lilldjurets blogg

Idag blev jag förvånad när jag gick in på veckans skivor på Aftonbladet. Där fanns nämligen en ny skiva av Francoiz Breut. Dels visste jag inte att hon kommit med en ny skiva, dels trodde jag aldrig att hon skulle bli så känd att Aftonbladet tog upp henne.
Jag har hennes två tidigare skivor på import, och känner egentligen bara till henne för att hon distribueras av det skivbolag delar av Cocteau Twins startade efter att de splittrades: Bella union. Det var längesen jag lyssnade på henne, men skulle jag göra en blandskiva till någon jag vill visa underbar och okänd musik, skulle hon definitvt vara med.
Breut sjunger på franska, och påminner inte om någon annan musik jag har. Hennes röst är intensiv, arrangemangen suggestiva, mörka. Om Portishead vore franska och inspirerade av chansons i stället för hip-hop skulle de kanske låta så här. Om det var en film skulle det kunna vara David Lynch, eller vackra slitna fransoser som vandrar längs regniga kullerstensgator.
Den nya skivan verkar gå i samma stil. Och det verkar mycket lovande.