Viva Last Blues - Palace Music
Någonstans läste jag att Viva Last Blues skulle vara en av Will Oldhams bästa skivor, i samma toppskikt som I See a Darkness (under pseudonymen Bonnie ”Prince” Billy, en av hans många). Så jag lyssnade på den, och jag lyssnade igen. Men jag kunde inte höra det. Melodierna är svagare, hela skivan flyktigare, sången liksom skränig, precis som Cat Powers röst i American flag. Det låter som om Oldham är rädd att inte nå fram, som om han står på en kulle och ropar till någon, utan att rösten riktigt bär.
Det finns de som tycker att Will Oldham är en dålig sångare, på samma sätt som Dylan, och det är bara fånigt, för ingen av dem är dåliga sångare, inte ens traditionellt sett dåliga sångare. Dylan kan sjunga skolat, och jag skulle tro att Oldham kan det också. Men i stället sjunger han sprucket och skevt och ansträngt här, och det är tur att själva tonen i rösten är vacker, för det räddar alltihop från att bli fult och löjligt.
Oldham sjunger snuskiga surrealistiska texter som jag inte törs citera här med risk för att sökrobotar ska hitta min blogg i porrsyfte. Det är lågmält och långsamt och det är en skiva som kräver koncentration. Men nej, jag skulle inte säga att detta är en av Oldhams bästa skivor.
Samtidigt är det långt ifrån dåligt, och kanske att jag skulle lyssnat en tionde gång, men jag hann tröttna. Men New Partner är en fin sång. Mjukt och repetitivt får Will Oldham frasen ”You are always on my mind” , en fras som borde låta som ett söndertuggat rosa tuggummi, att låta helt ny och äkta.
Kommentarer
Postat av: ulrika
lyssna på arise therefore (palace music), den är bra!!!(fast det är svårt att slå I see a darkness)
Trackback