Thirteen
Thirteen är en tonårsfilm, aningens råare än Fucking Åmål, men fortfarande snällare än Larry Clarks Kids. Filmen handlar om Tracy, som är duktig i skolan med snälla kompisar. En dag blir hon kompis med skolans snyggaste och tuffaste tjej Evie, och allt spårar ur: droger, sex, sprit, piercings, skära sig i armarna.
Det är dokumentär-känsla, båda tjejerna spelar fantastiskt bra, och Tracys mamma Mel spelas av Holly Hunter från pianot (kvinnan som aldrig ser ut på samma sätt två gånger). Nikki Reed som spelar Evie har varit med och skrivit manus och det bidrar till att dialog och handling känns äkta och tonårig. Dessutom är det mesta av filmen filmat med handkamera, som en snyggare dogma-film.
Fast det här med snäll tjej som blir kompis med tuff tjej, känns kanske inte helt nytt. Mitt så kallade liv, Sanning och konsekvens, Fucking Åmål, listan kan göras lång. Och det visar sig alltid att den tuffa tjejen har skitjobbiga hemförhållanden, och inte är så avundsvärd ändå. Det hade varit roligt att se en film ur "tuffa tjejens" perspektiv, eller en film där huvudpersonen inte gör allt för att hänga på det tuffa gänget, utan väljer en egen stil.
Så ja, mycket av innehållet här har vi sett förut, och riktigt angelägen är filmen kanske mest för de som är i tonåren eller möjligtvis deras föräldrar.Den kan säkert vara ett bra diskussionsunderlag för högstadieklasser.
Men till nästa gång hade det varit roligt att se en tonårsfilm som känns helt ny.
Det är dokumentär-känsla, båda tjejerna spelar fantastiskt bra, och Tracys mamma Mel spelas av Holly Hunter från pianot (kvinnan som aldrig ser ut på samma sätt två gånger). Nikki Reed som spelar Evie har varit med och skrivit manus och det bidrar till att dialog och handling känns äkta och tonårig. Dessutom är det mesta av filmen filmat med handkamera, som en snyggare dogma-film.
Fast det här med snäll tjej som blir kompis med tuff tjej, känns kanske inte helt nytt. Mitt så kallade liv, Sanning och konsekvens, Fucking Åmål, listan kan göras lång. Och det visar sig alltid att den tuffa tjejen har skitjobbiga hemförhållanden, och inte är så avundsvärd ändå. Det hade varit roligt att se en film ur "tuffa tjejens" perspektiv, eller en film där huvudpersonen inte gör allt för att hänga på det tuffa gänget, utan väljer en egen stil.
Så ja, mycket av innehållet här har vi sett förut, och riktigt angelägen är filmen kanske mest för de som är i tonåren eller möjligtvis deras föräldrar.Den kan säkert vara ett bra diskussionsunderlag för högstadieklasser.
Men till nästa gång hade det varit roligt att se en tonårsfilm som känns helt ny.
Kommentarer
Trackback