Amsterdam igen och kameror

Nu har jag varit iväg igen. Så nu kommer lite mer uttömmande recension av min kamera Fujifilm F31fd. Jag har tidigare haft en Ixus IIs och en Ixus 30, så det blir med Ixusen jag jämför.


Bra saker med F31fd som jag inte hade innan: ISO upp till 3200, megalång batteritid (laddar kameran en gång i månaden ungefär, trots att jag använder den intensivt), fler megapixlar (6,3 i stället för 3,2 tror jag), stor skärm, bra blixt som inte gör folk till spöken och face detection (kameran hittar ansikten i bilden och ställer in skärpa och ljus på dem).


Dåliga saker med F31fd som jag inte led av innan: kameran är klumpigare och större än Ixusen, menyerna känns bökiga trots att jag verkligen övat och läst manualen, face detectionen fungerar ojämnt, är det för mörkt går det inte, inte heller om personen har glasögon eller vänder ansiktet lätt åt sidan eller vinklar ansiktet, ibland hamnar skärpan fel trots att kameran hittat ansiktet, kameran väljer ofta onödigt högt ISO och egentligen är jag inte säker på om Fujifilms ISO 1600 är så väldigt mycket känsligare än Canons 400. Det värsta är att Fujifilm använder sig av någon slags utslätningsteknik för att det inte ska bli så brusigt. Följden ser ut som Photoshops "torr pensel" när man blåser upp bilderna lite. Det händer även på ISO 400. Åååh, jag skulle mycket hellre ha Canons filmiska kornighet.


Men självklart började min Ixus krångla rejält så fort den nya kameran var inköpt så nu har jag inte mycket val. Och okej, Fujifilms modeller har rykte om sig att vara bra på undervattensfotografering så jag provade på några maneter och voila! Inte helt fel. Bilden är från Burger's Zoo i Holland.

Den andra bilden är tagen i en mörk ockuperad hangar i Amsterdam, och är faktiskt inte heller helt fel för att vara tagen utan blixt.

image17image18


Innan döden kom - Elizabeth George

Dagensbok.com. Varken boken eller recensionen är särskilt inspirerande. Jag har inte riktigt kommit igång med någonting efter semestern. Utom extrema mängder parfymsurfning.

Parfym del III

Ju mer jag läste om parfym desto mer sugen blev jag på att prova något verkligt exklusivt och originellt. Serge Lutens parfymer har kultstatus och nämns ofta i olika parfymbloggar och som referens när andra parfymer ska recenseras. Så det är klart jag blev nyfiken. Mäktiga, orientaliska parfymer som sitter kvar på huden länge och luktar kryddor, mysk och mystik.


Deras Musk Koublai Khan är känd som MKK och ska vara den mest djuriska, nästan snuskiga, mysk som finns. Toppnoten (det man känner de första minuterna efter att man satt på sig en parfym) skulle påminna om en cirkus, eller till och med om otvättade mänskliga kroppar, för att sedan klinga av och lämna plats åt en lukt av verkligt väldoftande skinn.


Un Lys luktar precis som när man stoppar in näsan i en lilja, och klingar av till en mild vaniljdoft.


Ambre Sultan är tung och söt men aldrig kväljande, med amber och nästan lite bazarkänsla. Det känns som att den luktar lite olika för varje timme som går sedan man satt på sig den.


Deras Tubéreuse Criminelle luktar aningens avlopp och definitivt kemiskt till en början, men efter en stund framträder den mest ljuvliga blomdoft.


MKK däremot blev inte alls särskilt porrig på mig, men visst luktar den lite hemligt. Un Lys är på gränsen till tantig, men ändå hippieunderbar i sin äkthet. Ambre Sultan är något för orientalisk för mig, men en liten aning på ovansidan av handen är trevlig att sniffa på. Och en droppe Tubéreuse Criminelle på armen innan jag lägger mig gör att det känns som att sova utomhus i en trädgård.


Ljuvliga saker. Galet dyra om man ska ha en hel flaska, men en milliliter av varje kommer nog att räcka länge.