The Wonder Spot - Melissa Bank
Melissa Bank är känd för att ha fått ett av världens största förskott för sin novellsamling Flickornas handbok i jakt och fiske.
Men egentligen var det mer som en varierad roman där huvudkaraktären återkom i olika skepnader och i olika perspektiv, jag-form, hon-form, till och med du-form.
Nu har hon släppt sin nya, en roman. The Wonder Spot. Det är en roman, men känns mer som en novellsamling. Underligt.
Det jag tycker om med Bank är att hon skriver om ämnen ungefär som Marian Keyes, och att hennes karaktärer är roligare och mer vältaliga än de i Sex and the City. Ändå finns det något mer, något som gör att man vill läsa högt, och citera, och härma efter. Hela tiden fnissar man, inte för att det är fånigt och tokroligt, utan för att det finns en verkligt intelligent humor i närapå varenda replik, och en kontrasterande svärta som är så gott som omöjlig att finna i annan lättsmält litteratur. Som när hon beskriver mammans affär med en gift man som inte vill lämna sin fru: Mamman är ledsen och känner sig övergiven "men anar inte att hon själv ett år senare skulle lämna oss allesammans genom att få cancer".
Jag älskade Flickornas handbok, även om det slutet var aningens lyckligt och lättköpt.
The Wonder Spot däremot känns som att den inte har ett slut, vilket i och för sig återspeglar verkligheten, så länge man lämnar sin huvudperson vid liv. Den sista kapitlet/novellen, som givit namn åt romanen publicerades ursprungligen i en samling noveller som Nick Hornby samlat ihop. Det faktum att en lösryckt novell kan tjäna som sista kapitel åt en roman säger en del om hur sammanhållen romanen är. Det känns som att Bank har skrivit på samma sätt som i sin förra bok, men sedan försökt sammanfoga delarna och perspektivet på ett tydligare sätt, vilket bara gör att man fokuserar på inkonsekvensen i berättelsera, i stället för att som i Flickornas handbok jaga efter konsekvensen. Så ja, jag är lite besviken, men rekommenderar nog läsning ändå.
Men egentligen var det mer som en varierad roman där huvudkaraktären återkom i olika skepnader och i olika perspektiv, jag-form, hon-form, till och med du-form.
Nu har hon släppt sin nya, en roman. The Wonder Spot. Det är en roman, men känns mer som en novellsamling. Underligt.
Det jag tycker om med Bank är att hon skriver om ämnen ungefär som Marian Keyes, och att hennes karaktärer är roligare och mer vältaliga än de i Sex and the City. Ändå finns det något mer, något som gör att man vill läsa högt, och citera, och härma efter. Hela tiden fnissar man, inte för att det är fånigt och tokroligt, utan för att det finns en verkligt intelligent humor i närapå varenda replik, och en kontrasterande svärta som är så gott som omöjlig att finna i annan lättsmält litteratur. Som när hon beskriver mammans affär med en gift man som inte vill lämna sin fru: Mamman är ledsen och känner sig övergiven "men anar inte att hon själv ett år senare skulle lämna oss allesammans genom att få cancer".
Jag älskade Flickornas handbok, även om det slutet var aningens lyckligt och lättköpt.
The Wonder Spot däremot känns som att den inte har ett slut, vilket i och för sig återspeglar verkligheten, så länge man lämnar sin huvudperson vid liv. Den sista kapitlet/novellen, som givit namn åt romanen publicerades ursprungligen i en samling noveller som Nick Hornby samlat ihop. Det faktum att en lösryckt novell kan tjäna som sista kapitel åt en roman säger en del om hur sammanhållen romanen är. Det känns som att Bank har skrivit på samma sätt som i sin förra bok, men sedan försökt sammanfoga delarna och perspektivet på ett tydligare sätt, vilket bara gör att man fokuserar på inkonsekvensen i berättelsera, i stället för att som i Flickornas handbok jaga efter konsekvensen. Så ja, jag är lite besviken, men rekommenderar nog läsning ändå.
Kommentarer
Trackback