästan parodiskt overkliga. Resonemangen kring Fredriks vikariat på kommunen som ska göras om i samband med kommunens omorganisation, ligger visserligen nära verkligheten för många kommunanställda, men är knappast stoff till en betydande roman.
Det är något tråkigt och förutsägbart över boken, som en thriller där man försöker räkna ut slutet i förväg och nästan lyckas. Det som ska vara drömskt och surrealistiskt känns mest overkligt på fel sätt. Det blir för mycket tråkig kommun och krass svensk verklighet för att stämningen ska bli suggestiv.
Men visst läser man den snabbt, med korta kapitel vill man ständigt läsa nästa. Och det finns några roliga passager om konstnärsvärlden: Fredrik trodde tidigare att konstnärer var individualister men har insett att det inte finns någon yrkesgrupp där man så ängsligt sneglar och kopierar varandra. Han trodde att hans fru hade varit utsatt för övergrepp innan han insåg att alla samtida konstnärer ägnade sig åt våldsamma pornografiska motiv. Kanske är Hermanson bitter, kanske är hon bara träffande.
Mannen under trappan är godkänt underhållande, men Hermanson har skrivit betydligt bättre böcker.
ISBN: 9100108707
Att älska som en porrstjärna: en sedelärande berättelse - Jenna Jameson
Jenna Jameson är en oerhört framgångsrik porrstjärna som skrivit denna bok ihop med journalisten Neil Strauss (som just nu åtnjuter smaskig publicitet med sin bok Spelet). Precis som man kan vänta sig har hon ett brokigt förflutet, med känslokalla män och återkommande övergrepp. Hon inledde tidigt en karriär som strippa som blev en karriär som utvikningsbrud i porrtidningar, till en karriär i renodlade porrfilmer och till slut bildandet av ett eget porrbolag och giftermål med en snäll man.
Den här typen av biografier med spökskrivare är oftast intressanta för att det handlar om öden väldigt långt ifrån ens eget liv, för att de är sanna och för att de på något sätt ger illusionen av att vara en alldeles sann inblick i någons verkliga psyke. Man ska komma så nära inpå det går utan att känna författaren i verkligheten.
Och det underliga med den här typen av biografier är att det är oftast just det man inte gör. Trots att det ska vara brutalt ärligt, trots att inget förtigs, inte sex, inte knark, inte känsloliv, så är berättelserna ofta fulla av hål, logiska luckor och känslor och händelser som aldrig beskrivs. Visst reflekterar Jenna över sitt liv, men ändå har hon helt andra referensramar än alla jag känner skulle ha.
Detta är ju oväntat nog något av en framgångssaga (om man vill se det så) och inte en berättelse om en tjej som klarat sig ur porrträsket.
Och detta är bokens stora problem: Jenna gör fortfarande pengar i porrindustrin, och boken är ett led i hennes marknadsföring. Så även om man får läsa en hel del elände vill hon fortfarande upprätthålla bilden av sig själv som en framgångsrik karriärist som håller på med porrfilm för att hon älskar sex och pengar. Resultatet blir inkonsekvent och stundtals oärligt.
I vanliga biografier brukar det finnas några högblanka sidor i mitten med färgfotografier på huvudpersonen som barn, med föräldrar och syskon, med olika pojkvänner och kändisar och så vidare. Men denna bok är i stället fulladdad med svartvita fotografier på nästan varannan sida, billigt tryckta på vanligt papper. Dels är det ofta hårdporr (vilket gör boken oerhört pinsam att läsa på bussen, man får hela tiden täcka över Jennas skrev med handen för att inte grannen ska snegla) och dels är de helt ologiskt placerade, okronologiska, oftast utan samband med texten och i inget fall står fotograf och datum. I kapitlen om när hon gick ner till 36 kilo får vi alltså se en kurvig glad tjej på bilden bredvid, i kapitlet om silikonbrösten har man ingen aning om vilka bilder som är ”före” och ”efter” om det ens fanns någon sådan tanke. Hennes första seriösa pojkvän och hennes första man finns inte med på bild överhuvudtaget, åtminstone inte med bildtext. Det finns ingen ledtråd om bilderna är från början eller slutet av hennes karriär, och det ständiga uttalandet att alla tycker att hon ser ut som tolv exemplifieras inte med någon bild. Bilderna tycks snarast finnas där för att locka presumtiva kunder att köpa fler av hennes produkter (filmer och tidningar), vilket känns väldigt obehagligt när hon i samma bok berättar om alla gånger hon blivit våldtagen och hur dåligt hon har mått i långa perioder.
