lilldjurets blogg

I tre olika böcker har Marian Keyes skrivit om tre olika systrar Walsh. Vattenmelonen, En oväntad semester och Änglar.

Nu är det dags för Anna, hippiesystern som tog sig samman och skaffade sig ett jobb. När boken börjar är hon hemma hos familjen efter en allvarlig olycka och i tillbakablickar får man veta hur det gick till när hon fick ”världens bästa jobb” (på sminkföretaget Candy Girrl, med hur mycket gratis produkter som helst) och hur hon fick världens bästa man Aidan. En tredjedel in i boken förstår man att något är fel med Aidan och sen blir allting väldigt sorgligt.

Det här är typisk Marian Keyes. Det är älsklingsfamiljen igen, det är amerikanska glamourmiljöer, det är den fräcka kompisen med det vilda sexlivet, det är massa skojiga sidokaraktärer inklusive snälla bögkompisen, det är fjompiga mamma och pappa och farliga lillasystern Helen. Helen får dessutom en en lite större roll än vanligt genom att hon e-postar kontinuerligt om sitt samröre med den irländska maffian. Kanske är det ett förspel till Helens egen bok, hon är den enda som är kvar.

Samtidigt är det en mer allvarlig bok än vanligt, eftersom det handlar om sorg. I 600 sidor sitter jag och undrar hur Keyes ska få ihop det obligatoriska lyckliga slutet. Ska hon låta flera år förflyta, ska hon ge Anna en ovanligt kort sorgeperiod, ska hon låta Anna träffa en ny underbar man omedelbart, eller hur ska det bli? Hon har ju precis presenterat Aidan, den perfekte mannen, och giftermålet har redan varit. Hon kan ju inte smutskasta honom sen, och säga att det finns en bättre man för Anna. Det passar inte in i genrens logik.

Men Marian Keyes kan beskriva sorg på ett övertygande sätt. Det är lätt att inse att hon är genrens drottning. Hon är rolig och träffande och sympatisk och gripande och historierna följer en viss logik. Men en definitiv svaghet är att hon beskriver alla systrarna på samma sätt. Rachel som hade missbruksproblem i En oväntad semester, dyker nu upp och är otroligt tillrättalagd, hon har utbildat sig och ska snart gifta sig med en underbar man. Claire från Vattenmelonen har också klarat sig bra och Maggie från Änglar blir knappt nämnd.

Men Anna som levt ett kringflackande liv med långa mönstrade kjolar och som blivit omnämnd som den flummiga, mest annorlunda systern tidigare, är nu exakt likadan som dem. Trots att hon utomlands under långa perioder och förmodligen provat på både det ena och det andra är hon i denna bok förvandlad till en klon av sina systrar som bara avhandlar sitt förflutna i några meningar. Nu är hon minsann trendigt klädd och skäms för sina gamla klädvanor. Hon har inte heller några moraliska invändningar mot att arbeta för en ytlig utseende industri. Det känns tråkigt att Keyes bara kan skriva om den här typen av tjej och att hon inte kunde låta Anna arbeta för en hjälporganisation med kjolar med speglar. Fegt.

Bihandlingarna med skojig e-post från Helen och mamman är inget vidare heller. Boken är lång nog som den är, mailen kan med fördel hoppas över. Förmodligen är de till för att lätta upp en i övrigt sorglig bok.

Och hur löser Marian Keyes det lyckliga slutet då? Jodå, det går ganska bra. Man får snörvla en sista gång och sen känner man att världen är gemytlig och snäll ändå. Boken blir säkert lika populär som de andra om familjen Walsh.

ISBN: 0718147634