lilldjurets blogg

Jag är kluven till Madonna. Jag tycker att hon verkar vara en obehaglig och hård person, och hennes sångröst är precis så anonym att det känns som att det skulle kunna vara en artificiell produkt, en pop-röst framställd i laboratorium.
Det verkar vara en utbredd åsikt att Madonna är feminist, eller att hon åtminstone står för någon slags girl power. Som om det blotta faktum att hon är kvinna och framgångsrik, automatiskt gör henne till feminist. Som om allt kvinnor gör är feministiskt.
Det finns kanske de som tycker att Madonna är tuff för att hon gjort en ny sexig video, där hon iklädd 80-talsgymnastikdräkt juckar mot golvet, trots att videoregissören tyckte att hon var för gammal för den sortens dans.
Jag hoppas att jag inte är åldersrasistisk när jag reagerar på videon. Jag hoppas att jag hade reagerat vem som än gjort den. Det känns obehagligt med alla dessa närbilder på hennes rosaklädda skrev, även om det kanske är kul nostalgi på ett sätt, och det passar ihop med sången.
I alla fall, musiken. Jo jag får vara ärlig, jag tycker att det är en av Madonnas bästa låtar någonsin. ABBA-lånet är briljant, sången låter 80-tal, och ändå splitter ny, den förenar allt det som varit bäst med hennes musikkarriär, och den kan fylla dansgolv på vilken klubb som helst.