Marilyn-motivet på framsidan och i de första bilderna är rörande i det att hon på något sätt verkar se sig själv som Marilyn (även om just hon inte nämns i boken som en förebild): som en framgångsrik skådespelerska som bejakar sin sexualitet. På flera ställen anspelar boken på Marilyn-myten. Jenna är blyg bland folk och kallas ”musen”, precis som Norma Jean i Blonde (Joyce Carol Oates), men kan koppla på charm och sexighet inför publik. Tävlingsinstinkten och viljan att vara unik, att ständigt bli bättre på sitt jobb påminner också om Marilyn, som fortsatte ta teaterlektioner även när hon låg på topp.
Jenna verkar inte dum, det är tydligt att hon reflekterat en hel del över sina livsval och här och där skymtas hennes terapisessioner, men hon verkar ändå övertygad om att det hon har gjort har hon gjort av fri vilja.
Det är lätt att jämföra detta med Bananflugornas herre som jag skrev om nyligen. Men medan Fredrik Eklund valde porrbranchen efter ett ”vanligt liv”, verkar det som att Jenna inte vet vad ett sådant ”vanligt liv” skulle kunna vara. Ingenstans i boken antyds att hon ens vet hur ”vanliga människor” lever sina liv. Hon är så inställd på att hon ska använda sin kropp som ett inkomstmedel att några alternativ aldrig nämns. Vanligt arbete nämns aldrig, utbildning eller böcker nämns aldrig. Och på det sättet är boken fascinerande. Det är som om Jenna Jameson lever i ett alternativt universum.
Boken är 600 sidor lång men relativt välskriven, kanske tack vare Neil Strauss. Förutom alla bilderna finns också serier, ironiska lathundar/guider och till och med en del formexperiment som autentiska samtal och en rolig sekvens där Jenna och hennes man beskriver hur de träffades i parallella spalter. Så litterärt håller denna biografi högre klass än till exempel bystdrottningen Jordans självbiografi från förra året. Den går snabbt att läsa och är underligt intressant.
ISBN: 9185453021
Mossvikenfruar: chansen - Emma Hamberg
Det här är som en svensk Vattenmelonen (Marian Keyes). Gift kvinna upptäcker att hennes man är otrogen och upptäcker sedan att hon är gravid. I Vattenmelonen hade hon redan fött i början av boken, här blir det i slutet. I övrigt är handlingarna väldigt lika.
Men kanske är Emma Hamberg ändå lite mer svenskt feministisk. Det här är ändå författaren som fick bort Fröken Sverige från Veckorevyn och som skriver Singel i Stan-serien.
Så det är roligt och snabbläst med all den igenkänningskomik man väntar sig från den här typen av bok. Och även om det är förutsägbart är det i alla fall förutsägbart med en sympatisk sorts logik. Inte riktigt så strömlinjeformat som det skulle kunna vara. Så när det dyker upp en ursnygg läkare som är snäll och dyrkande är det inte säkert att han är den rätte. Kompis-sambon i nya storstadslivet är varken en bästis eller någon helt igenom ond bitch, och den otrogne maken har också både goda och onda sidor.
Sen är det naturligtvis ingen djup eller fantastiskt välskriven bok, det hörs ju på namnet, men det är nog inte heller avsikten. Huvudpersonen finner sig själv och visar sig mer äventyrlig än hon först trodde, men något subtilt nyanserat porträtt är det ju inte. Hon är tillräckligt sympatisk för att man ska hålla på henne och önska henne väl.
Det är en perfekt läsa på stranden bok, eller när man är förkyld och trög, den tar bara några timmar att komma igenom och roar bra för stunden.
ISBN: 91-00-11025-6
Det är en perfekt läsa på stranden bok, eller när man är förkyld och trög, den tar bara några timmar att komma igenom och roar bra för stunden.
