Springtime Can kill You - Jolie Holland
Jag skulle väldigt gärna tycka om Jolie Holland. Hon sjunger en lågmäld och sparsamt instrumenterad hybrid av jazz och country, och hon har en röst som är en blandning av Chan Marshall (Cat Power) och Beth Gibbons (Portishead). Något gammalt och något lånat. Med texter som kunde skrivits vilket årtionde som helst:
But like a stubborn beast when the barn is on fire
I might resist you when you try to save my life
I might resist you when you try to save my life
When the flames rise around us and I can't see the door
This is still my home and it has never burned before
This is where I've taken my solace and my peace
The walls are caving in but I am still a stubborn beast
Avskalat och naket med rösten i centrum. Nya skivan Springtime can Kill You verkar mer lättillgänglig och melodiös än de tidigare.
Och jag har lyssnat. Visst har jag lyssnat. Och visst tycker jag om det. Men den där riktiga passionen saknas. Trots den vackra rösten, trots lyckade textrader, trots att det är en genre jag älskar, blir jag aldrig riktigt gripen.
Nu spelar hon på Pusterviksbaren imorgon kväll. Jag är inte säker på om jag tycker att det är värt pengarna och den sena timmen att gå dit. Men jag skulle så gärna vilja fastna för det här. Och en dag kanske jag gör det. Kanske behövs det bara mer tid.
But like a stubborn beast when the barn is on fire
I might resist you when you try to save my life
I might resist you when you try to save my life
When the flames rise around us and I can't see the door
This is still my home and it has never burned before
This is where I've taken my solace and my peace
The walls are caving in but I am still a stubborn beast
Avskalat och naket med rösten i centrum. Nya skivan Springtime can Kill You verkar mer lättillgänglig och melodiös än de tidigare.
Och jag har lyssnat. Visst har jag lyssnat. Och visst tycker jag om det. Men den där riktiga passionen saknas. Trots den vackra rösten, trots lyckade textrader, trots att det är en genre jag älskar, blir jag aldrig riktigt gripen.
Nu spelar hon på Pusterviksbaren imorgon kväll. Jag är inte säker på om jag tycker att det är värt pengarna och den sena timmen att gå dit. Men jag skulle så gärna vilja fastna för det här. Och en dag kanske jag gör det. Kanske behövs det bara mer tid.
Kommentarer
Trackback