lilldjurets blogg

En gift man har en älskarinna. Älskarinnan och frun möts och blir förälskade i varandra. Det är ramarna för Jeanette Wintersons polygama triangeldrama, en idealistisk historia där kärlek segrar över svartsjuka i alla fall i vissa stunder. Men allt filtreras genom tankar om kvantteorier, strängteorier, om kärleken, livet och vad man gör för att överleva. Dessutom finns inslag av magisk realism, när berättelsens fru berättar om den diamant hennes mor år under graviditeten och som sedan ligger som ett minne i hennes ryggrad, omöjlig att operera bort.

Så det är en något snårig historia, även om berättelsen är mer linjär och driven än den i Lighthousekeeping/Fyrväktaren. Det påminner om Per-Olov Enquist i de ständiga utvikningarna och avvikningarna från historien. Språket och det filosofiska står i centrum, snarare än karaktärerna. Som om Winterson velat skriva om universum, och sedan hittat på personerna som ska gestalta något av det.

Det är ingen bok att sträckläsa, kanske inte heller en bok att begrunda i månader. Översättningen drar ner boken något. Winterson är en mästare på ordlekar och alitterationer, och naturligtvis är det svårt att göra dem rättvisa i översättning. Till och med titeln, Gut Symmetries har fått en blekare svensk version. Men samtidigt är det ändå vackert och tänkvärt. Det är en mellanbok av Winterson. Men det är inget dåligt betyg. På en enda sida går det att hitta fler minnesvärda formuleringar än de flesta författare får ihop i en hel bok.

 ISBN: 91-46-17333-1