ISBN: 91-00-11025-6
Vintergatan går genom magen - Jeanette Winterson
En gift man har en älskarinna. Älskarinnan och frun möts och blir förälskade i varandra. Det är ramarna för Jeanette Wintersons polygama triangeldrama, en idealistisk historia där kärlek segrar över svartsjuka i alla fall i vissa stunder. Men allt filtreras genom tankar om kvantteorier, strängteorier, om kärleken, livet och vad man gör för att överleva. Dessutom finns inslag av magisk realism, när berättelsens fru berättar om den diamant hennes mor år under graviditeten och som sedan ligger som ett minne i hennes ryggrad, omöjlig att operera bort.
Så det är en något snårig historia, även om berättelsen är mer linjär och driven än den i Lighthousekeeping/Fyrväktaren. Det påminner om Per-Olov Enquist i de ständiga utvikningarna och avvikningarna från historien. Språket och det filosofiska står i centrum, snarare än karaktärerna. Som om Winterson velat skriva om universum, och sedan hittat på personerna som ska gestalta något av det.
Det är ingen bok att sträckläsa, kanske inte heller en bok att begrunda i månader. Översättningen drar ner boken något. Winterson är en mästare på ordlekar och alitterationer, och naturligtvis är det svårt att göra dem rättvisa i översättning. Till och med titeln, Gut Symmetries har fått en blekare svensk version. Men samtidigt är det ändå vackert och tänkvärt. Det är en mellanbok av Winterson. Men det är inget dåligt betyg. På en enda sida går det att hitta fler minnesvärda formuleringar än de flesta författare får ihop i en hel bok.
ISBN: 91-46-17333-1
Vem är Björn och vem är Benny och andra intressanta mysterier - Fredrik Lindström och Hasse Pihl
Den här boken säljs i tidningskiosker och matvauafärer och den ser rolig ut på framsidan.
Så här står det på Adlibris:
"Hasse Pihl och Fredrik Lindström tar här upp mysterier som länge gäckat den moderna människan. Exempelvis kan stora delar av vår befolkning inte skilja Björn Ulvaeus och Benny Andersson åt. Vem är egentligen vem av de bägge skäggen från Abba? Går det att hålla isär dem, och i så fall hur? Dessutom sprider Pihl och Lindström ljus över frågor som: Varför är roliga historier inte roliga? Varför lägger man på luren utan att säga hej då i amerikansk film? Varför är det egentligen så svårt att ljuga? Vad gör de på vitamininstitutet i Schweiz? Finns det egentligen parallella universum? Varför är danskarna så glada när de inte har något att vara glada för? Och så får vi svaret på den mest olösliga frågan: Varför räknar unga familjer upp även spädbarn och husdjur på sina telefonsvarare?"
Hmmm, kan bli roligt tror man. Men om man läser igenom frågeställningarna en gång till så inser man att de inte är särskilt intresanta. Man förstår ju liksom att det tar för lång tid i film om de ska hålla på att hälsa och avsluta (dessutom har man förstått att alla amerikanska filmnummer börjar på 555). Man fattar ju att vitamininstitutet är bluff och båg. Och det känns inte alls som något mysterium att nyblivna föräldrar vill räkna upp alla familjemedlemmar på telefonsvararen.
Dessutom är förklaringarna inga förklaringar utan bara kåseriartade och klichéartade funderingar kring ämnena. Inga intressanta fakta, bara sida upp och sida ner med urtråkiga skämt om sådant som redan skämtats om i det oändliga.
Och det enda jag verkligen funderade över: hur skiljer man på Björn och Benny?, det får man inget svar på. Jag vet fortfarande inte vem som är vem.
ISBN: 9100108413
Så här står det på Adlibris:
"Hasse Pihl och Fredrik Lindström tar här upp mysterier som länge gäckat den moderna människan. Exempelvis kan stora delar av vår befolkning inte skilja Björn Ulvaeus och Benny Andersson åt. Vem är egentligen vem av de bägge skäggen från Abba? Går det att hålla isär dem, och i så fall hur? Dessutom sprider Pihl och Lindström ljus över frågor som: Varför är roliga historier inte roliga? Varför lägger man på luren utan att säga hej då i amerikansk film? Varför är det egentligen så svårt att ljuga? Vad gör de på vitamininstitutet i Schweiz? Finns det egentligen parallella universum? Varför är danskarna så glada när de inte har något att vara glada för? Och så får vi svaret på den mest olösliga frågan: Varför räknar unga familjer upp även spädbarn och husdjur på sina telefonsvarare?"
Hmmm, kan bli roligt tror man. Men om man läser igenom frågeställningarna en gång till så inser man att de inte är särskilt intresanta. Man förstår ju liksom att det tar för lång tid i film om de ska hålla på att hälsa och avsluta (dessutom har man förstått att alla amerikanska filmnummer börjar på 555). Man fattar ju att vitamininstitutet är bluff och båg. Och det känns inte alls som något mysterium att nyblivna föräldrar vill räkna upp alla familjemedlemmar på telefonsvararen.
Dessutom är förklaringarna inga förklaringar utan bara kåseriartade och klichéartade funderingar kring ämnena. Inga intressanta fakta, bara sida upp och sida ner med urtråkiga skämt om sådant som redan skämtats om i det oändliga.
Och det enda jag verkligen funderade över: hur skiljer man på Björn och Benny?, det får man inget svar på. Jag vet fortfarande inte vem som är vem.
ISBN: 9100108413
Bananflugornas herre - Fredrik Eklund
Fredrik Eklund, son till kändisar, bäst i klassen och med en ekonomiskt framgångsrik karriär åkte till USA och gjorde gay porrfilm, och sen skrev han en bok om det, lövtunt kamouflerat. Klart den blir utgiven, även om han inte är någon briljant författare.
Men han är inte direkt dålig heller. Det är en del klyschor och att musiken i boken är så usel gör att soundtracket känns undermåligt också. Celine Dion på högsta volym får mig inte att associera till något bra.
Men den stora frågan, varför en framgångsrik kille känner ett behov av att bli porrstjärna är intressant, och hela boken framstår som ett försök att besvara den. Samtidigt som det nästan mystifieras än mer. Det är ingen dålig bedrift.
Det finns ett tema av utanförskap, en känsla av att inte höra hemma någonstans och absolut inte i det svenska folkhemmet. Och kanske finns det en vilja av att ingå i ett sammanhang av något som är färgstarkt och extremt, samtidigt som huvudpersonen framstår som en individualist, som någon som alltid vill vara speciell. Som läsare frågar jag mig om ett uppgående i en cynisk sexindustri verkligen är lösningen.
Dessutom är berättandet osammanhängande. En av anledningarna till att huvudpersonen vill bli porrstjärna är hans långa fascination av Ethan Moore, den största gay porrstjärnan i världen (i boken). Men när de äntligen träffas är det oklart vad som händer och vad karaktärerna känner. Huvudpersonen berättar plötsligt ett barndomsminne och i nästa stycke är mötet över.
I den här genren, med verklighetsbaserade chockerande händelser, är man van vid att åtminstone få hela händelseförloppet detaljerat skildrat, men här får man bara småbitar.
Dessutom får man som läsare bara veta alla fantasier, alla tankar kring beslutet att spela in porrfilm, men aldrig hur det verkligen går. Boken avslutas med huvudpersonens första filminspelning och det framgår aldrig hur porrlivet levde upp till förväntningarna och farhågorna. När man slår igen boken känns det som om det ligger en halva till någonstans som någon har rivit ut. Jag glömmer flera gånger att jag har läst ut boken, och undrar hur det kommer att gå i nästa kapitel.
Sex då? Jodå en hel del, men hur detaljerade sexscenerna än är känns de precis så gymnastiska och distanserade som porren själv. Behållningen är det totala utlämnandet av självet. Av en ung man med tusen viljor, som vill finna kärleken, som vill bli världens största porrstjärna, som vill ha en fettfri kropp på 100 kilo med synliga ådror, samtidigt som han vill vara liten och nätt som timotejflickan.
Titeln då? Jo, en professor har hittat en "bög-gen" hos vissa bananflugor som kan aktiveras genom att höja temperaturen. Driften att bli banaflugornas herre är ju temat.
ISBN: 9197443840
Titeln då? Jo, en professor har hittat en "bög-gen" hos vissa bananflugor som kan aktiveras genom att höja temperaturen. Driften att bli banaflugornas herre är ju temat.
ISBN: 9197443840